Det är en förändringarnas tid i antågande. Idag angjordes
ankarlinorna i och med att jag körde iväg med min press, en Krone RP 1250, för
sista gången någonsin, och för första gången någonsin komma hem med
”storebrorsan” Krone CP 1250. Den backades in därifrån stortjuren
blivit vräkt, och bra att veta är att när traktorn tar i takstolarna finns det
ännu en meter till för pressen bakåt!
Och nej, det kanske inte är ekonomiskt försvarbart, men med egen
press så rullas det när det är väder, när jag/vi hinner, vill och orkar. (Hoppas
jag innerligt i alla fall) Plockandet
och plastandet fasas ut, istället körs det för fullt för att sedan plockas
plastade balar direkt från fält och hem till gården. Jag slipper framkörning och passning på alla småbitar jag har. Markarealen har ju även ökat ytterligare.
En förändring i flera etapper, det är ännu långt till
skördetid. Det hinner gå fler tåg.
Precis hemkommen efter en timme i traktorn på vardera håll,
när drängen ringde – slakttid för Nasse och Nöffe. Bara att slänga i sig lite
middag (tur det fanns färdigt att värma), lasta upp griseknoene och dra iväg
ännu en timme på varje håll i traktorn. Jisses vad segt det var sista två milen
hem i mörkret! Då fanns det inte heller några medtrafikanter att svära över!
Hade jag haft skopa på traktorn när jag körde in till stan så hade jag haft en
halv bil i den! Den slängde sig in bara ett par ynkans decimeter framför mig
efter en omkörning, där jag fick tvärnita och den mötande lastbilen hängde på
både ljus och tuta! Man blir vittne till mycket i ett LGF-fordon…
Kokat chokladkrämen till tårtorna som får svalna över
natten, en laddning toppingmaränger står i ugnen och jag är sket slut! Natti och trevlig helg!
