Nä, ännu har jag inte dött där jag hänger i snaran, men både
tår och hals börjar bli långa. Rätt och slätt är det väl så att jag rymt
världen i den fiktiva världen – bok – de små stunder jag hittat. Fick order om att resa mig från knäna så jag kunde se solrosblommorna… Det hjälpte inte! Men fick höra att jag har Mariatistlar i hagen! Och fyra välkomna betestjuvar. Och med lite pumphjälp av maken en sen kväll hostade ångloket, förlåt, 650:n igång. I väntan på service står istället Fiaten vid gödselbrunnen och hälsar på korna.

En dag rev jag stängsel långt bort. Satte upp det på ett
annat ställe och flyttade djur dit. Tippkärran har fått tre nya däck, och hör
och häpna; Navaran har fått nytt batteri! Ta-daa. Plötsligt händer det. Och
vilken skjuts det är i det sedan! Hinner knappt vrida om nyckelm innan den är
igång! Säsongens sista biträff. Och den lilla kröp i skrindan och åt sitt plommon – så gjorde ju den andra lilla flickan som varit med en stund!

Ja, gödseltunnan kom också igång. Ett lass hanns med innan
kraftöverföringsaxeln kärvade ihop så den inte vandrade som den ska, och sköt
tillbaka vid en sväng så fästena till vacuumpumpen bröts av. Tjo på den.
Helgjutet gods dessutom… Svetsa i sånt. Och givetvis helst dagen innan det
hände. Lyyyycka tiiiill!

Behöver ju ha ut gödseln medan det ännu växer om jag tänker
få nytta av den, så drog iväg ett sms till en maskinstation, som inte kör
flytgödsel, men tänkte få en fingervisning till någon annan. ”Jag kan komma imorgon!” (idag) – Men du kör väl
inte flyt?! ”- Nä, inte egentligen, men jag har ju en tunna, så varför
inte?!”

Han har således kört ut 240 kubikmeter flytgödsel idag, men än finns det kvar i brunnen. (Tyvärr kan jag alltså inte stoltsera med en ”ny” 225-hästars Valmet) Det hade tagit oss i bästa fall tre-fyra dagar för samma mängd med vår lilla tunna. Om allt funkat
som det ska/skulle/borde. Det är då man börjar fundera på om man verkligen ska
hålla på att ha krånglande maskiner eller leja bort det. Lej bort allt, för
tusan! Djuren med, och gör nåt av livet! Don efter person. Drängen trycker stolpar med skopa och jag får snällt klubba—

Sonen varit på simskola idag, passade på att simma en stund
med nöjde mig vid 750 meter. Fick räcka. Hade drygt trettontusen steg sedan
tidigare, så man ska ju inte slita ut sig på en dag! Lycka är sandlådan och att åka rullator! Sonen bidrog med foder då han räfsat i trädgården efter klipparen.

Middag igår hos födelsedrängen, och idag hos nästa födelsedagsgranne.
Imorgon verkar det så illa ut att man får fixa maten själv…!

I söndags var vi hela eftermiddagen hos di gamle (och fick
middag). Redo först med mobilen i högsta hugg, nalle som nalle! Och sedan riggad med en pantpåse, och syrrans stövlar.

Ett tips; Släpp boken med blicken om du ska ha sylt på (eller i ?!) gröten….!

Lördagen bjöd på ”firande” av brukssamhället. Jag
tog minstingen i vagnen för att hon skulle få sova en stund (somnade väl lagom
tills vi såg fyrtioskylten…) och sonen tog cykel. Väldigt stolt över att
kunna cykla runt med kompisarna där. På hemfärden tog maken vagn, en gående
tjej och cykelfölje medan jag stressade hem för att få någorlunda ordning inför
tjejträffen, med ett vakande öga på korna nere vid smedjan som lärt sig gå i
sjön och ideligen stod i trädgården. Spände upp en tråd över sjövägen så
lugnade det sig lite, tills kalvarna följde efter.
Nu kan vi leka Finn valfritt hur många fel…:

Lika bra det, i och för sig, då jag klippte gräset sent i
söndagskväll och hann se tråden ligga på marken men hann inte stanna. Blev
några minuters trasslande där, sen sket jag i allt och gick in. Värre än värsta ridskola, fick jag som kommentar. Tack för den… Alltså, jag börjar bli en jäkel på att ösa foder… Bådar gott inför vintern.

Lillfisen har fortsatt med varannan-natt-skrik, vilket inte
uppskattas. Man är ju som tröttast på dag två. Därför skippade jag dansen jag
tänkt på ett tag. Försök till rimlig nattning istället. Kanske börja på en ny
bok…!? God natt.