God morgon! Tänker du gå upp snart eller?!Har man inte vaknat innan riskerar man att göra det vid ett ras från hönshuset.

Hej grönsaks- och potatisland!

Tittut!
Fel hade jag! La ut en bild på ”nästa kalvande”,
med det var inte alls den som gick runt med en liten imorse. En lugn och snäll ko, trodde jag. Som satte till ett par andra kor så in i vassen när de sniffade på hennes bebis. Ett djupt andetag för min del och repade kalven. Drängen anslöt och kossan likaså. Sniffade på oss i tur och ordning och vände sedan runt och satte mulen i foderhäcken. Märken i kalvöron och när vi släppt den och lämnat arenan kom kossan snabbt från häcken till kalven.
Vi pratade om det där sedan; Om någon helt främmande skulle gått in och tagit kalven. Hur hade Mamma Mu reagerat då? (Samma känsla som när jag var sugen på att be någon främling överfalla mig, bara för att se hur vår världens-snällaste-goaste-golden reagerade. (Gjorde det aldrig))

Annars går man och är helt nojig nu. Tittar och tittar.
Fokus på tuttar och rumpor. En över här, en över där. Och vad är det som skymtar där borta?! Mellan kossorna!? Men ingen utplacerad kalv. Utan den där lurendrejeristenen igen…. ”Alltså, den där rödbruna kossan med horn. Hon är verkligen sketatjock!” Fullt benägen att hålla med sonen! När jag sätter stängsel utgår jag från höft och knä – trådarna hamnar på ca 100 och 50 cm höjd. Det funkar inte jättebra just nu…! Och syns inte jättebra, men övertråden är strax över mina knä.

En vilsen kviga släpptes ut med hjälp av maken sedan vi
hjälpts åt att halma deras ligghall – närmar sig kalvning men krävde en flytt
runt hela gården till kalvhagen. Där vi då beslutade att stänga in morgonens
dam. Mannen och drängen körde ut efter ett par grindar, jag nappade åt mig
kalven och bogserade den tvärs över socknen. Men innan dess hann hon springa ut
med sin mamma på vägen – ingen tänkte ju på att stänga när det ”skulle
baras”. Minsta kalven nästan framme vid ligghallen när de två största kalvarna tog
täten och utforskade vägen de också. Med några kor som hejarklack. ”De går
ingenstans” tänkte jag och petade in ko och kalv i hallen. Kort därefter
kom grindarna och när de nästan var på plats hängde drängen sig på tutan. Korna
långt åt tjottahejti ute på hygget och nya skogsvägen flera hundra meter bort. Ohps! Löplina! Man tager ju vad man haver. Och hon har nu fått i sig.

Men de vände hemåt och kom tillrätta efter en stunds frihet
utan större ansträngningar från oss. När luftledningen var nermonterad vill
säga – en av de nya herefordarna vägrade gå in annars… Wild West inne också. Alla älskar pappa. Och den där lilla glipan mellan jeans och tröja?! Den är jättekittlig! Men tro inte att jag gör något för det! Tro inte det!

När maken väl kom in hittade han två barn vid köksbordet med
lera. Var var den lilla? ”Pipig och gnällig, så henne la vi i sängen. Hon
sover!”

Samma små var ute och hämtade mjölk i tanken och sedan
följde sonen med mig för tvångsmatning av kalven som var helt vimsig. En bra skvätt
hoppas hon fick i sig innan vi gick in för en sen middag själva.

Lilla Selma som ska vara med precis överallt hela tiden man är stilla. Undrar varför hon blivit sån på gamle-dar’. Typ som dagens cat-woman.Trevlig helg