Hösten är här.
Svalorna samlar sig för avfärd. Lika välkomna som de är på våren, lika saknade
är de på hösten!
Torsdag. Skickade iväg drängen till stan med släp efter ännu
en pall plast till balarna och mig själv med strängaren medan den lilla sov
frukost efter syskonlämningen. Hade bokat tid på eftermiddagen med servicekille
då en givare på pressen bråkat med mig de senaste tvåhundra balarna. Detta skulle
undersökas in action så att säga.
Hem och tankade upp den stora traktorn som stod för pressen
och såg då att den lilla vaknat och åt prasselfjäril under glada diskussioner. Hon
fick inte så mycket medhåll av fjärilen dock!
Mat för henne, mat för mig. Lasta av pallen med drängen och
röja i ladan. Slängde ut den sista plastrullen följt av nätrullen som behövdes under
dagen. In med plastpallen och skickade upp nätet på traktorns gafflar för
transport till pressen. Upp med mig balanserandes på hydraularmar och
kraftöverföringsaxlar med benen bland sladdar och slangar, öppnade luckan uppe
på pressen och lotsade in gafflarna så att jag i stort sett bara kunde kasa in
rullen i förvaringsfacket. Perfekt! tyckte jag och hoppade ner på fast mark.
Kom då på ett samtal jag hade för ett tag sedan. En nybliven
tvåbarnsmor presenterade sig själv som väldigt hönsig (hennes bästa vän hade
försökt tvinga av henne detta, och jag är nog benägen att tro att hon skulle
behöva det!). Hon frågade sedemera mig huruvida jag var hönsig eller cool.
Nja… svarade jag lite sådär. Jag är nog rätt cool av mig i det fallet. Och
tillade att jag också har ”lugna” barn.
Men när jag trasslat ut fötterna från press och traktor
rättade jag till selen på ryggen med bebisen i, och konstaterade att jag nog är
rätt ”cool”, på gränsen till oansvarig… Lillskiten skrattade i
högan sky av åkturen. Annat har hon nog inte förstånd till.
Kom iväg sedan i alla fall, till åkern. Servicekillen kom
när han väl hittat in i hjorthägnet och sedan hade jag sällskap av honom i nära
nog två timmar med olika justeringar.
Han åkte och jag tuggade i mig lite fika. Det rullade på bra
förutom ett otal stenröjningar där jag upptäckte dem. Inte helt genomtänkt att
ha åkermark kring ett gammalt tegelbruk.
Rätt vad det var slutade pickupen snurra. Tänkte att det
satt sig och rensade, men inte gick det igång för det. Nollad på verktyg
ringde jag efter maken med verktygslåda och en ny brytbult, som jag tog för givet
att det var som spökade. Den som ska ryka av för att skydda pressens inre om
det kommer in faror.
Verktyg ankom och jag skruvade av skyddet. Under satt
brytbulten intakt. Shit, vidare felsökning… Kedjebrott. Det som typ aldrig
händer, men ändå inte ska klassas ”som helt unikt”. Blev väl en sten för mycket utan att jag hann reagera. Försök få ut en sammanpressad, trasslig kedja utan serviceyta att vara på!
Den grova kedjan
dessutom. Så bara att ringa verkstaden igen, hade sån tur att den sista inte
gått hem ännu utan han kom ut på ett par timmar och fixade dit en ny. Helst
hade han nog sett att vi satte dit den själva, men den lätta gick jag inte på!
Han fick slita! Hann hem om och äta middag innan han ringde i närheten.
Blev ett par timmar försenad, men är glad att jag fick ihop
det innan nattens tolv millimeter regn! 
”Gräsklipparrranden”
Igår kom Mor och B på blixtvisit. Snodde ihop ett par
vetelängder och en kaka som barnen fixade, och alla tre hjälptes åt med
dammsugning mellan stängselkoll och djurflytt hemma. Mannen åkte iväg med
röjsågen och tog ett varv runt ön som snart måste stängslas in. 
Tufft att vara
lillasyster, men hon tacklar det rätt bra!
Allvarligt. Maken till
fula djur!!??
Jag försökte med hela
kitet. Men american pancakes med chokladsås, marshmellows och minimaränger?! Seriöst?
Kanske kunde funkat hjälpligt om inte själva pannkakan bestått av 90% socker…. Fy för den lede, och det på riktigt! 
Tjatat hela säsongen om att få åka rånartåg och idag blev det av.
Idag har det varit en tur på High Chaparall då det var öppet
näst sista helgen för säsongen. Barnen gillar det åtminstone och väl hemma
vankades lagårdspass och sedan gårdsmiddag hos drängen och fru. 45-årig bröllopsdag
firades.
Mannen iväg efter en ny spannmålskvarn då den gamla gett sig
och de kommande nöffarna gillar mjöl bättre än kross. Barnen nattade och jag
sitter och är smådarrig i kroppen. Fick igenom lite välbehövlig träning. Om ett
par veckor drar måndagspasset igång, så får väl se till att komma ”i
form” till dess efter ett års lathet. 
Visst är det varje förälders ”jobb” att vara stolt över och
uppmuntra sina barn. Men jag är så grymt fascinerad över min sexåring, som
kommer med denna, gjord helt på frihand. Såna teckningar gjorde jag inte före skolan, och inte senare heller för den delen…
Trevlig kvarvarande helg!
