Honungsramarna har vuxit ur sina kupor, så kuporna har stått med locket öppet. Därför blev det idag dags för slungning!
Själva gör vi svensk honung, men jag vet inte vad vi köpte för nån…
Tittade i kuporna som hastigast i torsdags eftermiddag, vilket inte var bra med åska i luften. En svärm ”Nalle Puh-bi” for iväg efter lillhönan som stod i slöja ett tiotal meter bort, och gick till attack. Fem stick i knävecken på henne. Tur hon hade tjocka byxor på sig…
Sent igår kväll plockade jag och mannen bort honungsramarna, skattade honungen, och då var det hur lugnt som helst i solnedgången.
Lite förvirrade var de allt när de blev vräkta mitt på en fredagskväll…
Man kan arbeta med sämre utsikt, bara att konstatera!
Barnen lämnades iväg på morgonen till faster och jag, mannen och Jirka samlades i föräldragårdens källare för detta klabbslabbande! (Kul att datorn varnar för felstavat ord på ”Jirka” men inte på ”klabbslabbande”…?!!) Täcka av ramarna från vax, skicka dem i slungan, slunga en stund, vända ramarna och slunga igen. Tappa ut honungen i en spann och sedan hälla det genom sil till nästa spann. Klistrigt värre!
Riktigt kul att slunga idag, det släppte så fint från ramarna och inte alls många ramar gick sönder. Annat var det när vi slungade i höstas, med nästan bara seg ljunghonung då det var så kallt att bina inte hittat något före ljungblomningen. Men det får vi väl ta till hösten nu. Än ska vi inte döma ut sommaren, utan hoppas på en slungning till. Dock fick vi betydligt mer honung nu, efter halva säsongen, mot hela förra…
Passade på att brassa liv i den gamla bykgrytan och koka rent några gamla honungsramar när vi ändå höll på. Något som fick faster att få hjärtsnurp när hon kom in och hela källartaket rann av kondens! Tur det inte var spånskiva…
Lagom färdiga med ”det roliga” till lunch som Jirka bjöd på, och då kom även faster och lämnade tillbaka barnen som jag i min tur tog med på barnkalaset de var bjudna till. Ingen rast, ingen vila. Särskilt inte för mannen som plötsligt blev ensam kvar med städningen…
Åkte i alla fall på kalas i två timmar, som blev tre då två bonnaföräldrar (jag och kalaspappan) blev ståendes på lagårdsbacken och prata en timme efteråt. Men det är ju helg.
Uschinamej vad det var som kom och skrämde mig på kalaset. Inte visste jag att de hade såna i grannbyn! Tur jag var nykissad!
Mannen kom hem lagom till en sen middag, efter att tydligen varit hemma och hämtat både gräsklippare och trimmer till föräldragården. Och hunnit dricka kaffe och äta våffla på UV-lägret. Inget synd om honom precis!
Barnen lagda och jag rasat i soffan. Tänkte ta mannen med mig och titta på den beryktade ”Sockerfilmen”, om ögonen hålls öppna så länge. Och så tänkte jag satsa på läggning en stund före midnatt för en gångs skull…
Kan Åsnan, kan vi. Underbar skylt på kalasstället!
