Jag verkar ligga på gränsen till kronisk trötthet känns det
som… Och då har vårbruket ändå inte kommit igång! Hur ska detta gå? Det jag
önskar nu är en dag med riktigt, riktigt pissigt väder, så att man verkligen
får krypa ner och kura en heldag!

Inte blev det bättre av att jag duttade till i soffan i
lördagskväll – somnade inte om i sängen förrän kring halv två efter den där
femminutaren… Så svart under ögonen som en annan tvättbjörn (fast de är
förvisso rätt söta…!), med större påsar än vanligt och ett kroniskt, molande
illamående. Är sugen på att be maken ta nattmatningen en gång, men jag lär
vakna ändå och om inte ungen äter får jag nog pallra mig upp och pumpa
istället…

Slutgnällt!

Stolt lillhöna som
fick förtroendet att köra vagn

Styrde nosen femtio minuter åt sydväst igår, till
gymnasiekamraten och hennes nya lilla familj. Hittade faktiskt en bebis som är
mindre än vår! Tre veckor yngre också, förvisso. Samma längd (fast lillan har
rätat ut sig mer) och ett halvt kilos skillnad! En kasse med små pojkkläder
donerades också. Och så en tur till lekparken (eller djurparken, som lillhönan
sa!)

Premiär i linbana (bergochdalbana)

En något statisk unge i soffan…

Kan man som bonde annat än smälta
inför denna gudomliga barnrumstapet?!

Har haft en trevlig show utanför fönstret idag – först
mannen med en för dagen ombyggd kratta, paddan följt av Gräv-lingen och sedan
en skuttande son. Varv efter varv. Grunden är nu redo för nästa etapp –
armering och isolering inför gjutning.

Mjukt? Nä, var då?

Det är för ovanlighetens skull inte förbjudet alltså…!

En kalv kom sent igår kväll och ytterligare en låg i hagen
imorse! Sex kvar om jag räknat rätt. Inga garantier för detta!

Häromdagen blev jag snuvad på roadtripen då tjur-gubben
förbarmade sig över den lilla bebisen och körde ner ettåringarna Krokus och
Fokus till mig mot bensinpengar och en kopp kaffe!

Hur många hönor kan få plats i ett rede?!

Då jag skulle springa ner och titta till 650:n och omröraren
i gödselbrunnen fick den lilla slafa vidare i en spånback för att slippa
bullret. Vi tar annars små turer i bärselen för att försiktigt träna upp och
vänja kroppen vid belastningen inför kommande stängselsäsong.

Hälsa på Party!

Man kan ju börja fundera på om det finns en logisk förklaring till
varför man hittar både kutterspån och ensilage i blöjan ibland…

Ikväll ska jag prova att sätta en fördeg av min”nya”
surdeg så jag kan sno ihop ett bröd imorgon. Är väl inte helt övertygad om alla
tempon och långjäsningar – planering är ju inte familjens starkaste sida, men surdegsbröd
är ju så gott!

Men! Med tanke på inledningen på detta inlägg så kanske jag inte
bör ställa till det mer, men jag sätter ett stort värde på att veta vad vi
stoppar i oss, därav mycket (typ endast) hembakt. Mina bullar är i stort sett
alltid sockerfria och har nåt grövre mjöl i sig, och brödet mättar – och möglar
om det ligger framme några dagar. Varför gör inte köpebröd det? Hembakt, med
dess doft och renhet är vardagslyx, precis som att varannan vecka få krypa ner
i rena, stela manglade lakan. Det är det lilla extra i livet, även om man är
trött!

Nu börjar det bli hög tid att langa fram lite middag. Först ska jag bara byta tröjan som plötsligt blev blöt på ryggen. Kan detta ha ett samband med en nyäten unge över axeln?