Inbackad för midsommarledigt.
En midsommar som inte alls blev som tänkt.

En orolig natt igår. Tankarna for runt som trissorna i en
enarmad bandit. Stannade en fortsatte andra att spinna. Var vaken mer än jag
sov. Vaknade på morgonen med smällande huvudvärk. Det satte sig i pressen i
torsdags, så slet en bra stund med att snurra pickupen baklänges. Felaktig
ställning, säkert det som orsakat värken i nacken. Lillhönan kom upp med ett
svullet öga, troligen biverkning från bisticket. Skickade sms till
eftermiddagens gäster med förvarning om tillståndet.

Mannen åkte iväg för att hämta hem grejor. Låg bra i tid och
skulle precis röja undan frukosten när Morfar ringde: Vill att du kommer och
tittar på en av dina kor. Nu!

Shit, detta hinner jag inte. Två timmar visslade plötsligt förbi… Stuvade in ungarna i bilen och
även drängen rök med när han kom ivägen. Körde upp till Morfar och tittade på kon.
Åkte hem med enhälligt beslut – avvakta. Körde den andra vägen så vi skulle
komma förbi både föräldragården och andra gården nu när vi ändå var ute. Så in
i dödens trött och huvudet bultade. En pärs att försöka köra bil.

Tog Alvedon och gick och la mig när vi kom hem. Mannen hade
börjat röja – det jag inte orkade ta itu med dagen innan när jag väl fått
barnen i säng halv tio.

Kröp under täcket. Frös. Somnade inte, men fick lite vila.
Torkade golvet när jag kom ner. Köket började rasa över mig. Var plötsligt
genomvarm och satte mig kvickt mot köksskåpen medan yrseln la sig. Säkert
blodsockerfall. Åt lite, blev bättre. Gjorde klart. Genom duschen och på med
kläder. Mannen var nästan färdig när gästerna kom. Åkte upp till Hembygdsparken.
Huvudvärken lättade en del. Himlen öppnde sig efter ett tag och alla packade
ihop sig och flydde hemåt. Var blöta även vi. Tände i spisen när vi kom hem. Jag
frös. Huvudvärken tilltog igen.

Tre barn, på samma bild
och alla vettiga. Oddsen för det?!

Efter maten vid sju stod jag inte ut längre. Gick bra att
luta mig tillbaka i soffan, men sittandes på en stol svartnade det för ögonen. Gick
och la mig. Fick plötsligt en släng dödsångest. Måste krama mina barn en sista
gång. Sån här huvudvärk är inte normal. Håller på att få en stroke. Kom på att
jag snarare har kroniska problem med mitt låga blodtryck. Hypokondri slog
klorna i mig. Hjärnhinneinflammation. Har jag haft fästing nyligen? Inkubationstiden
kan förvisso vara flera år…

Kom inte till ro. Hörde när gästerna åkte ett par timmar
senare. Somnade därefter. Vaknade och höll på att skaka ur sängen. Satan vad
kallt. Kroppen i femton grader, nyllet i femtio. Tog tempen, 39,9. Slutade mäta
då även om det inte var klart. Behövde inte mer av eländet, men jag får nog
ingen stroke ändå. Och plötsligt kändes tröttheten och huvudvärken ”normal” efter
förutsättningarna.

Lillasyster fick en tidig kväll med mig, vaknade hungrig vid
fyra. Ingen av oss kunde komma till ro efter. Halv sex somnade vi, sedan jag
sparkat på mannen att stänga av sin väckarklocka. Vaknade igen framåt nio, temp
på två grader lägre än nattens. Mådde rätt ok. Somnade igen och vaknade för att duka fram
lunch, mannen gick en trappa upp, 37,9 och huvudvärk. Gick till lagården och
stannade sedan ute i det fina vädret. Rensade ogräs. Funderade på om jag skulle
hänga på mig röjsågen och ta mig bort för att putsa på lägerområdet. Avrådde
mig själv.

Väckte mannen efter sex timmar (det vill säga betydligt
längre än en normal natt för honom). Åt kvällsmat och han somnade om i soffan.
Alla barn nattade. Mår själv rätt ok, känner mig bara lite konstigt varm.
Knäpper upp och knäpper igen tjocktröjan Ligger fortfarande på högre temp än vanligt, men lägre än morgonens. Känner att jag tappat produktionen
för lillan. Hon har velat äta konstant, varit orolig och det har inte riktigt
runnit till. Får se om det kommer igång igen. Har inte velat ge henne flaska från frysen av den anledningen. Är inte riktigt redo att sluta amma redan, även om hon fyllde fyra (!) månader i torsdags.

Den enda höna pappa
inte är rädd för, och den enda som är hans för övrigt, har visst fått en
störtkruka! Vilket ser ut att behövas, där hon är på väg ner i rabatten!

Känner mig inte sugen på att krypa ner. Kroppen känns
rastlös. Vilat mycket nu. Huvudvärken är äntligen borta och nacken känns bara
lite stel. Känner mig sugen på ett träningspass, bromsar mig där med.

Imorgon räknar jag med att ”vara tillbaka”. Maken
lär inte vara det – han blir alltid sämst. Den som lever får se, som det bekant
heter. Men jag överlevde ju detta också, som tur var!