Det blev ingen stängselrivning igår. Däremot körde vi hem en
tjur som ska på slakt. En av två jag köpte i våras, som var lite smålömsk när
han släpptes ut, som inte blivit bättre under sommaren.

Har ett bra hål att lasta i/ur i andra delen av lagården också, men det är känsligt för att komma rätt.

Tvärt om. Visst kan det
slå slint på vilket djur som helst, men när man väljer att gå in i en hage med
minst ett järnspett som vapen, för att inte riskera att det går sönder om man
måste drämma till en framfarande tjur, är det inte kul längre. Haft lite småångest
också för ”tänk om han går ut”. Olustigt att ha djur på vift överlag,
men att ha en i närheten av ett samhälle, där det känns som om han är kapabel
till att gå bärsärka gång… Känns rätt gott att han är inne nu. Gick smidigt
att lasta honom, väldigt smidigt faktiskt, men när han skulle bindas in sedan
och vinschas in i bås, kändes det totalt rätt att göra sig av med honom. Nu
står han med ett stramt, dubbelförstärkt halsband, bunden i ett bindsle av
kätting. Denne vill jag inte riskera att få lös i lagården. Dock kommer en av
de äldre gubbarna med slaktbilen på söndag, hörde jag, så hoppas det går bra
att få loss honom. Annars får han åka till sista vilan med halsband helt
enkelt.

Hur lugn som helst bara han kom på plats…

Detta tog en stund av dagen. Ändå kanske inte mer än max tre
kvart från hage till bås, sen åkte jag ner för att flytta sorkhögsgruppen. Fick
med dem smidigt, men kom på att de inte har tillgång till vatten, och valde
därmed att dra dem vidare. Självklart svängde alla höger när jag ville ha dem
till vänster, så det blev en stunds väntan i bilen på storevägen för att få med
alla in i rätt hage. Sen skulle de ju in på mitten av stänget, till nästa hage,
och alla drog iväg så långt norrut de kunde… Så blev det ytterligare en
stunds ropande och inväntande innan dagishämtning. Och en rejäl slint på en
tova med ena foten, och den andra i lera, så bränner fint idag i vänster knä
och ljumske, höger höft och upp i ryggen.

Idag revs Ön. Shit, vad stor den är när man ska samla ihop
stolparna! Perfekt att veva igång mitt värkande underrede med att snubbla runt
på röjningsstubbar. ”Ont skall med ont fördrivas!”

Röjd Ö, vs oröjd. Stubbarna är plötsligt trevliga!

Vanligtvis samlar
jag på mig så många stolpar jag orkar bära, dumpar en hög och börjar om för att
avslutningsvis köra ett varv runt och samla upp dem. Det går inte när man inte
kommer ut med fordon. Kanske, eventuellt, att det gått med en fyrhjuling, men
det har jag ingen. Hittade också årets första betessvamp! Men de plockade jag i
mössan, förfrös öronen för, och gav till drängen som helgbonus. Gula kantareller
har vi gott om i frysen! Så slapp jag rensa också!

Blev sen till dagis, hela fem minuter (!) faktiskt, vilket
jag fick höra. Hem för lunch när sonen plötsligt sa ”Gud gjorde hela
världen va? Innan dess var allt bara hav!?” Det, du. Det får du nog ta med
din pappa, jag måste sovit på de lektionerna i skolan, men jag kan förklara för
dig om Big Bang om du vill…

Ungarna fick snällt hänga med och göra klart det jag inte
hunnit innan dagis, så de sprang efter och krokade i tråden i stolparna. En
grupp kor flyttades och sedan var det hem och flytta hemmadjuren.

Sen valde
sonen mellan städning av hönshus och vedinkörning, vilket föll på hönor, så nu
är även det gjort! Tjoho! säger vi alla utom hönorna…

Dags att hålla helg! Önskar trevlig sådan! O bjuder på en sällsynt familjebild: