Sladdisar på väg att
flyga ut!

Under helgen var det något som skolan kallade ”Lusens
dagar”. En luskam skickades med hem för genomgång och de barn som visade
sig ha löss skulle hållas hemma. Därför har sonen hållits hemma. För avlusning
av dessa envetna feberlöss och alla noskvalster som killat runt i näsan på
honom. Piggare idag än igår, full fart men fortfarande förkyld. Får se hur
morgondagen verkar.

Då di gamle var hos oss under min sjukdom innan helgen och
sedan tillbringade söndagen med min moster som sedan låg nerbäddad, antog vi
att de redan utsatts för eventuell smitta och åkte därför till Bokbussen som
planerat. I två bilar då maken åkte via skjutbanan hem. Så att han kan få
giltigt skäl komma hemifrån och jaga älg om ett antal veckor. Något han lär
behöva! Egentid i skogen.

Den lilla togs nyvaken från vagnen och fick middag, sen gnodde hon i
ögonen och illvrålade hela vägen till bussen. Var tyst där då hon satt i
famnen, men startade sedan om i bilen för de sista kilometrarna. Tur det är hos Mormor
och Morfar det finns resurser. Vårt förråd vill säga. In i lillstugan efter
sulkyn och ut med ungen i skogen så hon fick sova en timme till.

”Med den vagnen
gick hon INTE den nya vägen” hade Morfar konstaterat. Jodå, gubben, och
sedan den gamla stigen tillbaka. Emmaljunga Scooter S, den optimala
terrängvagnen. Inte! Men med liten plutt i så funkade det med både värme och
puls. Men den passar betydligt bättre på A6!

”På min tid”
var här en fin liten stig som är cyklad på oräkneliga gånger. Ljungen tar över,
sen var det över mossen… Men de sista tio meterna var den riktigt fin!

Avslutningsvis var det
dags för den beryktade Gatebacken. Den som man faktiskt klarade av att cykla
uppför framåt augusti när man övat tio veckor! Den där stenen mitt i vägen, som
man alltid var så nöjd över att passera, låg också kvar. Den som vittnar om att
det värsta är kvar. För när man tror det planar, fortsätter det lika länge!

Gratis boll! Med
inbyggd peg!Dolda kameran?! Bring it on!

Bakat hade Mormor gjort också. Fem påsar bullar, fyra
omgångar med frallor och en burk Mandelkubbar! Tjoho! Det lönar sig att fö
henne med ägg:)

Även idag har sonen varit hemma. Lillhönan på dagis och
mannen på jobb. En stund i alla fall. Han kom hem för vab när det var dags för
mig att åka med den lilla på sexmånaderskollen med sköterska och läkare. Och
sedan slå ihjäl en timme någonstans med medhavd matsäck som lunch då det inte
var lönt att åka hem innan babysimmet. Fick bli en sväng på Industrimuseet
ovanför simhallen.

Badet gick bra. Är man där för tredje gången har man rutin
på livet, även jag faktiskt. Så medan min lilla låg på golvet och inspekterade
allt som pågick, lånade jag en hysterisk kille från en mamma som inte hade
långt till tårarna, så att hon kunde duscha av sig.

En svängom på affären för lite smått och sedan hem där jag
blev sittandes på drängens trappa i det skapliga vädret och pratade allmänt om livet tills det var dags för eftermiddagsutfodringen.

De senaste två dagarna har jag blivit lite bekymrad två
gånger. (Bara två, uh?!) Idag när läkaren lyssnade på bebishjärtat. Länge och väl, gjorde små
justeringar och tillbaka igen med stetoskopet. Stundtals med en
koncentrerad/bekymrad min… Igår var när jag var på väg att kolla djuren på
föräldragården, hade stannat vid stoppet och inte kom iväg igen. Växellådan
”rasat”. Så vida pass, att jag ”som vanligt” lagt i ettan.
På automatlådan. ”P” med andra ord! Vilken lättnad med denna billiga
renovering! Knappen in och spaken till ”D” så gick Navaran som en
klocka igen! (Tur för mig, för jag fick räkningen på nät och balplast idag…)

Snickarna gjorde ”klart” igår. Dvs att vårt nya sovrum
är redo för spackling, bygget är isolerat (vilket känns väldig skillnad på en
gång!) och spånskivor är lagda som golv på andravåning. Nu ska vi själva pilla
lite igen och sedan får vi stämma av med vad som ska göras uppe, när och av
vem.

Mannen skulle ta en halvtimme på soffan, sa han. Det närmar
sig nog tre timmar snart, men jag har inte hjärta att väcka honom. Han åkte
till föräldragården halv tio igår kväll för att bli klar med fönstret (fråga
inte när han kom hem), något han inte orkade med och skulle avsluta idag. Alltid retar
det någon…

Barnen kom i säng tidigt. Känns som att det varit tyst länge
redan. Fastnade med boken jag började på igår vid läggning, men tänker att det
också behöver vara okej ibland. Ska strax ta mitt kvällsfika, sen krypa i säng
och se hur tabata-träningsvärken ger sig tillkänna imorgon. Jag kände mig rätt
besviken när jag vaknade imorse. Sen gick jag nerför trappan… Och det har
inte blivit ”bättre” under dagen. Fy fan va gött!

När man vänder ryggen
till. Så hamnar hon antingen i skrindan eller i en flyttlåda. Långt från filten
där hon placerades!