Vi tog oss en liten cykeltur och fikade en bit bort. Miss i planeringen dock att vi åkte på fel håll, och neråt, för att få solen på vår sida. Lite luft och bäckbrus fick vi i alla fall.
Sen var det var allt lite otippat att det skulle dundra in två karlar här på nyårsafton och installera fiber! Men ack så välkommet. Nu försvann ju alla ”skjuta-fram-argument” på grund av uselt/långsamt internet…
Det var också närvaron av dessa män som sinkade maken till lagården, så när gästerna anlände, sprang han runt i köket i kallingar. Vilket händer de flesta gånger vi bjuder hit någon, men ändå. (Och inga bilder för nån variant av Nakna Kocken, utan transportsträcka till garderoben innan duschen). Tur det är känt folk, som Mormor brukar säga. Då är det liksom inte så noga.
Lugnt firande. Lite uppskattade tomtebloss med barnen innan de somnade, och lite spel för oss andra. Precis lagom avancerat.
Älskar minen på sonen här. Chockad koncentration eller nåt, och så tog spraket slut??! Lite som lillkillen på bilden nedan, fullt fokus på de andra blossen, men inte lika förundrad över sitt eget:)
Nyårsdagen var precis som sig bör – lugn och slö med myskläderna på hela dagen. Och eftersom det var just nyårsdagen fick det ju bli pizza till kvällsmat. Nån nationaldag kan man ju fira.
Kissen har börjat förse sig med kvällsmyset!
Efter dagens inventering. Fantastiskt antal balar i lager. Inte lika fantastiskt när det ska skattas för dem…
Idag blev det ett ganska abrupt uppvak då drängen ringde. Den gamla gårdshunden hade gett upp, så det blev dags för henne att vandra vidare till de sällan jaktmarkerna, om man kan påstå det för en Bordercollie. Vallmarkerna, kanske är mer rätt.
En konstig känsla. Hon har ju alltid funnits med i gårdsbilden här. Hämtat korna för mjölkning, om än på sitt eget sätt, hoppat på de som vägrat ställa sig upp vid mjölkningen för att inte tala om favoritsysslan – jaga foderkärran. I yngre dagar sprang hon varv efter varv i lagården så en annan blev totalt yr, för att sedan tvärstanna och hugga tag i hjulet på kärran. Att det överlevt alla år är förundrande!
Men, men. Tretton och ett halvt är gammalt för en Bordercollie. Hälsan har inte legat på topp de senaste åren, med diverse ålderskrämpor, men likväl har hon varit med, puffat på korna och jagat kärran med mig så sent som för en vecka sedan.
Men när hon nu börjat blöda från bakänden, inte kunnat klara sig de fyra stegen uppför yttertrappan och idag inte ens följde med till lagården utan låg ute och skakade, var det dags. Ögonen hade slocknat. Baksidan med djur. Baksidan med hela livet.
Kanske, kanske, är dagens händelse orsak till att grannens katt Snobben kröp upp i famnen på mig. Extremt ovanligt att han gör det. Men kanske försvann hans partner in crime och han behövde lite annan värme.
Vad vet jag? Jo – att imorgon är det dags att steppa upp och förbereda inför helgen.
Gott Nytt 2020
PS. Om någon råkar veta hur jag lägger till kategorier i WordPress hade den infon tagits tacksamt emot!
