Jag blev mobbad under alla mina tio år i grundskola. Då,
likväl som nu, har jag aldrig ”passat in”, utan stått för mina
åsikter och gått min egen väg. Jag har aldrig haft ”rätt” kläder,
skor, musikstil, inte sminkat mig, och utan att skryta har jag haft det lätt
för mig i de flesta skolämnen. Vilket gjort att jag blivit utfryst som
”stud” – plugghäst, trots att så inte varit fallet. Jag kommer ihåg
vad jag läser helt enkelt! Vad jag vill säga med detta är att jag har hört oerhört
mycket dumheter genom åren. (Om inte annat har jag ett enormt lager av
förvrängningar på mitt namn). Men det jag fick höra för ett par dagar sedan,
slog nog alla rekord med hästlängder….:

Jag blev ombedd att ta en hund till veterinären för
avlivning. Och detta av en tredje part, alltså inte hundägaren i fråga. Orsaken?
Hunden har fyllt tio år och börjar tappa både färg och glans i pälsen (och vad
gör inte det med åren). I övrigt pigg och frisk hund.

Jag ansåg att det skulle tas med ägaren, inte med mig då jag
inte anser mig ha något med saken att göra. ”Det går inte att prata med
dem, det är bättre om du gör det. Eller helst bara tar hunden och får det
undanstökat!” Okej, en gång till. Jag kör inte iväg någon annans gamla,
låt vara, men friska hund, för att Du inte vill ta en diskussion med ägaren. Blanda
inte in mig i det! ”Men den är ju försäkrad! De får pengar för den!” Okej
igen… Kör bilen i en bergsvägg eller tänd eld på ditt hus – Du får ju
ersättning?!!

Märkligt… Hunden lever, för kännedom. Och lär så göra
tills den visar minsta tecken på att inte må bra! Punkt! Men att bara ha mage
att blanda in en tredje part för att göra slag i saken… Hur tänker folk??!

Det planerade fina vädret (?) igår var en konstant fallande
fukt, så gräset ligger kvar i sina strängar. Jag roade mig med att tillbringa
hela förmiddagen i grannens kök (hur många nya uppslag kan vi få på ett dygn? Det
är skiljefrågan!), sedan tömma tippkärran ordentligt. Jordgubbslandet var för
litet, och tre kubik täckbark har blivit mer ju mer man öst i det, men nu
ligger det i pallkragar, i en halv kubiktank och på en presenning. Det kommer
snart nya uppslag och projekt i var-att-göra-av-den. ”Jag nälpas åt!”

En sväng hos djuren hemma gav huvudbry. Avelstjuren hittade
jag med 1,5 meter ståltråd runt ena bakbenet. I snara. Vet inte var han fått
det ifrån, men har en teori om att en öppning i stängslet har sackat och att
han på något vis trampat i där. Ståltråd är ju ståltråd och det löpte som sagt
i en ögla som inte gick att lossa på avstånd, jag försökte, evigt tacksam över
att en ko inte ställt sig på tråden och dragit åt på riktigt… När mannen kom
hem lastades tjuren upp på kreaturskärran (jösses vad smidigt det gick när han
och en ko ställde sig precis bakom kärran, jag gick bakom dem med en tråd och
mannen öppnade dörrarna). Tjuren inlåst i främre delen av kärran, sedan började
operation Få Tjuren Att Vända Rätt Ben Åt Det Håll Där Hovtången Är. Det tog en
minut sen var det bara att öppna och släppa ut honom utan extrasvansar.

Kul att komma till ett ställe som är moderninserat vid sidan av det ursprungliga. ”Nya, moderna” maskiner för eldrift jämte de vattenkraftsdrivna.

Men det ör klart. Skulle han krossa och mala säd med vattenkraften idag, lär det ta tid…

Idag har det blivit en sväng till Slättö Kvarn igen för ett
lass spannmål. En timme och tjugo minuter dit. Ca 45 minuter att lasta, sen
lika långt hem. Så går en förmiddag. Väl hemma skruvades det in så nu finns det
fem nya ton korn/havre att mata djuren med. En snabbtitt på stängsel inför en
djurflytt till ett helt nytt ställe imorgon. MÅSTE göra klart och flytta en
grupp till i Mo, så de inte flyttar sig själva i helgen, och sedan ska
ensilaget ihop! Före helgens (söndagens??!) regn!

Körde förbi ett fält med nostalgiska hökrakar…

… Så varför inte fortsätta på hemmaplan med djur och återväxtskontroll.