En ung bondes vardag

Tack för grustipset! Får se om lusten infinner sig snart
igen att försöka…

För er som inte reflekterat över det så kan jag ha lite
svårt för att runda av när jag väl kommit igång att skriva, precis som det kan
vara svårt att få tyst på mig om jag väl kommit igång ”på rätt ämne”.
Men jag ska avsluta ett kapitel nu! Lillkalven har varit uppe och ätit så man
sett det varannan dag, legat varannan och sovit, och imorse låg han död i boxen,
så den följetången följer med kadaverbilen på måndag och där sätter vi (jag)
punkt.

Mitt i skiten kan det ändå finnas en grön oas…

Dags att möblera om i lagården (igen). Kossan behöver inte ockupera
en hel box där jag kan släppa lös fyra, just nu uppbundna, årstjurar istället. Tycker det är för
kallt nu, och att hon varit inne i värmen för länge för att släppas ut i koflocken.

Dags att sätta hoppet till att kvigan snart kommer igång att äta. Stortjuren har piggnat på foten och ska testa att släppas tillbaka ut med de andra två tjurarna när de hämtas hem från föräldragården. Ute har jag – om jag nu är kapabel till att bedöma det – bara glada och rundmagade kor, med slappa små juver.

Satt upp adventsljusstakarna i vardagsrummet nu ikväll. Passade
på att ta itu med bland det värsta jag vet – putsa fönsterna. (Jo mamma, det
kan inte bli värre än det är så man kan mycket väl göra det i mörker! Du
förstår inte tjusningen med en fint spinnande dieselmotor heller, så vi ligger
inte på samma plan där) När man ändå står där, passar man på att sanera
elementen. När man sitter där på huk ser man golvlisten… Och reser sig snabbt
med en frågande blick på klockan om det snart är läggdags.

Under tiden satt mannen på kökssoffan och slipade knivar.
Efter det hjälptes vi åt att rulla om stängseltråden som legat och tinat upp i
några veckor i tvättstugan…

En stängseltråd som rullades upp med en tjocklek på 20 mm runtom, av snö och is… Och samma tråd när den är tinad, torr och omrullad i vardagsrummet

Vad gör vettigt folk på lördagskvällar?

Gårdagseftermiddagen med ca 30 min intervall

Ja, sannerligen en svart fredag!

Började med ett lass grus. Ringde i början av veckan och
beställde ett lass av ”det grövsta ni har”. Så vida pass lerigt nu,
så det får inte finnas någon risk att
stenen försvinner, utan den måste vara stor nog att armera leran. ”Mm…Vi
kommer med ett grovt makadam då!” Bil och släp!? ”Nej, vi kör bara
bil!”

Idag kom så lasset, med en oerhört opratig (otrevlig)
chaufför. Och det grova gruset. När man själv tänker sig knytnävsstor
klappesten typ, 50 mm och uppåt. Och får ”det grova” makadamet, där
de största stenarna är 25mm… Kunde precis lika gärna hävt på en bil med 0-18,
då det nu på eftermiddagen efter ett antal gödseltunnelass inte syns att det är
grusat. Då all småsten försvunnit rakt ner i leran. Ja, jag är rätt rejält
besviken. När chauffören dessutom vägrar komma en gång till för att det var
”för slirigt”… Ska jaga reda på någon av våra grävmaskinister i
skogarna och få nummer till lite mer serviceinriktade bolag och benämningar på
lite rejält grus…

Pallgafflarna – det mest mångsysslande redskap vi har. Ena dagen körs stängselstolpar, andra dagen körs ligghall, tredje transporterar de en skjuten ko från hage till kadaverbil, fjärde dagen lyfts det tak…

Efter det lasset bar det av med spånkärran. (Inga poliser
som läser här va?) Där jag tydligen hade obefintligt med ljus på kärran av
någon anledning. Planerad körning med andra ord. Inga vänstersvängar…
Skogsvägen alltså. Den som går som ”skogsvägen”, men egentligen är
lika allmän som alla andra… Ner till mannens jobb strax innan han slutade och
lastade. Som traktorlastare är man ju befriad den otrevliga sysslan att ösa ut
i kanterna och trampa, så det föll på hans lott! (Han är givetvis alldeles för
snäll för att protestera)

Fläkten av och in i silon bara!

