Välkommen till Skärvhult. Här agerar hjulsparkar vägmärken!
Jag skrev i ett sms till en vän i torsdagskväll på frågan om
det kommit många kalvar; En i tisdags. Väntar minst tre till denna vecka. Plåtniklas skrämde mig i fredags morse genom att stå i fönstret plötsligt. Som tur var var jag relativt påklädd. Om någon blivit av med en vaktel så kan det finnas risk för att jag stulit den. Jag vet bara inte vilken det är i hönshuset…

I fredags morse kom ju då den lilla kvigan som låstes in men
släpptes ut igår då hon äter relativt hyfsat. Hoppas hon hittar de andra
spenarna också bara. Jag anser att det är bättre att låta bli de spenar kalven
inte bryr sig om då det inte, förhoppningsvis, bildas mjölk i dem om inte
råmjölken, den allra första mjölken, försvinner. Juvret är indelat i fyra delar
som är ”oberoende” av varandra – därför kan en spene bli riktigt
dålig men inte de andra tre. Köttisar som inte mjölkar så mycket som en mjölkko
brukar klara det relativt fint. Men… Men…

1680 – det stirrigaste eländet jag har. Är skickad på slakt säkert fyra gånger, men har aldrig blivit anmäld till bilen… Livrädd för allt som innebär instängning. Men när bästa kompisen 1790 låstes in så. Kom ihåg att jag säger det – får jag tvillingar i år är det 1680 som är modern. Sååå tjock och sååå tung och otymplig. Ungefär lika otympligt som att fastna med ena benet över bordets tvärslå. Gick inte att ställa sig upp och inte att få loss benet sittandes… Och hur i hela friden har hon lyckats att kränga flasknappen ut och in?!Lördagsfeeling hos barnen.
Sonen tycker det är superkul med detta. Han har varit
hejarklack i alla kalvtittar och konstaterade att en precis torrslickad kalv är
mjukare än något kramdjur! Därför blev han också extra exalterad när vi på
lördagskvällen tittade till icke-ätar-kalven och saknade en ko. Hans ko! Längst
bort i hörnet av hagen stod hon med en liten (eller inte!) kvigkalv jämte sig. Föste dem tvärs över hela hagen i den knädjupa snön, in i ligghallen där kalven
märktes och sedan skuttade hon ut igen. Och jag vräkte in. Och hon ut. Och in.
Och ut… Efter en tolv femton gånger gav jag upp! Och som tidigare kommentar sa; Jo, det är så skönt och smidigt att inte vara nyförlöst själv när man krabbar med kalvar!

Sällskap fick vi på kvällningen också. Med en halvtimmesvarsel dök skogshuggaren upp. Kanske borde ta på mig något annat än understället, sa jag. – Äh, svarade sonen. Han kommer säkert ändå i huggarbyxor som vanligt, så vad gör det då med era underställ?!

Maken svängde nerom tjurarna när han var på vift igår, och
bedömde att de behövde foder. (De kunde gott rensa häcken tills idag, men det är en
annan historia). Drängen skulle följa med ner men behövde tanka traktorn en skvätt
innan. Jag passade på att öppna ligghallen till strulkvigan när drängen ringde.
”Det står en kviga med många ben här bakom… En brun med horn”. Var
ju helt tvungen att fråga om de satt därbak…

Lite lagom internt så hade vi en episod tidigare i veckan. Kan
försöka återge den. Håll i er:

Går en runda varje morgon nu. Tittar på djuren. Försöker
bedöma om och hur nära kalvning de är. Flytt eller ej. Tittade på en som jag
tyckte kunde vänta lite med flytt – vill ju helst att de kalvar i
”rätt” hage, men inte att de går där och trampar upp i onödan.

Drängen körde balar till foderhäckarna och ropade sedan på
mig om en brun ko med horn kanske snart borde flyttas! – Hur ser hon ut, undrade jag. – Hon är brun! (Har nittio procent
bruna kor med vitt huvud så det är ju lite oprecis beskrivning.) – Rödbrun, brunbrun eller gul?

– Brun. Hon hade horn! –
Jo, jag har hört det, men hade hon helvitt huvud?1703?! – Jag vet inte! Såg
bara baken! – Sitter hornen där?!

Längre kom vi inte innan vi båda bröt ihop. Lite illa om en
heltidsbonde sedan mer än femtio år inte vet var kossans horn sitter… Eller
är demensen ett faktum! Vi tog en tur i traktorn i alla fall men kossan med
horn i rumpan var försvunnen. Möjligen kunde det vara den bruna kossan med
helvitt huvud – med horn på – dvs 1703. Skit samma. Kul har vi för det mesta!

MEN. Tillbaka till kvigan med extra ben igår så hade hon
mycket riktigt nedkommit med en liten tjur. Och om hennes premisser på kalvsjuk
gäller har jag säkert tio kavlar till innan onsdag. Ingen svullnad i baken och
inget som helst juver! Luriga jäklar.

Mannen kom ut sedan vi utfodrat tjurarna och hjälpte till
med bärgning av kalven. Pigg rackare så han sprang över hela gården i princip för egen maskin.

Kalven märkt och i rätt hage. Så säger maken Titta! med en
gest mot vägen. Där kom sonen fullt påklädd. Med lillasystern i vagnen, fullt
påklädd. Då är man nyfiken på kalven alltså! Makalösa unge!

Dags för utfodring i lagården efter det. En snabbt ombyte
och en sväng för hämtning av några biramar. Några var ordet. 145 st hade gubben
skickat iväg för kokning, rengörning och vaxrensning som då återvinns och
kommer tillbaka i vaxkakor att på nytt sätta in i ramarna. Mot betalning
givetvis. Och nej, det är inte bara årets synder. Tyvärr.

Det blev fullt i bilen. Minst sagt. Knökafullt så den sista
lilla packen ramar fick maken ha i knäet. Och när vi ändå ”var på
hållet” hade vi bjudit in oss till min moster och födelsedagsgrisen till
man på kvällsmat. Hade med en nybakt sirapslimpa till sirapslimpekungen. Deg
som fick jäsa över natten, bakade ut dem det första jag gjorde. Maken skickade
in dem i ugnen vid jässlut och skickade ett sms till mig med beräknad färdigtid
så jag fick springa in från djuren och rädda dem sen han åkt.

Ungarna i säng och jag fick snällt skiva upp och paketera
helgens fyra limpor.

Imorse så vaknade jag till lite lagom luddig. Tittade på
klockan 8:28! Vad hände med mitt larm halv sju?! Det hade maken stängt av när
han gick upp…

Fråga inte. Totalt hopplöst att hålla reda på när det ändras femton gånger per dygn… Vad sägs om den lilla inventeraren förresten? Just nu är DVD-skåpet övergivet för badrumsskåpet. Det finns mycket grejor i det. Eller fanns… Nu återfinns de mest konstiga saker på de mest konstiga ställen. Och inte alltid de mest logiska ställena. Sen är det ju farligt med köttdjur. Ilskna mödrar och rädda kalvar…Tanken är en tur till Bokbussen i eftermiddag, om han kör i
det dåliga väglaget. Sen blir det LRF-möte till kvällen. Först nu ska jag ta en tur och titta till den pågående (?) kalvningen.