Totalt avslappnad slagen hjälte igår kväll!
2016 har varit ett ganska turbulent år, kan man nog säga. Det
började med 75% influensa i familjen följt av svärmors bortgång, efter flera
dagars vaka.
Därefter drog kalvningssäsongen igång, med väldigt bra
utdelning då endast ett tvillingpar dog (då). Dock var det förvånansvärt många
kalvar som inte hade instinkt nog att äta, så det gick många timmar extra
arbete för att få igång dem.
Våren kom med perfekt väder och grödorna satte fart precis
lagom tills torkan slog till och brände ner allt. Detta gav ett år med extremt
dålig havreskörd, halvtaskig grässkörd, men tack och lov har jag haft tillgång till
vatten i sjöar och betesmarkerna klarade sig förvånansvärt bra mot värmen, så
brist på bete hade jag aldrig. Däremot brist på motivation och ett svajigt
humör när rundbalspressen stod på verkstad mer än den kördes.
Året som gått har även varit ett ”rymmar-år”.
Många djur (eller ett fåtal djur, men vid många tillfällen) har varit på vift för mig, med blandade resultat att få in. Flera
gånger är det den mänskliga faktorn som spelat in, ännu fler orsakade av vilda klövdjur
och, som alltid, några idioter bland kreaturen.
Vintern kom som en överraskning i början av november, panik
med att få hem alla djur och rädda från frusna sjöar. Lika fort som vintern kom,
försvann den, och nu saknar jag den! Den hårda, fina och torra marken. Lite pudersnö
för ljuset och tio minus så det är vindstilla, och soligt. Den optimala
vintern, om ni frågar mig.
December månad har inte varit någon hit. En strultopp med
sjuka och/eller döda djur. En brakförlust med stortjuren. Många timmar tillbringad i gödselrännan. Men även en
storinvestering med ”ny” combipress.
Hönorna har fått tjuvstarta sin nyårssupé. Donerat från Coop, via den gamle mannen som hämtar säckvis med gammalt bröd och lämnar hos oss…
2017 då, vad har detta år i sitt sköte?
Vet inte, som tur är, mer än några få hållpunkter än så länge. I mitten
av januari ska det bli examensfirande för Hans. Hon är då färdig soc-tant och
tänker vaka över mina barn som en hök! *svälj*
Då jag mitt under den kanonbra dräktighetsundersökningen,
via sms, köpte på mig en åttameters strängläggare, ska jag försöka avsluta den
affären ganska omgående nu när det är nytt kalenderår.
Utmaningarna då? De ligger framåt sommaren i att lära mig
att köra den där nya pressen. Och självklart att lära mig komma runt
smålapparna med strängläggaren – risken är väl att man på vissa bitar får backa
in och köra rakt ut… Om jag nu hittar alla nya åkrar i skogarna! Det kommer
ju att bli några extra, som det ser ut.
Närmre nutiden så ligger vi inom en sisådär tio veckor på
kulmen av kalvningen. Ungefär samtidigt som jag hade tänkt mig ett par tre
dagars semester… ”Miss i planeringen!” (Samtidigt vet ju ni som
läser här, och/eller känner mig/oss, att Västergården inte ligger i världsklass
i planering. Allt kan ju hända. När som helst!) Men kanske samtidigt ett ypperligt
tillfälle att testa både kondition och kohantering hos maken. Fy vad elak jag
är!
Jag hoppas i alla fall på en smidig kalvningssäsong, med
minimalt med strul. Särskilt som den
femte stenen i vigselringen får sin innebörd!
Gott Nytt 2017!