”Jag ser det snöar, jag ser det snöar…”

Smurftomten kom tidigt i år…

På väg hem igenom skogen mötte jag – en LASTBIL! F*n. Håller
vägkanterna på denna halvdana grusväg?! Hur långt att backa till närmsta väg
annars (när en av oss redan sjunkit)?! Men det gick bra. Kanterna höll för både
honom och mig… Denna gång!

Under eftermiddagen kom foderbilen med pelleterat koncentrat
(kraftfoder) till djuren, som vi blandar in med ca 5% i krossad spannmål, så nu
klarar vi vintern. Har dessutom ett nytt lass spannmål att hämta hos grannen.

Behandlade bina med oxalsyran, mannen åkte ut till
föräldragården för samma sak- 2 av 3 samhällen där döda/puts väck! Plus
grannens två… Märkligt.

Så ja… Två tomma bikupor, ett billass grus, arton kubik
spån, sex ton kraftfoder, fjorton ton spannmål… Undra på att det är Black Friday i plånboken. Tur att
jag sålde en tjurkalv igår, som gick som en hund i koppel när han fick grimma
på sig, trots att han aldrig haft någon på sig, eller ens sett nån! Han som hämtade
var väldigt nöjd med lynnet i alla fall!

Nu är det helg! Så då är det väl lugnt! Eller?

Trevlig helg!

Trots allt så lovar jag att inte klösa på utsidan! Det frestar liksom inte tillräckligt ändå…

Vaknade igår morse liggandes på rygg med katten utstäckt
längs min sida. Kände att jag var i behov av att ändra ställning och rullade
försiktigt över på sidan, så katten hamnade mot mage och bröst istället, synd
att störa henne liksom. Och fick fullt med ludd i ögon, näsa och mun! Då låg
tydligen grannens katt på huvudkudden – något som aldrig hänt tror jag. Abrupt
uppvak!

Lillhönan kom till lagården med blomma till mig igår. Idag är hon dock tillbaka på dagis och mannen på jobb.

Drängen har äntligen kommit igång med gödseltunnan (kanske
inte fler som säger så i trakten…) och jag tog mig äntligen i kragen och stallade
in slåtterkross och strängläggare! I det gamla ängahuset. Där grävligen boat
under och underminerat hela golvet så jag åter brakade igenom med traktorn.
Tror vi klarade oss från punka i alla fall, såg inget idag.

Vad luftigt det blev! Brukar trökas in press, kross och plastare. Annat i år!

Gjorde lagården klar nu på morgonen, och jag och drängen gav
oss ut för att köra balar. Kom bort till kogänget och lät som alltid blicken
svepa över flocken. Klev ur traktorn för att öppna grinden och kom i ett annat
spaningsläge, längre ner. På andra raden, suktandes efter foder, stod en ko
(häftigt va?!). Med akut juverinflammation.

Och kallbrand.

Ena juverfjärdedelen var mörkgrå, skinnet sprucket i ett V
kring spenen. Blodigt och varigt. Kroppen har börjat stöta ifrån den sjuka delen. Plötsligt är ett avlivningsbeslut oerhört
lätt att ta! Föste över kossan i den andra hagen, där hon fick en egen bale att
mumsa på. Skickade iväg anmälan till kadaverbilen och hoppades att vi skulle
hinna få död på henne innan den kom.

