Inga skönhetspris i
sikte, men fullt ätbara!
En osedvanligt puckad ko stod upp och kalvade igår. Och lät
kalven glida ut i full fart med huvudet först rakt i en stock så samtliga
tänder slogs ut. När jag hittade dem ett par timmar senare låg kalven och
krampade av smärta, blodig i munnen, svullen tunga och rosslig andning. Svårt
beslut?! Nope! Så var en tredje kalv tappad…
Idag kom kompensationen med två nya kvigor. En på morgonen
och en på eftermiddagen. Nu är slutet nära med tre återstående kalvningar. 45
av 48 kalvar.
Min enda sparade
mjölkkviga. Hon får tacka sina gener från vår underbara gammelkossa 1113.
Gjorde en storbeställning idag på utsäde, gräsfrö och lite
gödning. Får skynda mig att få det i jorden så de inte hämtar tillbaka det, för
jag lär inte ha råd att betala det… Mannen i andra änden av luren skrattade
bara åt kommentaren.
Sen har EON varit och grävt om kabeln vars band följde med
plogen upp. Den visade sig inte tillhöra kommunens gatljus, utan var kabeln
till starkströmmen… Men alla var överens om att man måste få bruka en åker
utan risk. Ärendet lades även på prioritetshögen.
Katterna fick bli
barnvakt när jag smet från den välbehövliga middagsvilan för att kontrollera
kalvningen.
Barnen på Onsdagsträff, jag skulle på dans, men då även
Gräv-lingen dök upp för att göra klart sitt jobb kring grunden så fick lillan
hänga med på sin första linedance. Det ska börjas i tid!
Kvällsfikat hägrar och äntligen är dopinbjudningarna
utskickade. Lillan får samma dopdag som både pappa och storebror, trots
fullbokad kyrka. Och lillhönan delar ju dopdag med vår bröllopsdag!
Och så kom vi båda på att det igår var sju år sedan vi var
på Grand Canyon och växlade ringar! Galet med det mesta!
