Svärmors kaktus har efter tre år i vår ägo bestämt sig för att börja blomma! Pizzaflickor
Vårtecken!Vår påskakärring kom hem, precis lagom tills att det kläcktes några kycklingar! Några ja, typ trettiosju stycken… Min moster kom och hämtade tio, så fick de plats i alla fall.Något som jag frågar mig väldigt ofta är hur folk utan traktor gör?! Här rensas andravåningen från spillgips. Och nog att det är en delstädning, men likväl en städning närmre ”klart”. På era platser, färdiga… Sista kalven ute för året. Som sagt, är den ynklig och sjuk, eller bara ynklig och ny!? Gjorde mig skuldfri på ett arrende. Inte varje år det händer, men då får det snällt bakas in i nästa års avgift som standard… Efter frukost. Ganska roligt på nåt vis, när det blev dubbelhandling till föräldraföreningens årsmöte, och jag behöll kaffemjölken hemma. ”Vad är det för nåt?” undrade femåringen och pekade på paketet. Men titta! Några droppar regn. Alltså finns det hopp?! Efter onsdagens bravader i annan rote blev det dags att baxa tillbaka och på röret till gödselbrunnens utlopp. Inte hade jag något för det då pumpen rasade nästan direkt. Ojsan hoppsan! Tredje gången gillt! Mitt första tvillingpar 2015 låg båda döda. Mitt andra 2018 klarade en sig, och tredje nu 2019 levde/lever båda! Småskitar på 35 respektive 38 kilo, men det gör inte mig något så länge de är pigga. En timme senare kom nästa kalv. Tvillingarna hade lite svårt med balansen, så efter nattade barn fick de tu en hjälpande hand. En ko precis i min smak – oerhört angelägen om sina små, och precis lika mycket oberörd över att jag var där och grejade både med henne och bebisarna.

Ohps, handen fastnade från andra sidan, men inte fick lillkvigan något för det. Denna gång blev det SOS och faktiskt (!) en herefordtjur som kommer att heta 7128, precis som min andra herefordtjur i livet hette. Han som tragisk hängde sig i en trädklyka i hagen på Lucia för ett par år sedan… Bättre lycka nu.”Sätt dig i stolen om du ska äta!” – Visst gjorde hon som vi sa… Möttes av en pepparkaksgubbe med hatt, napp och klackskor på väg till hönorna efter avslutad morgonlagård. En pepparkaksfigur med väldiga lockar efter att ha fått några droppar regn på sig. ”Precis som du i den åldern”, sa Mor. (Men jag hade med hår vid ganska exakt samma ålder!)Samma lilla gubbe/gumma spenderade natten till måndag under soffbordet (oklart varför) kokande het i feber. Måndag och tisdag spenderade hon därför hemma under livets första VAB – lite häftigt med tanke på tjugosex månaders ålder och åtta av dem på dagis.Kanske har mina barn fått något av mig i alla fall. Ryktas om att jag också satt mycket och gärna i vagn. (Lat redan då!) Ett dygn senare:”Mamma öga!” Två bitar gödslade och klara, så bara att så då. Drängen körde snabbt ikapp med välten, men känn ingen stress, för all del. Återstår gödsel på resterande två åkrar före sådd.”Kom som du är” är ju en klassiker. Jag gjorde precis så och nyttjade direktlinjen mellan åkern och Valborgsfirandet.

För några veckor sedan nämnde jag något om 2018-baksmälla. Har
insett att det på sistone varit fler och fler jävliga dagar. De svarta dagarna börjar vara fler än de ljusa. Jag är så trött.
Jag är så less. Jag orkar inte mer. Och Jag Vill Inte Mer!

Den enda önskan jag har, är att få sätta allt på paus. Bryta
upp från precis allt, inkluderat bostad och familj, och få börja om någon
annanstans. Sen om ett år eller två, kunde jag få göra en utvärdering. Se om
”gräset faktiskt var grönare på andra sidan” eller om jag vill
tillbaka till mitt gamla liv och i så fall få återgå. Få prova att ha ett liv i frihet. Med lön.

