Mångsysslardag

En man får inte önska ”en kvinna vid spisen” (även
om jag också önskar det ibland. Hade varit smidigt….!), men Länstrafiken får önska
kvinnliga busschaufförer för att de kör bättre… Märkligt!

En promenad i torsdags med några andra mammor och barn i kyrkbyn på
förmiddagen följt av våffla och sedan ner till samhället för lite handling. Hon fick en ny, tunnare mössa från min hovleverantör. Med det ”gamla” märket för ”det syns bättre på bloggen när de hamnar där”, så får väl göra lite reklam då för Lilla h!Jag och drängens fru lastade bilen full i torsdagskväll och
åkte på utlämning med Rekoringen i våra trakter. Hennes lager på ost och
ostkaka lättade rejält! De hjälper mig med mycket och jag försöker hjälpa dem
tillbaka. Från att byta taklampor till att administrera ett facebook-konto. Ingen
idé att försöka lära dem det, när de precis släppt snurrskivan på
hemtelefonen…

Igår skickades lillhönan med dagis på teater, maken passade
på att köra en tank med motorsågen i vedhögen. Jag och drängen åkte efter en
harv jag köpt, och väl hemma passade jag på att sälja min halva av den andra
till delägaren som då stod på lagårdsbacken.
Man ska ju alltid ha grejerna samtidigt, så de senaste åren har jag kört med vår gamlagamla harv. Som lämnar åkern väldigt fin, men är bred på vägen då den måste fällas upp för hand. ”Antingen måste man ha hjälp eller får man ta i så det smakar blod i munnen” sa Prästabonnen en gång. Han sa det. Han som är nästan två jag och musklig som tusan. Undra på att jag ser det hela som en total omöjlighet! Annan harv med hydraulisk ihopfällning. Nästan en dröm!

När hela familjen var samlad blev det en tur på åkern för
att riva tvärstänget där. Två bitar ska plöjas, så lika bra att slå ihop det
till en! Mitt i allt ringde verkstan om att min Navara var färdig. Det skulle den
vara tidigast måndag, hette det.

Morfar har rätt som säger att man inte bygger kondition på sofflocket – eller har ungen lagt på sig under vintern…! Jag som inte besitter fördelen att kunna svettas tog av mig en tröja som var drypande blöt på ryggen.Mannen gjorde klart med rivningen, barnen lämnades i
trädgården och drängen fick ta en paus från plogen och köra mig till stan. Synd
bara att det gick åt oerhört många tusenlappar för att märka att bilen lät
betydligt värre när jag kom hem men den än när jag åkte hemifrån med den. Buss på verkstan igen. Fan vad trött man blir…! …Och så hoppas man att det är gamla saneringssynder…

En alldeles för sen middag i vanlig ordning innan det blev
en kraschlandning i soffan. Maken vaknade efter några timmar och själv hade jag
lagt mig och vaknade halv ett av att han härjade runt på nya andravåning och
målade ribbor… Nej, jag är inte helt övertygad över hans dygnsrytm…

Idag har varit en mångsysslardag; Sonen hade kompis, visade
stolt upp sina två skördetröskor och när han erkänt att han byggt utan
beskrivning fick han kommentaren ”Wow vilken bra hjärna du måste ha!”
och sonen höll med – och jag också! Maken har bytt däck på sin bil och släpet. Jag
har bytt på min – han har inte förtroende för det då det vid ett par tillfällen
bonkat och smällt från bilen kort efter. Vilket alltid avhjälpts sedan man
stannat vid vägkanten, fäljkorset letats fram och bultarna dragits åt… Är
några år sedan sist, men gör jag det själv vet jag hur det blir gjort… Så undrar man varför det alltid fattas en…

Den där lilla i familjen, däremot. Hon borde ha en röd
vimpel surrad i rumpan! Igår tvärs över grusgång och långt iväg på andra delen
av trädgården. En dust med sandlådan gav bula i pannan, fläskläpp och
sönderskrapad haka. Idag var hon plötsligt uppe på trappan med katten. (Vi övar
på att backa ner och det går relativt bra!) Sedan var jag i boden och grävde
fram mina däck som givetvis hamnat längst ner. Familjen gick iväg av någon
anledning och trodde hon var med mig – jag trodde ungen var med dem, tills jag hörde henne jaga katten på vägen…. AjajajAJ! Hon blir inte där man sätter henne, om vi säger så.

Komposten grävdes ur och det som gick lades i det tilltänkta
potatislandet. Trodde att min traktor skulle hyras in med plog, men tydligen
kan det strula även för såna som har får, så den kommer nog imorgon och plöjer enskärigt.

Hittade äntligen den försvunna barnskeden…Sonens dagsverke! Och nya bekymmer – var är vårt ”trappsteg” kring bryggan?!…En kalv hittades ledsen och slokörad ute med riktig
ränneskita, så han bogserades in med mamma i ligghallen och tvingades i en shot
med lite energihöjande och saltbalans. Körde ner nu för en stund sedan och
strödde rejält till dem. Kan man roa sig med klockan nio en lördagskväll! Kalven såg piggare ut – öronen rest sig – och kossan var blankare om spenarna, så vi hoppas på det
bästa.Och medan vi gjorde allt detta, sprang någon annan och gifte sig! Jag fick för ett par månader sedan ett sms som klargjorde att tiden med ”Hans” var förbi – hon skulle ha ett nytt efternamn. -Så fasen heller, svarande jag. Då blir det FRU HANS! (Svaret som följde är inte lämpligt att publicera här!) All lycka till dem! Tjoho vad kul!

Det var så många som hade sura miner för att de inte bjöds på vårt bröllop och flera vänner försvann där och då. Det unnar jag ingen annan. (Även om vi snuvas på det datum i september vi varit bjudna till i ett par år…;) Lös det hörr’ni!) Det känns lite galet att det är över tjugo år sedan denna bilden togs på mig och Hans!