Saken är den att kadaverhämtning utförs måndagar och
torsdagar i dessa trakter. Här är så bondefattigt (eller skadefritt, beroende
på hur man ser det) att bilen ibland kör närmre femtio mil för ett lass, med
utgång från Varberg (vilket förvisso är typ 30 mil bara tur och retur). Men man
vill ju helst få med djuret i fråga, så man slipper ha det liggandes under presenning
flera dagar. Det går väl an i kylan nu, lagom kul i rötmånaden… Och det
brukar funka också, men den gången jag ringde direkt till bilen (vilket man
egentligen inte får, då det ska gå via centralen) och han svarar ”Är hos
er inom tio minuter!”, då har man flyt, men får också en fruktansvärd fart
för att kanske till och med dra ut djuret ur lagården! Samtidigt kanske man
ringde ibland och de precis kört ”förbi”…!

Denna gosse återuppstod när det vankades mat i alla fall. Dessförinnan sov han gott…

Till höger ligger en ”normal” nättuss. Till vänster har jag känslan av att jag svurit över pressen när den inte stoppat nätningen. Det tog tid att snurra av det av balen, kan jag lova.

Kossan lider inte mer nu i alla fall. Jag ska äta frukost
äntligen och sedan köra färdigt dagens balar, innan jag ska dra iväg en snabbis
till Reftele för lite våmstart så kvigan som inte ätit med någon ordning på en
vecka kanske kan komma igång.

Tur jag har många djur, så strulprocenten håller sig
relativt låg. Känner dock att jag är i ett stim nu med kalv, halt tjur, ko,
kviga… Men det är bra. Bara att ta sig igenom så är det lugnt ett tag sedan

Navaraträff på lagårdsbacken igår kväll

Det räcker med att se hjortarna här uppe så ligger hälften av stänget sen… Så där fem-sex stolpar nerrivna över en natt. Älgarna kliver över, rådjur under och hjortar rakt på. Men än har de inte rivit där jag faktiskt har djuren för tillfället!

Jag ljög häromdagen! Ber om ursäkt för detta! Men vi har
flyttat runt lite till i lagården. Band upp en tjurkalv som ska få jobba till
våren, och sedan ska en annan flyttas till en annan box när mannens
arbetskamrat hämtat sin tjur, så får pojkarna lite bättre plats.

Lite skiljer det på pojkarna. Men det skiljer också ett helt år på dem, så den vänstra har gått bra!

Lugn och fin kille. Enda nackdelen är att han har 50% hornanlag – mamma mjölk och pappa storeluffetjuren, så riktigt fina gener och hitintills fantastiskt lynne och tillväxt.

Helgen löpte på enligt plan. Lite mer fokus på en ko som
varit lite för platt om magen, lite för rund om juvret och lite ledsen i
ögonen, men idag var hon åter med i flocken och stred om foder, så nu går det
nog att blåsa värsta faran över.

Lillkalven – vet inte om han är sämre eller bara njuter av
god sömn. Han reagerar inte på nåt när han väl ligger och sover. Dessutom har han
blivit tunnare. Men om det är för att han äter och har fått igång systemet på
två håll, eller om han blivit sjukare, därom tvistar de lärde…

Våg/behandlingsburen är tillbaka på sin uppställningsplats efter fredagen.

En bur kommer lastad!

Gödseltunnan har kommit på, drängen ska köra denna vecka nu
när brunnen nästan rörts upp. Ovanligt besvärligt att få ner svämtäcket, men
det brukar heller inte komma en köldknäpp och tjäla den!

Det har även varit lokala Pippi-dagen, så därför har vi festat till det med äkta Långstrump-fräknar!

Pressen är tvättad och redo att rullas iväg. Plastaren och
slåtterkrossen ska få samma behandling idag är tanken och krossen ska ner på
vinterförvaring.

