Tack för grustipset! Får se om lusten infinner sig snart
igen att försöka…

För er som inte reflekterat över det så kan jag ha lite
svårt för att runda av när jag väl kommit igång att skriva, precis som det kan
vara svårt att få tyst på mig om jag väl kommit igång ”på rätt ämne”.
Men jag ska avsluta ett kapitel nu! Lillkalven har varit uppe och ätit så man
sett det varannan dag, legat varannan och sovit, och imorse låg han död i boxen,
så den följetången följer med kadaverbilen på måndag och där sätter vi (jag)
punkt.

Mitt i skiten kan det ändå finnas en grön oas…

Dags att möblera om i lagården (igen). Kossan behöver inte ockupera
en hel box där jag kan släppa lös fyra, just nu uppbundna, årstjurar istället. Tycker det är för
kallt nu, och att hon varit inne i värmen för länge för att släppas ut i koflocken.

Dags att sätta hoppet till att kvigan snart kommer igång att äta. Stortjuren har piggnat på foten och ska testa att släppas tillbaka ut med de andra två tjurarna när de hämtas hem från föräldragården. Ute har jag – om jag nu är kapabel till att bedöma det – bara glada och rundmagade kor, med slappa små juver.

Satt upp adventsljusstakarna i vardagsrummet nu ikväll. Passade
på att ta itu med bland det värsta jag vet – putsa fönsterna. (Jo mamma, det
kan inte bli värre än det är så man kan mycket väl göra det i mörker! Du
förstår inte tjusningen med en fint spinnande dieselmotor heller, så vi ligger
inte på samma plan där) När man ändå står där, passar man på att sanera
elementen. När man sitter där på huk ser man golvlisten… Och reser sig snabbt
med en frågande blick på klockan om det snart är läggdags.

Under tiden satt mannen på kökssoffan och slipade knivar.
Efter det hjälptes vi åt att rulla om stängseltråden som legat och tinat upp i
några veckor i tvättstugan…

En stängseltråd som rullades upp med en tjocklek på 20 mm runtom, av snö och is… Och samma tråd när den är tinad, torr och omrullad i vardagsrummet

Vad gör vettigt folk på lördagskvällar?