Flyttat två grupper djur än så länge. Miss i planeringen att
göra en massa annat igår, för att vara ute i blåst och fukt idag! Men, bara man
kommer ut så brukar det gå bra.
Skrämde nästan livet ur tyskarna som för tillfället hyr
andra gården. Ett fasligt vrålande från djuren blir det ju när de ser min bil. Sen
när inte store luffetjuren behagades följa med, så fick de ännu lite mer skriktid.
Tror köksfönstret behöver putsas vid bytet på lördag, för är finns nog gott om
näsavtryck! (Inte mina affärer)
Tog en koll på föräldragården, och på hemväg stannade jag
till i grannbyn och blev med ännu lite mer mark. Mark som den förolyckade
mannen frågat drängen om, ifall jag var intresserad. Fick tag i markägaren
idag, och det gamla paret verkade bli ganska lättade över att få ett bekymmer
mindre. Frun sa i alla fall ”Bestäm det nu, att hon tar det, så slipper vi
fundera mer på det!”
Så till rubriken:
Jag anser mig absolut inte vara någon profet eller nåt
snille, men om du frågar tänker jag hävda att jag har en relativt bred
plattform att strosa runt på.
Såg siffror någonstans för ett tag sedan om hur många
tolvåringar som inte visste att det krävdes mjölk för att göra ost. Minns inte
siffran, men det var en sanslöst hög en, tror typ 75%. Många stadsbarn vet inte
att kött kommer från djur, eller att grönsaker odlas i jorden. Samtidigt är det
inte så förvånande när skrämmande många vuxna inte heller vet det. En annan
sak:
Jag sprang på en jägare häromdagen. Ja, en jägare. Han
berättade att han ofta går kring mina hagar, och att djuren är väldigt
sällskapliga och gärna följer med så långt hagen räcker. (Allt ok där). Sen
tillade han att han helst undviker att gå där han måste gå IGENOM hagarna med
djur. Han litar inte riktigt på tjurar. (Allt ok, man ”ska aldrig lita på något som producerar testosteron”,
sa en husdjurslärare). I synnerhet inte om jägaren har sin hundvalp med, då
djuren är extra intresserade av den. (Självklart, förstår jag, att skrämma en
femmånaders (?) valp med en tjur på nästan ett ton, kan ju få förödande
konsekvenser).
Sen kommenterade jag att dessa kvigor är väldigt sympatiska
och nyfikna, men aldrig har tenderat till att visa någon elakhet (vilket aldrig
är en garanti). Och då kom den oundvikliga kommentaren: ”VA?? KVIGOR?? Men
de har ju HORN!!!” (Och plötsligt blev det ”ofarligt” att gå genom hagen, när det bara fanns en tjur att ha koll på!)
Ja, precis. Då de flesta svenska nötkreatur är hornbärare i
botten. (Har du aldrig tittat på Emil i Lönneberga, Barnen i Bullerbyn eller Åsa-Nisse?!!) Tjuren, däremot, förklarade
jag, har inga horn!
– Men det är ju en TJUR! Det har de väl alltid?!
– Inte om det är en så kallat pollad tjur, en hornlös. Dessutom
en dominant gen, så av fyra avkommor med en behornad hona, får bara en horn,
två får anlag och en blir helt ren från horn.
Här stod jag alltså, och försökte övertyga, vad jag trodde
var en normalt förankrad man (förlåt mig), om att det inte är likadant i alla
djurvärldar. Det finns honor MED horn, och det finns hannar UTAN horn. Men inte
i vår vilda svenska fauna (tror jag).
Nu kanske det inte är lika allvarligt med en jägare som inte
ser skillnad på en kviga med horn på ca 500 kg, mot en icke hornbärande tjur på
närmre tonnet, som att en vuxen man inte vet att chips kommer från potatis och
att ägg faktiskt ploppar ut ur baken på en höna. Dessutom ur samma hål som hon
skiter ur.
Men, min syn på allmänbildning innefattar det!
Tack för mig! Hej
Skiljefråga: Hur många kvigor och/eller hornlös tjur får plats att slicka samtidigt på en saltsten?!