Jag är så gudarstrött på att vara bunden. Ett helsike att ta
hem folk då allt inne alltid är sjukt eftersatt. Minst lika jobbigt att låta
sig bjudas bort, av två skäl. 1: Det måste klaffa och bli klart i tid. 2: Det
tar en massa tid från det vi verkligen måste få gjort hemma. (Och jo, jag vet hur viktigt det är att umgås och vara ledig och bla bla bla…)

Senast i söndags var vi iväg. Ett gäng från samma släkt som
varit i USA vid olika tillfällen och träffat den gemensamma släkten. Erfarenheter,
minnen och bilder visades upp, tills vi mitt i var tvungna att bryta upp för
lagård, men även fotbollsträning för sonen.

Jag är så trött på att aldrig kunna göra en spontan tripp
utan tidspress. Tji på att vara väderberoende. Så less på att bokstavligt talat
slita livet ur mig utan att få ett jota för det. För att varje månad gå in på
banken med ångest som börjar byggas upp kring den förste varje månad, för att
eskalera framemot de sista dagarna då det blivit oundvikligt. Pengar bara rasar
ut och inte ett skit in. En hopplöshetskänsla av att inte kunna bidra till
hushållskassan, då jag under de senaste fyra åren jobbat helt utan lön. Till
vad nytta?!

Så inihelvetes trött på att ingenting någonsin funkar. Allt
strular och tar massor av tid, gärna också pengar som inte finns.

Jag går runt och kokar. Skakar. Skuldkänslor för att inte
bara vi, utan även några andra sitter och vippar på en kant, för att VI ska ha
det så bra så möjligt. Känslan av skuld och otacksamhet. Skuld över att inte
har orken och viljan/motivationen att göra något. Skam över att maken tar på
sig ”mitt” ansvar också, så att det han vill/borde göra hamnar i
skymundan vilket leder till gnissel från flera håll. Kunde lipat om det bara
inte tagit så mycket energi. Energi som jag behöver till annat. En vilja av att
slå sönder något – med vetskap om att det lär krävas städning och troligen
reparation. Känslan av att bara vilja spy rakt ut – och likväl där skulle detta
mest kräva merjobb utan lättnadskänsla.

Jävla förnuft!

Lägg där till en femåring som gått direkt på en överjävlig
sexårstrots, med ljugande fler gånger på en dag än vad jag blinkar, ständigt
tjafs tre syskon emellan och ett flickrum som inte blir klart på grund av
tidsbrist och orkeslöshet. Femåringen är för tillfället förpassad ut till
lekstugan – det är totalt ohållbart att ha flickorna i samma rum. Ett flickrum
som skulle och borde vara/varit klart om bara… Har jag nämnt något om
trötthet, tidsbrist och skuld?!

Men likväl som en vän och kollega sa; ”Imorgon är du
ihoplappad igen…” Jodå. Plötsligt gick det smidigt att koppla såmaskinen
och lasta utsäde. Wow liksom. Ännu en kalv såg dagens ljus och hälften av
snedtaket i dotterns rum tapetserades en sen kväll (förvisso på bekostnad av sömnen vilket det sotats för i några dagar). Kanske finns det något hopp
någonstans i alla fall… Kanske… Kanske… Internet har till och med funkat idag! Kanske är det den lite lägre himlen som inte släpper iväg vågorna så högt som gjort det!? Har gått på tio sekunder per bild ungefär, mot den vardagliga minuten! I’m in chock! Vårt ruttna liv i en bild: Kaos, rörigt, snett, vint. Mycket påbörjat. Mycket på gång. Inget avslut i sikte…

———————————————————————————–

Idag kom en annan modell till morgonsamlingen utanför lagården!En full hand kvar! Nästan måttanpassat för en Emmaljunga… När väl jag kommit i säljar-fasen, har maken fastnat i spara-fasen. Tro’t eller ej, men det händer att jag ger mig (den ryker när han minst anar och sen tar det nåt år innan det upptäcks…) Men kan nån förstå känslan, av att i två års tid varit utan förvaring pga ombyggnation och renovering, ha haft vinterkläderna i kartonger/kassar jämte soffan, och nu plötsligt kan man bli av med det!?Nästa generations biodlare<3 Vi har galna bin! Dubbla avläggare gjorda idag, endast för att få plats i kuporna för de yngel som ska bygga upp sommarsamhället. Det är typ ny det brukar talas om att man ska vara nöjd med två handflator yngel, inte tio dubbelsidiga ramar! Lite långt mellan ramarna plötsligt. Bina fixade det tillfälligt med en bro?! Fick besök från sta’en idag. Eld och lågor för att få träffa djur och dessutom mata dem! Smygreklam?!

God natt