Napp med barn…

Ett samtal i söndags eftermiddag gällde ett besök på måndag förmiddag. Förmiddag klockan sju är chockerande tidigt, anser jag, men så var det! Och när jag ändå var uppjagad ur sängen så tog jag lagårdspasset, för första gången på nästan tre veckor. Kändes ganska invant, men det var smidigare att ta sig i och ur traktorn med fungerande vänsterben!Dagis!

Herefordkossan kalvade faktiskt på morgonen! En tjurkalv på 44 kilo. Vägning och märkning hanns med före middag hos Mormor och Morfar följt av Bokbussen. Bara älskar att gubben på 78 tycker det är jobbigt att böja sig ner för att leta böcker och löser det med att krypa istället:)

Tisdagen blev (äntligen) en heldag i skogen för mannen. Jag och barnen åkte för vägning av lillasyster, sen handling och lunch hos min moster. Lillasyster landade på hela 2740g, en ökning med 410gram sedan hon låg som lägst ett par dagar gammal!

Let’s buzz! Så går det när Momo shoppar loss i Ullared

Väck ungen, bad jag. Det gick sådär…

Idag är hon redan tre veckor gammal! En bebis och 19 kalvar på strax över tre veckor! Och så frågar alla hur vi mår! Vi har knappast tillfälle att INTE må bra!

Tillräckligt bra för att ikväll bli galningsförklarad! Jag tankade i lillan samtidigt som vi åt middag (kallas pedagogiskt ätande, har jag hört), körde ner de stora barnen till Onsdagsträff och stack sedan själv på linedance! (Är du Galen? Du förlöstes för tre veckor sedan! utbrast mor i telefon på väg hem) Jaja, men det var skitkul! Repetition idag, men en halv termins danser, plus några från förra terminen, gjorde mig rejält såsig i huvudet med en kvart kvar. Nöjde mig med en degradering från trea till tvåa, det räcker för tillfället.

Mannen fick prova på livet som trebarnsfar; med några minuter kvar för att hämta de stora var det dags att förpacka den lilla. Men först – det klassiska, kladdiga blöjbytet. (Hon löste det i lördags senast, så inte helt oväntat kanske…!) Resultatet var färdigklädda barn i kyrkan som väntade på att bli hämtade. Sedan var det då dags för läggning av de två, med en lite missnöjd liten. Sedan underhåll med den icke-välsmakande nappen tills maten pallrade sig av hemåt! Åja, det är inte mer synd om papporna än mammorna! (säger jag som alltid har maten till hands…) Och nej, jag är oansvarig nog att inte ringa hem för att kolla läget när jag är borta ett par timmar! Alla lever, det är det viktigaste, sen att någon surar en stund är ju inte hela världen!

Nu ska lillan tankas en sista gång. Och jag räknar inte med liknande natt i natt. (Mat 22:30, 4:30 o 8:30! Nej, vi kör inte varannan timme här!)Mannen börjat byta skär på plogen. Det syns!