Lillhönan fick en tid hos Farbror Doktorn igår då hon
hostar, väser, rosslar och piper. Hon vägrade högt att åka iväg, men hon mutades med att åka jobbarbilen, så gick det bra. En perfekt övning för pappa att träna på avledning och konflikthantering, och en ännu bättre övning för mamman att släppa kontrollen… Lite hög sänka, och feber, men fick lite
hostmedicin och en ”akuttablett” mot krupp att lösa i vatten om hon
skulle få ett ”anfall” som det hon fick i lördags. Inget roligt med
nonstop hosta i en halvtimme. När vi dock bar ut de icke-utslagna hyasinterna
släppte det ganska snart. Så inga såna till oss, tack. (Vilket vi inte har ändå
då jag inte tål dem utslagna, men det var heller inte vi som fixat
bordsdekorationerna, och man lär så länge man lever). Hon är som en
durcellkanin idag, efter 14 timmars nattsömn, så det vill till om pappan hänger
med!

Jämn, fin rad av kalvryggar – tills slaktdjuren börjar

En traktorreparatör kom och tittade på 650:n och kopplingen som
är helt slut där. Går den att justera kan det göras hemma och man slipper köra
den gamla häcken tre mil enkel resa till staden och verkstaden för ett byte. Utan
vindrutetorkare, värme och en mer eller mindre öppen hytt. Jag vet, jag är
bortskämd! Den är nu också justerad, så snart kan den åka på
vinterförvaring/utlåning över vintern. Om Jirka inte tar lika lång tid på sig
att hämta den som sin egen 135:a som stått på föräldragården sedan semestern
och försvann nu i helgen!

Dags att återgå till räkenskaperna.

Så var dagen för den stora djurkarusellen här! Och så var
den över…!

Mannen hade tagit ledigt för att hjälpa till att bära
grindar med mera vilket vi är tacksamma för. Byggde upp en mur av balar efter
att korna flyttats till en annan hage, kreaturskärran och traktorn sattes som
stopp på andra hållet sedan var det bara att invänta Fröken Semin.

Sen skulle då djur slussas in, och sedan jagas ut. Kan meddela att jag hade lika mycket sjå att hålla djuren ute som mannen och drängen hade för att få in dem. Dels var deras kalvar inne, blev de varse, dels meganyfikna på alla semintantens grejor som stod där, glidslem att smaka på, papper som rasslade, en spann med burkar att nosa på… Under tre timmar togs det träckprov på 57 djur. Det
konstaterades att vi kan se fram emot 53 av 54 kalvningar till våren och att
det verkar bli en ganska intensiv period med, av vad hon kunde bedöma, fyra
till fem eftersläntare. De andra har tagit sig ganska fort när de släpptes med
tjur, så i mars lär vi rastas! Lika bra att det, tycker jag.
Kort men intensivt så det är undan sen. Herefordkalvarna vägdes och det ser väl
bättre ut än förra året, men jag tror inte de kommer upp på sin korrigerade
200-dagarsvikt för stambokföring. (Så lugna och fina djur, sa hon igen! Jag vet att jag tjatar men jag blir lite stolt!) MEN det där med att få små herefordar att gå…

Mormor och Morfar hämtade barnen, och hade middag med sig
till oss, så efter intag av denna gick mannen och jag ut igen för att hämta in
de tre slaktdjuren och den ickedräktiga kvigan. Dessa bands in. Ännu en gång
möblerades det om i lagården och herefordkvigorna vräktes från sitt
andrahandskontrakt i boxen för att bindas upp, kossan med lillkalven fick
flytta tillbaka och nu står djur på 41 av våra 42 uppbundna platser i lagården.
Och nu är väl inte tanken att det ska flyttas mer förrän i början av nästa år
när slaktbilen kommer och vi får loss boxar till de tjurar som står bundna.

Kolla vad lillkalven äter! Han dör nog inte i natt om han inte lyckas ha ihjäl sig!

Mannen
iväg och bowlar med jobbet. Jag gjorde äntligen klart mina biskvier och lagom
tills jag nyduschad rasat i soffan med TV, några bitar godis, katt och dator i
konkurrens i knäet, så kom drängens fru med larm. Vid sista skrapningen nu
efter mjölkningen hittade de lillkalven, som nu testade ännu ett liv. Hängandes
fast i fodergrinden… Bara att dra på kläderna igen och lyfta upp den
självmordsbenägna lille skiten….

