I går lånade jag maken lite. Skulle dela av kvigorna från
tjurarna som är ditsläppta pö om pö. Många stora djur och även om jag inte är
rädd för tjurar skadar det inte att vara en till bara om i fall att. Det gick
dock totalt smärtfritt. Fyra av tjurarna blev efter så de stängslades helt
sonika ut och den lille stackars Krokus som blev kvar fick inte följa med in i
grindarna vid kärran. Helt vilsen blev den stackaren. Hans tio sommardamer
försvann och han fick hålla till godo med fyra pojkar som grupperat sig två och
två. Får hoppas det går bra med honom. Halvbrodern Focus kommer ju så
småningom.

Men lugnt. Ja det var det i grindarna. Totalt helt
stilla-lugnt. De stod där de stod. Tog en evig tid att lasta dessa flickor. Med
de led inte av stress, om man ska se det positiva.

Hit, men inte längre!

Fyra tjurar och så Krokus långt där borta. Ensam och övergiven. Känns
lite i hjärtat.

När de väl kommit upp kördes de iväg en liten bit hemåt –
till andra gården och till de fem (aningens aning) mindre, ickebetäckta
kvigorna.

Gödslade ur kärran när vi kom hem. Behov fanns om man säger
så. Skönt att det är gjort. Gårdsmiddag hos sömmerskegrannen följde, sen lagård
och dusch innan hela familjen åkte iväg till Naturum och biföreningens årsmöte.
Mitt emellan duschen och bilpackningen dök DHL upp med vår garderobsdörr och
fick den skeva i retur. Allt ska hända samtidigt! Kul när man ska hålla sig anträffbar 8-17(!) för leverans så kommer den 17:20.

Hälsade på Granis

Idag har jag skyfflat runt säd. Typ sju ton. Heja paddeltekniken.
Säljaren behövde bli av med ett lass och det vill ju till att hålla sig framme.
Dock var det ju inte tomt i bingen… Så bara att ösa, ösa, ösa, äta, ösa, ösa.
Med en liten skyffel fick man ösa mycket. Äh, hämta en större skyffel så det händer nåt! Så kom den där envetna inre rösten som ibland kallas förnuft: ”Det enda som kommer att hända är att du knäcker ryggen fortare. Är det verkligen värt det?!…” Jag har nog aldrig förr varit så lycklig över att skymta delar av en tom
kärrebotten! Känns mellan skulderbladen nu, tror jag hittar fler delar av
kroppen imorgon…

Morgongympa med höga
knän

Jag ser mörkret!!!

Gick ju an så länge
jag kunde stå rak. Detta var ingen hit. Nu behöver jag inte mer spannmål i år!

MEN! Gick så bra på slutet att jag fick en halvtimme i sträck på
köksgolvet och en fika sen jag lagt bebisen och skickat iväg drängen med
tippkärran, innan det var dags för babysim.

Maken är iväg. Jag har nattat tre barn, satt ut en gryta
köttfärs, tio burkar barnmat och stekt köttbullar på drygt två kilo färs (hur
tänkte jag där?!).

För egen del?! Har ältat och bölat ett par dagar nu. Det
räcker. Dags att trycka det åt sida, spotta i nävarna och leva vidare.

Sängen lockar! God natt