Igår tog jag och Jirka en roadtrip. Två timmars bilresa rakt
mot nordväst. Anledningen var att han hade kommit över fem stycken Ölandsgäss,
ännu en gammelsvensk ras för honom att bevara! Långt ut utanför en liten by
gick en väg, nästan som en av våra halvdana skogsvägar, in till höger. Efter
ett par hundra meter öppnade det dock upp sig till en fin landsväg och vid
vägens slut låg en nygammal torpstuga med gäss springandes runt knuten.

Hemresan gick bra, tills det var ca två kilometer kvar. Då
skrek en av gässen högt och tydligt ett KVACK! (Båda lika rädda och vägkanten
kom nära….) Sen var det ett tjäbblade och väsande i A6:an sista biten. Tack
och lov att det inte började två kilometer från torpet….! Visst är de fina, men jag skulle hellre ha kalkoner att äta upp!

Olyckan vid sjön för en dryg vecka sedan måste ha chockat/berört
mig mer än jag trodde. Varenda natt sedan dess har jag drömt om det. Vaknat,
varit orolig, nästan hyperventilerat badandes i svett. I natt har det varit
lugnt, ser det som positivt.

Någon gång mitt i en annan dröm, minns inte vad det var nu,
trängde det in ett ljud som inte passade in. Drömmen tynade bort och jag
försökte lokalisera ljudet. Som när man stormeldar graneved ungefär, det
smällde och ven och knastrade. Vad låter så?

Insikten kom efter flera minuter (sekunder). Det är eternit!
Lagården brinner! Klarvaken flög jag upp och slet bort gardinen. Men lagården
sov så lugnt i kompakt mörker tvärs över vägen. Puh! Vad är det då som brinner?
Helv – stora huset! Se till att få ut gamlingarna! Slet åt mig morgonrocken
från dörren och sprang i slow motion genom vår övre hall (typ fyra normalstora
steg), för att tvärnita åt något i ögonvrån vid takfönstret. Fyrverkeri…
Tassade genom barnens rum och såg stora huset sova i godan ro, medan raket
efter raket smällde av under vissel, blixt och dunder framme i byn. Låter det
vara osagt, men misstänker att det hade något att göra med grannen
cateringfimans bröllopstillställning.

Kom till ro efter det! Kröp ner efter en blick på klockan,
00:04. Hörde även att mannen vaknat från soffan och spökade runt på
bottenvåningen. Om han kom direkt upp eller inte, vet jag inte. Så somnat om måste
jag gjort!

Nöjd kille som tjuvar blåbär! Hoppas inga tandläkare tittar här, men tänderna blir faktiskt bättre efter en borstning

Magen strulat ett tag, så även sömnen. Vad är nästa steg?
Jo, man slarvar bort blodtrycket! Slapp och hängig, yr som attan. Så när man
varit igång ett tag och känner sig nästan pigg, så lånar man grannens
blodtrycksmätare. Och får fram ett snitt på 90/50! Satan vad lång man är när
blodet ska ända upp till skallen! Skönt att allt rullar igång imorgon. Dagis,
jobb och rutiner, rutiner, rutiner. Ordning på livet vill säga!

Idag har också den årliga entreprenadkörningen ägt rum.
Pressat åt Jirka. Tio balar färre i år än förra året fick han, så det blir väl
en bra vinter… Men – turns out – inte mina problem. Säger jag, som ännu inte
vågat räkna ut hur min totalskörd ser ut…

Ett äppelträd lär få dras med sju års olycka efter att ha krossat min backspegel! Onödigt, tycker jag!

Precis hemkommen från uppdraget stannade granngubben till
och frågade om honung. Satte sedan igång att tjafsa (på exakt Dunnar-vis. Skränar
mycket, men bara ”välment” för en reaktion) om att han har rätt till
honung i fri tillgång, då våra bin flyger på hans blommor mm mm. Dock har han
aldrig haft så mycket äpplen som nu, men det beror på att han har andra
insekter som pollinerar, så det var inte våra bins förtjänst bla bla bla. När
jag tröttnade på att lyssna öppnade jag hans bildörr, böjde mig in och gav
honom en puss på kinden och en kram.

Frugan hans, som satt jämte, började nästan jubla. Gubben
blev röd om kinderna, och tyst, det blev han!