Alla
kor är bortsläppta på sjösidan så det blir lite distans till tutandet, om de
inte skrikit av sig när de hittade sina kalvar inne i lagården under undersökning/provtagning.
Nu ska jag ta en kopp te och en biskvi, sen krypa ner och smälta dagen.

Just
det. Det verkar som att jag under eftermiddagen i ett svagt ögonblick köpte på mig
en åtta meters strängläggare också… Får nog nysta lite i det på måndag!

Trevlig Helg!

Jag fattar nada! Lillkalven som vi dömt ut i tisdags kväll
men gett respit till onsdag morgon stod så fint och snuttade på mamma när de
skulle flyttas! Öron rätt ut och svansen som en propeller, så han får hänga med ett par dagar till. Vilken följetång… Kossan och kalven
flyttades ännu en gång till ett litet undantag där kossan bands. Deras box ska
hyras i andrahand av herefordkvigkalvarna ett par dagar.

Igår delades kor och kvigkalvar, gick bra efter
omständigheterna, då två kalvar blev kvar i hagen så två kor fick släppas
tillbaka för att hämta dem. Stortjuren blev förpassad till ett hörn utanför i
regnet och djuren som skulle in drogs via hans lya. Spångtjuren togs in som
nummer ett, via vågburen (2,5 år och 788kg) och sedan bands han upp med de
andra två spångtjurarna.

Nio kvigor bands upp, herefordarna fick som sagt permission
i en box ett par dagar. Känns lönlöst att slita med att få dem över det
livsfarliga gallret över gödselrännan för att binda, två dagar senare tvinga
dem över igen för att vägas för att ledas tillbaka över gallret. När det nu
gick att få en box relativt smidigt till dessa fem. Nu är det riktigt
tut-i-luren då måndagens elva skrikhalsar fick sällskap av fjorton nya… Kvigorna
tutar en del i sin tur, men småtjurarna verkar mest nöjda över att få fri tillgång
till mat utan konkurrens…!

Det fyller på, både ute och inne. Imorgon ska djuren över till sjösidan igen sen hoppas vi att det fryser rejält innan de måste tillbaka till denna leriga vinterhage.

Idag är vågburen flyttad via traversen och rälsen i taket,
riggad inför morgondagen. Det är då dags för den stora djurkarusellen.

Jag har även vid utfodring av de båda tjurarna på andra
gården suttit och vaktat bajshögar. Dessa ska också lämna träckprov, men
onödigt att ta ut seminpersonal dit också för att sitta och vakta… Den ena
släppte sig så fort jag kom, den andra höll inne på det så när jag tröttnade på
att vänta tog jag en promenad och föste iväg dem. Mycket riktigt så tål kreatur
inte att röra på sig utan att lätta på lasten, så kunde jag åka hem!

Denna killes rygglinje går inte av för hackor! Hade man velat önska mer så kunde ju infästningen av den bakre lårmuskeln kunnat fästa ett par centimeter längre ner. Men han är fin. Och nyfiken på vad jag gjorde där så länge!

Plötsligt händer det! Och uppdrag slutfört!

Mannen fick höra via rykten på jobbet att han som skulle
hämta en tjurkalv här ikväll låg hemma i magsjuka. Under dagen ringde han dock
upp mannen eftersom han ”mådde mycket bättre nu och räknar med att komma
ikväll…” Där kunde dock mannen säga ett bestämt Nej. Stolt över honom
där!

I och med detta fick jag tillfälle att fixa smörkrämen till
mina biskvier, och Jirka tittade in med oxalsyra för bekämpning av varroakvalster
i bikuporna (något som alla biodlare i södra Sverige tyvärr har)

Sonen kom dessutom iväg på sin simskola (”Det var
mycket roligare än vad jag trodde det skulle vara!”)

Vi som var hemma fick fixa osten till såsen! Och offra en extra äggula till smörkrämen. Vitan fick bistå till ytterligare färg i marängburken!

