Möttes av en halmtraktor med släp
Heldag på Sommarmöte (Bonnamarknad typ, maskiner, företag
och djur i olika färg och form) i Fänestad. Träffade ett gäng kändisar, och
desto fler bekanta ansikten utan namn. Nästan lika effektivt att ta andra
bönder från sin miljö och med andra kläder som förvirrande kamouflage, som att
trycka ner dem i kostym, för det tog lång tid för mig att känna igen (hrm)
vissa grannar på begravningen igår…
Notera äpplena som lampor, och pumpan som saftblandare. Och så hävdas det att bönder är dumma…
På hemväg svängde vi inom High Chaparall för ett sista besök
för säsongen. Sedan omvägen till en öppen affär för att köpa kvällsmat.
Inspirerad av Bröderna Daltons alternativa ridstil?
Kom förbi näst sista åkern innan gården, och såg en kalv
ligga där. I fel hage. Åt vår kvällsmat, sen gick jag ut. Tänkte stänga in
resten av djuren i sin hage, öppna till kalven till den angränsade hagen neråt
sjön som de alltid har tillgång till, och fösa ner kalven. Var jag nykter denna
lördagskväll med den tankegången?!
Stängde in alla utom tre (?) kor som var vid sjön och drack.
Gick ner och öppnade till kalven, som vaknade, med alla de andra i hörnet
påhejandes (oklart på vem). Kalven gick superfint ner till hörnet, stannade
till och satte full fart upp mot byn i sin hage. Och jag efter för att
genskjuta. Hon stannade och vände om. Stannade i hörnet och satte full fart upp
mot vägen. Där och då kom de tre korna som plötsligt blivit fyra, ut på åkern. Föste
in dem igen och gick efter kalven. En ko lika snabbt ute och kalven iväg. Vände
de andra tre korna igen, men lät den fjärde vara sällskap till kalven medan jag
hämtade tråd, tänkte jag. Stängde till deras hage och gick i den gamla längs
sjön, såg att de djur som var instängda i ”rätt” hage kom i full fart
efter till hörnet dit jag var på väg. Och hörde samtidigt att de tre korna
bakom mig, som plötsligt blivit fyra (?) kom i sken i ryggen på mig. Slängde
mig mer eller mindre undan upp på stengärdesgården, dit korna självklart kom
efter, men jag var högre! Kossan i ”fel” hage stod och vrålade när
hon blev ensam. Så ner från stenarna, kuta tillbaka, öppna, vända de fyra korna
(som fortfarande var fyra!!). Iväg med dem och kossan kom inspringades. Kalven
då? Full fart upp mot vägen – på fel håll. Stannade där och skrek, men vände
sedan ner till hörnet, stannade till och skuttade in i sjöhagen! Tillbaka utan
att skrämma henne och stänga.
Finn ett fel…
Sen fick jag den lysande idén (återigen, var det verkligen
renat vatten till tacosen?!) att gena genom hagen med ”alla” korna,
som plötsligt faktiskt var de tjugofem som de borde, med sex utanför. Vad hände
då då? Jo, allas vår egen 1703 satte av i galopp efter mig, och drog ju hela
ligan med sig. Fick stanna, vända mig om och vråla till så de vek runt mig,
nästan runtsnurrad av vinddraget! Pulshöjande där! Perfekt för mitt urusla
blodtryck som ändå stabiliserats något av rutinerna nu!
Ett fasligt vrålande efter mig när jag gick, och stötte på
drängen på inväg som ifrågasatte om det var jag som skrämde igång korna, han
hade misstänkt det… Undrar vem som skrämde igång vem egentligen…
Trött av en massa gående idag, solkissen har bitit rejält,
såg och kände jag när jag kom hem, och nu välrastad av dessa förbannat
kärvänliga djur! (Vilket är hundra gånger bättre än de där fem jag ser svansen
på om jag visar mig… 1703 ska köras dit vid tillfälle, så får vi se vad som
händer.)
