Laddade hönshuset med foder igen. Tog de sista säckarna på
pallen, så nu blir det snart en resa efter en ny pall värpfoder. Fyllde på min
tunna med spannmålskross också, det har varit behov i två veckor nu.
Alla tuppar har överlevt natten också! Tjoho!
”Den som gapar efter mycket får mest…?!” Andra omgången svalungar i lagården. Inte tittat i alla bon, men minst sju är bebodda. 7 bon gånger 4 ungar…
Fortsatt röja inne idag. Tömt det gamla skrivbordet som ska
ut. Hittade massa gamla kort som mannen stoppat dit, som säkerligen aldrig
flyttades ur lådorna när skrivbordet flyttade hit…
Skulle försöka kickstarta igång mig. Kände mig sugen på
Nickelback. Något jag sällan lyssnar på, även om de finns med på spellistan i
Mp3:n. (Hans tittade i hyllan för ett antal år sedan, ropade sedan till: Du har
NICKELBACK i skivhyllan! Är du medveten om det?!) Jag gillar att överraska.
Sätt mig inte i nåt fack!
Knatade trappan upp efter min skiva, ja, jag är
bakåtsträvande. Vill ha min stereo och mina fysiska CD:s, inte nåt Spotify! (Men
LP-spelaren står kvar med sina skivor hos Mormor) Funderade på var skivan var.
Nerpackad i klädkammaren i lyssnar-sällan-skivorna-lådan. Nerpackad i lådan i
bokhyllan i det-händer-att-jag-får-lust-att-lyssna-lådan, eller ståendes I
hyllan?! Började söka av facken, och fick syn på Kenny Chesneys Hemmingway
Whiskey. Det var längesen! Den tar jag. Gick ner, startade stereon och skulle
lägga i plattan. Fodralet var tomt… Skivan ligger nog i CD-casen i bilen… Upp
igen och sök efter något annat. Det blev Jill Johnsons Being who you are. Nästan
som Nickelback…!
Man får vara glad att det är ett trasigt lagårdsfönster, jag vill inte putsa det!
Kallt idag. Jösses vad det blåser. Så där genomträngande.Raggsockorna på, och kanske en brasa i spisen ikväll för att bli av med det
råaste. Fönsterna i sovrummen stängda, kan jag lova! Men det är knottfritt!
Köttgrytan stått på verandan hela dagen i kylan, enda tills
det blev middagsdags. Smälte lite när sonen äter och äter och äter, för att
avsluta med: ”Jag vill gärna äta detta imorgon också, mamma, när det har
gottat till sig ännu lite extra!”
Det kan man undra Emelie!
Men jag känner väldigt mycket igen mig i detta organiserade kaos. Möjligen ett släktdrag?
Så det är när Åsa tystnar och sätter sig ner som vi ska börja bli oroliga!?
Du upphör aldrig att förvåna, även om man både en och två gånger funderar på hur du VERKLIGEN mår 😉