Backstage….
Då var den lilla bebisen dopad! En stor dag är till ända. En,
för mig, känslofylld dag. Jag är blödig i allmänhet och i känsliga tillfällen i
synnerhet.
Vid två dop har vi gått ”stora gången” fram till
kyrkan. Idag kom vi från sidan. Där gick jag med min tredje lilla bebis i
dopklänning, förbi två små barngravar dit ett par som betyder oerhört mycket
för mig, gick för att begrava sin efterlängtade bebis. Med båda sina efterlängtade bebisar! Vilken enorm tacksamhet och lycka man känner
då! Som fått tre stycken, friska och fina.
Sen var vi inne i kyrkan. Med alla känslor från förra gången
man var där. Lyckorusig av att gifta sig, svärfar döendes. Glädjen över att han
var med. Sorgen över vad som komma skulle. Det sägs ju att glädje och sorg går hand i hand.
Saknaden över att inte ha svärföräldrarna med denna gång. Att
de aldrig kommer få se sitt yngsta barnbarn, att barnbarnen aldrig får lära känna dem.
Det blev mycket för lilla mig! Orättvisan (och glädjen) att jag hade fyra
generationer, från två håll, på plats. Och maken bara sin syster med familj. 
Äldst och yngst i
släkten. Drygt 84 års åldersskillnad
Den braiga staben fixade och donade. Mormor bakat både bröd
och kakor, svägerskan kakor, Hans kaka, själv fixat bullar och bröd. Sömmerskegrannen
fixade tårtor och bordsdekoration. Drängen och fru tog lagården på eftermiddagen. Shit vad bortskämda vi är! 
Och! Dopklänningen höll även denna gång, med sina 89 år på
nacken!
Nu är hon då dopad, den lilla. Till Elly Gunvi Ulla. Efter
en farmor hon aldrig träffat och en mormor vi hoppas hon får bli stor nog för
att hinna lära känna ordentligt.
Äntligen fick hon vara
lite ifred i vagnen när den sista disken fixades undan!
Tack för hjälpen alla som fixat och varit på plats.
God natt!
PS. Idag är det exakt ett år sedan jag fick igång hemsidan
och bloggen! 205 inlägg, plus dagens… Men ska en blogg läsas lär det ju vara roligare om nåt läggs in?!
