Jag tror att jag bott i pressen senaste veckan! Och balar
blir det. Många balar. Det blir ett dyrt år då varken mitt nät eller min plast
kommer att räcka ens tills förstaskörden är klar. På en höft ligger jag som
förra året i antal. Med den lilla skillnaden att vi har ungefär trettiofem
hektar kvar att slå. Det känns verkligen som att vi inte kommer någonstans! Men
det gör vi ju! Det är väl bara önskan om en stunds ledigt med familjen som
pockar nu när första veckan av makens semester är passé. Grovt räknat (om allt
mot förmodan skulle funka!) har jag tre rejäla dagar kvar i pressen.

Jag såg en kråka i dagboken att vecka 28 för två år sedan
bestod av höskörd också. Plus att Mor och B var här. Vi stod utan kök, B
grejade för fullt med golvläggning, taksättning och kakling. Mor stod för
marktjänsten i kaoset med hemfix och mat, inkluderat att köra ut knappt fyramånadersbebisen
för amning till den åker jag för tillfället befann mig på.

Och så tycker man att livet är galet nu….!

Det var verkligen hög tid att flytta korna! Och där de nu betat syns vinterns grisskador rejält. Jag står på mitten och fotar på två håll.Justering av dieseltanken sen plintarna flyttat sig i vinter. Eller kanske tanken…När jag som bäst kommit igång att stängsla längst norrut, kom larmet om kor på vift. Björk över tråden i stormen. Tur de samlades fint i alla fall, och följde med tillbaka till tjuren och kalvarna som väntade ”inne”. Nån var före sin tid med utekök!
Flytt in i hägnet, givetvis längs vägkanten….! Och en inspektion av årets korn som börjar sätta ax, en tvärhand högt.”Vill man så kan man” En ”lunchutflykt” en dag ledde oss till Örnnästet, det visade sig att det inte heter så utan anledning. Det var brant på slutet. Och vi skulle ner så småningom. Klätt-ape mässade den minsta där hon satt trygg på ryggen. Trodde mig ha en saftig träningsvärk att vänta då jag klättrat/krupit/vandrat med tretton kilo extra på ryggen, men det enda jag kände var stelhet i högra axeln på kvällen. Man behöver ju inte ha alltför mycket fantasi för att fatta varför. Tur hon inte får sova så länge….! Tid tar det att gå också då det i vaket tillstånd skulle plockas blåbbä vartannat steg.I lördags blev det äntligen till att slunga. Ungefär 100 kilo honung!
Och i söndags gjorde jag och storflickan slag i saken och åkte till Ikea för förvaring till hennes rum. Presstrul. Glömde att jag lagt ”svansen” i plastvaggan på väg in i hjorthägnet då kvigornas tråd rivits ner och jag rättade till. Som tur var hade maken inte hunnit iväg med strängaren och traktorn med balklo. Efter en lång dag när jag hämtade maken från nattskiftet blev det några minuter vid sjön och med en fot inne i duschen kom ett samtal – står en kviga i trädgården. Bara att klä på sig igen. En tiominutare så här börjar bli en (o)vana. Maken försökte dryga ut fodret ytterligare med att tillsätta träd. En god tanke, men ingen bra idé. Vilken lycka att ha goda grannar som ställer upp och hjälper till att räta. Tyvärr var det inte ”bara” det som hänt, så idag har det blivit till att pressa på slagen sträng.

Efter en familjestund med minigolf blev det nattarbete att skruva in spannmålen. Kände viss panik växa i takt med molnen idag. Mycket riktigt. Kom en åskskur på mitt torra gräs. Men ingen torka i sikte, och ett blött foder är bättre än ett ruttet. Får ställa det i en separat hög för ”ute”. Maken ville ha hjälp att ta sig ut ur hagen…?!!Oavsett om planen för morgondagen håller eller ej, vet jag att det lär bli en helsikes lång dag. Med andra ord borde jag sovit sen minst ett par timmar nu. Men jag skulle ju bara… Trevlig helg och ha’t gott!
God natt.