Nu läggning, lång dag imorgon!

Gårdagen blev inte riktigt som tänkt. Jag och drängen
flyttade runt djur, satte kvigor på andra platser, band upp de som var vid
norra sjöspetsen som bara hivades in i en box när de hämtades hem. Tre
tjurkalvar för året bands upp (enligt nya regler och lag så får inga tjurar
bindas efter 1/8 2017, tills dess ska jag nyttja möjligheten så länge jag kan
och måste), så ännu en box blev tom.

Tog mig faktiskt i kragen och slängde den trasiga stängselstolpen som jag i brist på annat stoppade i knivfickan för X antal veckor sedan…

Kossan och kalven flyttades fram till en lite mindre box, så
blev det 5+6 platser tomma i de två större boxarna till de elva tjurkalvarna
ute.

Sen hade vi en stund över, så tänkte börja lite smått med
att dela djur. Gruppen består av nära femtiotalet djur och elva kor och elva
kalvar skulle delas idag, så onödigt att ha trettio extra att krångla med.

Ropade upp djuren i den gamla kogatan och släppte iväg några
kvigor. Vad kom sedan? Sex tjurkalvar. Taskigt att bara skicka tillbaka dem,
tyckte vi, så skickade in dem i lagården istället, och in en box! Nästa resa
kom spångtjuren från hjorthägnet. Han ska in! Slutade med att han låstes in i
behandlingsburen i väntan på bättre tider. Sen rullade det på! Från att vi två
gick ut tills elva kalvar var inne, en stor tjur bunden, hade det gått knappa
femtio minuter! Dumt att inte ta chansen liksom! Dock kom vi på att vi inte
gjort nåt med några boxgrindar… Men men, vi var ju inte på djuren i de
boxarna, och det går ju fler tåg. Har det funkat provisoriskt sen i våras så
funkar det nog till slaktbilen kommer nästa gång också. Man kan inte få allt!

Byggsats för stora barn…

Lillkalven fick en slang i magen igår. Precis lagom tills en
meter vattenslang låg ner i våmmen på honom så ringde det. Självklart. Ligghall på
ingång! Men ingen trumsjukelösning på kalven. Dock pillade han i sig några
ensilagestrån på eftermiddagen. Lite hopp tändes.

Det var borta idag. Fem av
sex doser antibiotika, ingen tendens till förbättring och idag har han legat
orörlig och flämtat. Har inget radikalt skett tills imorgon ska det laddas med
en skarp kula så han får träda in i den smärtfria sista vilan – som det är nu
mår ingen bra av att se honom…

Stortjuren däremot! Fina fötter och god vilja! Skickade ut
en av mjölkkorna igår, brunst på henne och en minut senare var han färdig! Perfekt!
Fina gener för den framtida kalven!

Idag åkte vi en sväng, så funkar Grannsamverkan i bygderna
ligger en svart Navara under bevakning nu! Efter det skickade vi igång
omröraren i gödselbrunnen, isskorpan ger sig nog så småningom.

Mannen svetsade en båsavskiljare mellan de stora tjurbåsarna
igår kväll, så idag sattes de två tjurar som står inne på sina vinterplatser.

Imorgon skiljer vi kvigkalvar från mödrar, tar in ännu en
spångtjur och skickar ihop alla kor till en stor vintergrupp, och så njuter vi
av den enorma tutofoni som uppstår vid delning! Hela dygnen långa… (somnade
ifrån dem igår, var lättvaggad, men vaknade halv tre och då var det värre… Varför
ha dem utanför sovrummet? ”Nästa gång kan du väl dela djur när vi åker
bort så vi slipper höra det!” sa sonen vid läggning igår. Barnen hade dock bara hört korna ”ett par gånger när det ljusnade”…!)

