Maken passade på att fodra ordentligt i lagården innan vi åkte. Fick tyvärr upplysa honom om att det var ”fel” foderbord… Startade semestern med att vattna hos Farmor och Farfar.
Vi kom iväg i söndags! Förvisso tre kvart senare än tanken,
men utan något egentligt strul. Tog det lugnt, hade lunch med oss som åts på
vägkanten i skogen innan ett besök på ett, för oss, okänt lantbruksmuseum.
Rullade vidare i godan ro och anlände dagens slutdestination utanför Kalmar på
sena eftermiddagen. Lite skrina kossor på museet! Och motorsågsutvecklingen har tack och lov gått framåt! En Smålandsstuga med svarta(!!) knutar. Med det var många såna, så det är väl öststatarnas kultur! Och vilken kattrappa sen! Tummen upp! Stiftade nya bekantskaper när jag smög runt och sniffade på solvarm spannmål! Och sonen stiftade bekantskap med Mynta.

Trötta barn petades i säng efter sena middagen och vi efter
dem.

Efter frukosten styrde vi ut i köerna på Ölandbron och
omplanerade till ett besök på Borgholms slottsruin och Solliden. Tvärs över ön
sedan och iväg till vår stuga på östra kanten. Riktigt fin sådan. Att man kan
få plats med tre rum, köksvrå och badrum på tjugofyra kvadrat! Fick förvisso
skuffa undan soffbordet och en fåtölj för att kunna ställa upp lillans resesäng
där, men ändå.

Vi har det väldigt grönt, saftigt och fint hemma!…Kul för barnen med framåtvända vagnar. Vår hänger mer bakåt än framåt.Öppen spis, modell större, modell äldre.

Försvunna barn återfanns i överslafen. Storebror läste Bamse för lillasyster. Utanför stugan var det höst. Gulbrun matta av löv och kala träd.

Sån här hade jag behövt hemma…

Havet var en besvikelse. Barn som inte sett det tidigare och
sett mycket fram emot att bada där. Brun sörja långt ut, inte en tanke på att
sätta en unge med hink och spade i vattenbrynet precis. En flytbrygga låg där,
så travade ut på den och hoppade i ett behagligt varmt vatten i ett meterdjup. Relativt
okej där, men inte var det särskilt gott heller, enligt de som smakade.

Morgonen efter fortsatte vi söder ut och traskade hela vägen
upp i Långe Jan. Trodde aldrig ungarna skulle gå med på det, men de knatade upp
utan invändningar! Imponerad av dem! -Mår du illa? – Nä, men jag är redo! (varför simglasögonen!??)

Stannade vid ett fräschare hav på västsidan senare, men där
var det istället fullt av maneter, så sonen doppade väl tårna i stort sett.
Sjön hemma steg i graderna med sin steniga botten, iskalla och klara (och goda) vatten.

Tillbaka till fastlandet och mot Karlskrona. Efter halva
vägen tittade jag upp, nästan framme vaknade sonen med kommentar; ”Är vi i
Stockholm nu!?” och kort där efter lillhönan: ”Var är bron?!”

Checkade in på vårt B&B innan vi åkte in i stan för
middag och en stunds strosande. Svårnattade barn, så vi blev sittandes länge på
den lilla balkongen med varsin bok och telefonernas ficklampor. Lillhönan hade
väldiga bekymmer där; Varför kom inte värdinnan med oss till poolen? Varför åt
hon inte frukost med oss?! Varför inte?! Det gjorde ju värdkompisen vid första
natten!

Regn, rödljus OCH fällda bommar. Helchockade alltså! Tror inte jag har/haft psyke att lita på en dykarklocka för att hissas ner i en sån under vatten… Under promenaden tillbaka till P-huset orkade den lilla inte mer.

Frukost och in till stan igen med paraplyer för ett besök på
Marinmuseet, sedan ut till Barnens Gård för lite hoppborgar, vilka var dyngsura
efter morgonens regn. Borde det inte finnas rutin för att städa av dessa?! kan
man tycka. Efter en kort stund och fika blev det istället bad för hela slanten.
Varmt, men mulet väder vilket kändes gynnsamt. Långa snabba rutchkanor gillar
vi alla. Utom den minsta som var lite på fel humör och för trött för det hela så
hon fick vila i vagnen under stor del av tiden.

Nektarin var godare än nät! Och hur gjorde man före knäledshandtagens tid?

Iväg med oss strax före stängning, lite kvällsmat på vägen och
sedan den långa, träliga vägen hem. Till stor del i regn, men över hemhållet sken
den rosa himlen så (o)grant.

Längtan efter att just få komma hem, till egna dofter, egen
säng och egna ljud. Eller ljud och ljud… Kvart i fyra vaknade jag av världens
trumpetande utanför fönstret och blev varse två kalvar på vägen och tjugonio
djur i hagen som skrek. Väckte maken som givetvis sov över det hela och ut.
Gick smidigt att få in dem, in och gick själv på toa före omnattning, och åter fullt
trumpetande. Tittade ut och två kalvar på vägen. Lillan hade vaknat så maken
tog henne och jag gick ut för att hiva hela drösen över vägen till det lite
bättre betet. Sen var det tyst! Finn två fel

Drängen undrade vad vi höll på med mitt i natten, för så hade
det inte låtit när vi var borta! Han hade dessutom klockslag på när jag gick ut
första gången då det totalt eskalerade i ljudnivå. ”Jag förstod att du gick ut då med tanke på hur det lät…” Välkommen hem! Fullt sandbad på g. Gladiolusen välkomnade oss hem med nya blommor, liksom bolltisteln full av bin. Vattna djur och leta gubbe på plantering. Trasseltråd på väg ut. Plötsligt har man rett ut tillräckligt många meter (gubben i höjd med bilen) för att kunna dra tråden till sjön. Krockade med en gren på hygget och slog upp ett sår på benet. Bryr inte mig så mycket själv (läs inte detta mamma – som förespråkar dubbla plåster och plasthandskar i lagården vid en frösaspricka!) men flugorna gillade det. Rotade i bilen efter förstahjälpenkitet o fick tag på plåster o rengöring. Hur är det med användandet av spritservetter för amatörer egentligen?! En svalunge landade på drängens huvud när han hängde i lagårdsdörren och pratade!

Lite småplock, stängsling av hygge och bad med barn (i hemtama sjön!) har
legat på agendan. Och en skogsjakt efter en gubbe på en plantering sent igår
kväll. Varför inte, sen man vattnat djur liksom!? Nya projekt på gång. Nya
galenskaper, men först är det helg!

Trevlig sådan på er! Ett gott skratt från sonen. Studentbild?!

God natt i den alldeles för sena timmen.