Hemma igen efter att ha gjort en blixtvisit till Skånelandet
och avverkat nära sjuttio mil på dryga ett dygn.
Klarade mig undan Skånesnön på min resa neråt, landade i
mors soffa en stund när de var iväg på kalas och jag och katten delade på
huset. Tidig läggning för att vakna upp till en ny dag och styra mer söderut,
till Trelleborg.
Vilka vårkänslor som väcktes på vägen dit! Höstgrödorna
skimrade grönt, solen sken på en klarblå himmel med några slöjmoln. Den plöjda
åkermarken glimmade kilometer efter
kilometer. Sen klev jag ur bilen och frös ihjäl i vinden och den nollgradiga
tempen!
Inne i lägenheten väntade degradering till husa och jag
tycker nog att jag skötte det ganska bra medan Hans, nyutexaminerad socionom,
huvudperson och värdinna för dagen, for fram som en skottspole för att ta emot gäster
och vinka av.
Framåt tvåtiden var den värsta öppet-hus-ruschen över, jag
tackade för mig och styrde kosan mot mor igen för middag, vila och lite
potatislastning innan det bar tre timmar hemåt, till fullt vinterlandskap och
åtta minusgrader.
Hemma hade drängens fru förbarmat sig över min stackars
gräsänklingsmake och sörjt för att min familj skulle få lagad mat minst en gång
under hemmafruns bortadygn, så inne hos dem stod middagsrester även till mig
och väntade. Tackar!
Idag väntar lite fix i huset, sista julen ska bort, och
sedan lite tidigare dagishämtning för en sväng till Mormor och Morfar och
Bokbussen, som vi av olika anledningar missat ett par gånger nu. Han som kör
bussen packar ihop och skickar med de gamle om man inte kommer, så vet inte hur
många kassar böcker vi har ståendes nu, men räcker nog inte med fem!
Inte bara tvåbent som saknat mamma. Selma svansade efter minsta steg jag tog igår kväll, skrikandes. Hon var ganska nöjd när jag väl satte mig i soffan…
Mitt nattsällskap. Smidigt att ta sig ur sängen på morgonen… Mannens halva står öde