Så var frukosten nersvald och jag redo för att dra igång en ny
Jobbvecka. Med stort J. Måndag till söndag i stora drag; Det ska möbleras om i
lagården, det ska fixas lite smått med renoveringar i den nu när det är så tomt
som möjligt på djur. Några grindar ska svetsas och lite vattenkoppar ses över.
Någon bult att dra i här och var och lite gängstav där bult inte längre funkar.

Tjugosex kalvar ska vänjas av, varav närmre arton ska bindas
upp på grund av boxbrist. (Har ju en ko med sjuk kalv i en och en stor
luffetjur i reserven ute) Omröraren ska i gödselbrunnen och skittunnan kopplas
nu när det verkar bli mildväder igen – grannar, håll för känsliga mu-skriks-öron
och skit-näsor.

En ligghall kommer under dagen idag som ska lastas av och
byggas upp så snart det är möjligt. Gårdslampan kan förhoppningsvis få en lucka
för installation i mörkret.

På torsdag börjar sonen på simskola, och vi håller alla
tummar vi har för att det ska gå att få ner honom i vattnet!

På fredag ska det vägas herefordkalvar, kor och kvigor
dräktighetsundersökas och samtliga djur över två år ska få lämna träckprov för
kontroll av Paratuberkulos.

Lördag har vi en bjudning på andra gården som det även ska
bakas lite till. Söndag firas drängens fru. Frågor? Ring inte för att vara
trevliga, jag hinner inte vara det!

Igår var vi på barnvälsignelse för mitt kusinbarn. Två
gånger under kyrkkaffet blev jag änna förbenad på riktigt:

En ungdomskamrat till mannen kom fram och pratade. Frågade
vad som hänt ”sedan sist” och bla bla bla. Mannen berättar om flytt ”till
mig”, barn och min drift av gården. Varvid den andra mannen, som är
westernryttare, vänder sig till min gubbe och frågar honom om han kan få låna djur till olika event, det är så svårt att
få bönder till att gå med på det! De betalar bra i hyra och kreatursflocken är
sååå mycket tightare när de blivit jagade av hästar och cowboys några dagar. (Hallåååå,
min make har inga djur och Jag sitter jämte…!!?) Och maken då, jo, han svarar
direkt: ”Inga problem, det är bara att slå en signal!” DÄR fick jag
lägga mig i diskussionen! I H-vete heller (det sa jag inte i kyrkan), men det
är MINA djur, sitter jag knappt en halvmeter bort kan du snällt fråga MIG! Och
jag säger NEJ, MINA djur hyrs inte ut! Dels för att jag inte vill utsätta dem
för stressen att släppas in på en arena som några leksaker. Dels är jag med i
ett (frivilligt) smittskyddsprogram, och har varken ork, lust, kapacitet eller
plats för att tappa min status, hålla djur i karantän i månader efter och sedan
försöka integrera djuren i sin ordinarie flock! Aldrig i livet.

”Ok, där hör jag att jag inte behöver ringa… ”sa
westernmannen, så det elfte budordet gick visst in.

(Och jag kan lova att maken fick sig en avhyvling senare!
Jag gillar Inte när han lovar ut mina tjänster utan ett uns till hum av
konsekvenserna! Dessutom tänker han inte längre än till att vara snäll, den
egenskapen besitter Inte jag, tro mig!)

Nere i Missionskyrkans källarlokal blev det sedan lunch och
därefter invigde min lille kusin (som på något sätt blivit närmre 25 år än 20),
mina barn i airhockeyns förlovade land! Sonen jublade! Och kusinen blev
lekfarbror, föga förvånande! Han dras till barn och barn till honom.

Dags att dra igång. Kan glädjande meddela att stortjuren är
uppe och rör sig mer och mer. Dock är det sämre med lillkalven – halva kuren
avklarad, ingen märkbar förbättring av tillståndet och inte äter han heller. Han
får kuren ut, vänder det inte finns det bara en sak att göra, sen kan kossan
sparkas ut och en huvudvärk avstyrs. Men än hoppas vi!

Ha en bra vecka! Får se när jag hittar in till bloggen igen.