Igår var hjälpsamma dagen. Jag inledde med att köra några
balar från en by norröver till grannbyn söderöver, åt grannen som köpt åt sina
hästar.

Mannen blev utan jakt, då inget av ”hans” lag
skulle jaga, så han skulle gå tidigt till skogen och köra en tank, det tar en
till en och en halv timme, beroende på vad man gör. Trodde han skulle vara
hemma till elva när jag körde iväg med grannen, men det var bara att klä på
barnen och slänga med dem i traktorn. När vi kom hem en timme senare var det
fortfarande öde, och då började jag bli smått orolig. Har något gått fel?
Försökte ringa, men självklart svarade han inte. Skickade istället ett smått
ironiskt sms där jag frågade om han var mos, eller ok, fick självklart inget
svar. Bestämde mig för att laga mat och äta, sedan skicka in barnen till
grannen och åka och leta efter honom. Lagom tills maten var klar kom han dock
hem. ”Det var så roligt så jag körde fyra tankar!” (Och hur J*KLA
svårt kan det vara att skicka ett sms i halvlek då?) Dessutom visade det sig
att han inte alls var där han sagt kvällen innan att han skulle vara… Morrade
lite på honom.

Han stack iväg igen efter maten och körde ihop lite ved till
grannen till andra gården, som fixat både vakt, övervakning och stängsel när
det behövts.

Drängen åkte ner för att riva ett stängsel, men stannade och
hjälpte till att lyfta upp tegel på ett tak när han ändå hade skopan på, och
igengäld sprang en av gubbarna där och samlade ihop stängselstolpar på
kvarvarande bit. Livet på landet när det är som bäst!

Kvällen bjöd på tjejträff i samhället. Mycket prat och många
skratt men tråkig som jag är bröt jag upp vid midnatt för att orka med
slaktbilen imorse.

Tio hade jag fått som tid, och vis av erfarenhet var jag ute
i god tid, redan klockan nio för att ställa i ordning. Misstänkte dessutom att
jag var första stället, så då har det ju inte kunnat strula så mycket tidigare.
Men han kom inte förrän kvart över tio! Med SLÄP!! Stollen! Vanligtvis så kör två bilar, en med släp och en utan. Dessa möts sedan upp och ena bilen lastas om över till släpet, för att minimera transporttiden och få in djur till slakteriet, men på söndagarna (tror jag) rullar bara en bil, men har aldrig varit med om att den kommit med släp.

Som om inte bilen är stor nog… Och detta backar de med!

Tyvärr har jag inte plats kring lagården för att lasta med
släp, så det fick han sätta av på vägkanten, sen backa intill bakom lagården på
vanliga lastplatsen. Haft lite ångest för att släppa grufftjuren lös, men den var obefogad. Började med honom och det gick hur fint som
helst. Tre andra tjurar skulle ut från box och var totalt livrädda för
sågspånet i bilen, så de stoppade upp det. Ytterligare fem tjurar in. Fyra kor
och sedan – fick han köra ut och lasta över på släpet… Ett släp med för dagen
strulig elektronik, så jag fick stå och rucka på knapparna till lastrampen, och
chauffören låg på mage under släpet för att komma åt att gunga på sladdarna så
det blev kontakt. Längst fram i släpet stod ett djur som lastats från
Prästabonden, sen föstes mina kor och tjurar över.

Överlastning pågår

Dock inte första boxen i
bilen – där stod den lynniga just för att vi skulle slippa krångla med honom
mer än nödvändigt. Åter mig vid knapparna och gubben under släpet igen för att
få upp luckan (”Detta kommer bli en lång dag!” suckade han) och sedan
tillbaka bakom lagården för att lasta upp de sista tre tjurarna. Sen skulle han
vidare till en gård och hämta djur, där han bara kom in med bil, och sista
stället kunde han lasta direkt på släpet. Planering krävs inför lastning ibland, Dock var
nog en av krångligare jag varit med om. Men det gick ju. En och en halv timme
efter ankomst rullade han vidare med mina tolv tjurar och fyra kor. Djuren
kommer lastas av på slakteriet och ”startas med” det första imorgon,
innan bilarna hinner in med nästa omgång som lastas under morgonen.

Inom tolv timmar från nu, hänger den vänstra i ett kylrum. Lägger ut bilden för att visa skillnad på tillväxt och tillväxt – dessa tjurar är jämngamla… Den vänstra har växt bra, de högra har inte gjort det…

Snabbt in i duschen och iväg till föräldragården för att
lämna ut tuppkrås från frysen till en som ville koka riktig buljong, och sedan vidare på
kalas för barnens storkusin.

Jag har ett önskemål också. Så länge inte vi klagar på hur
synd det är om oss och hur trångt vi har det: Gör inte det ni andra heller.

Det gör mig på riktigt förbannad när andra ojar sig för vårt
lilla hus. Hur synd det är om barnen som tvingas dela rum. Ska erkänna att jag
inte gråtit för tio kvadrat större kök, men i övrigt går det ingen större nöd
på oss. Visst fyller det snabbt med tio, eller rent av bara fem gäster, men hur
ofta har vi det? Vi bor på ca 100 kvadrat, med 1,5 hektar trädgård. Det finns
de som bor fyra personer i en liten trea på sjunde våningen, utan möjlighet att
kunna gå ut. Vad som händer och var vi finns inom fem-tio år, det återstår att
se. Man ska aldrig säga aldrig, men som det ser ut nu, så stannar vi där vi är!
Och använd inte barnens privatliv som argument. Jag tror inte de bryr sig än på
några år om de har säng på varsin sida i samma rum! Så lägg ner alla! Låt bli
att komma hit och trängas om det nu är så hemskt!

Och på tal om hemskt… Snälla Anticimex, kom snart igen, det börjar rassla i väggarna…

Imorgon ska det rulla vidare med stängsel, fyra gruppers
flyttar återstår sedan är betessäsongen definitivt över. Då ska djuren hem och
stängena upp. Men allra först ska jag ringa runt och greja lite, jag har visst
en del ouppklarade affärer som ska slutföras.