Dags för vägning igår igen. Ettårsvägning. Växa-personal kom
ut och gjorde detta. Kvigorna som höll hyfsade vikter i höstas vid 200 dagar,
låg ännu bättre till nu. Tyvärr gjorde inte tjurarna det… De som jag hade
behövt för att kunna sälja som avelstjurar och få in lite på kontot… De
hade växt bra. Väldigt bra, men de var små i höstas och hade för mycket att ta
igen. De hade växt sitt ”tvång” på tvåhundra kilo, men det saknades
mellan 40 och 60 i höstas. Så även nu. Trist, men på ’et igen och bättre lycka
detta år!
En stunds harvning med sonen som sällskap följde. Eller
snarare grenräfsning. Den mesta tiden gick till att rensa harven på alla
rötter. Och rulla ner ett smärre berg till samlingen vid sjön – ingen chans att
få den i stengrepen.
Idag har ett ryck gjorts. Maken var ute med harven innan jag
vaknat, inte så värst länge tror jag, och sedan alla fått frukost eller
liknande lämnades ungarna över till ”gårdstanterna”. Maken och
drängen försvann ut till föräldragården och spred gödning. Jag satte mig i
traktorn och harvade över mina plöjda hektar och plockade sten där det
behövdes. Det sista plöjde drängen igår, avslutade med att köra punka på plogen
så det var ju för en gång skull ”lämpligt” tillfälle. 
Nu-u grönskar det i dalen…
Lika lämpligt var det att maken åkte efter sin gamla
Boxer-traktor för att plöja potatisland med, denna följetång. Och inte tror jag
det är meningen att vi ska ha nåt land – han hann bara ett par kilometer innan
han ringde och hade blivit ståendes på vägkanten. Soppatorsk! Bara för mig att lämna barnen i trädgården för fri lek, fylla en dunk, köra ut och hjälpa till att pumpa igång maskineriet igen. Nu står den hemma
på lagårdsbacken. Ingen toppstång hade han fått med, så jag har varit och
nallat Jirkas ikväll när han inte var hemma så får vi testa imorgon.
Avslutade dagen med att samla familjen till en
middagspicknick i trädgården med en snabbt ihopslängd potatissallad och
gårdagens grillrester. Den minsta har vägrat sova idag, så det var kinkigt på
slutet och lättvaggat i sängen. Lillhönan hamnade i soffan med pappa för en
saga och sonen och jag stannade ute med fotbollen – nej, det är inte min unge! Däremot lekte han med mobilen på väg till Jirka och råkade se sig själv (han har gnagt på en kotlett, inte slagit kinden!):
Baby på vift från köket…
Jag tänker sova gott i natt – gödningen ligger ute i väntan på nästa veckas regn, allt plöjt ligger harvat om fastgödselspridaren rullar in i början av veckan som det var tal om. Och det känns gott. Om bara utsädet kunde komma snart med…
Trevlig helg och God natt
