Jag har sagt det förr, och ännu en gång – lite perspektiv är bra. MEN!! Även om det finns de som har det värre, behöver det inte betyda att man gillar det man själv har!

Ungar med inte så mycket feber, men desto mer trötthet och hosta, fick vara hemma. Knappt på benen själv och maken inte långt före, så det blev en gemensam lugn dag. De två stora nyttjade solen och har spenderat större delen av dagen utomhus. Både fika och lunch intogs ute i solen och jisses, så efterlängtad den varit. Några fler såna här dagar så kanske livsandarna kommer och vattnet lugnas.

Mitt på dagen samlade vi tillräckligt mod för en runda i vattnets tecken. Även om det räknas komma kring femton millimeter till imorgon, så kändes solen som ett trevlig sällskap att fota i. Förutom att det blir en massa bilder i motljus dock.

Började rimligtvis på andra gården på vår resa. Det är lite mossmark, men maken frågade sig lite om det var så här det såg ut innan sjön sänktes för några hundra år sedan. Kanske, det ger en enkel vinkel för fantasin i alla fall.

De tre bilderna ovan kallar vi just, Mosse, med ett namn på brukaren/ägaren ett par generationer bort före. Men att Mossen plötsligt blivit en sjö med en ö på mitten… Jag tänkte plöja här! Ända ner till träden i vanlig ordning. Samtidigt går ju tankarna lite på om detta är vattnet vi får i år, eller om det fortsätter som ”kompensation” för de torra år som varit?!

Här innanför ligger ett så kallat gungfly, nu är det nog ingen risk att någon går ner sig. Björkarna brukar ligga långt ifrån vattenlinjen, och till vänster i bild går en bäck (syns ej), nu uppgraderad till större å.

Här ovan är där jag la ut en film på instagram för en vecka sen. Då allt på ovansidan vägen stod under vatten, och nedersidan också. Dagen efter la jag ut bild på vatten som sjunkit undan och det var ”barmark” Det har också gått över.

Min betesmark på sjökanten är det inte mycket med. Vattnet börjar till vardags en bra bit utanför trädgränsen. Jag börjar förstå det väldigt ”fula” avslutet på stengärdesgården – vatten är inte snällt…

Ån hos mina tjurar, även där la jag ut en film för några veckor sedan på det grymma flödet. Det har inte lindrats även om jag inte kommer så nära nu att jag kan bekräfta det.

Dit jag inte vågat åka innan… Nja, det var inte så farligt som jag befarade. Sjön har ätit upp det mesta av åkrarna, men de som ligger bortom kröken och längs kanalen har klarat sig över förväntan. Även om det är långt ner till kanalen är det inga garantier i dags dato!

En sån där ljuvlig motljusbild, jag tänker inte klaga på dagens sol! Lilla huset/stugan/verkstaden har det lite blött om fötterna…

Mot campingen! Hela raden med ställplatser för husvagnar är borta. Det har stigit sedan jag var här i torsdags och tittade.

Det var nya ägare i våras till stället. De la massa tid på att snygga till, bland annat lyfte de rejält med ny sand och staket kring lekplatsen. ”Vänta bara till sjön stiger så det blir vattenrutschbana, som det brukar vid höstens regn eller snösmältningen”, sa vi till varandra. Tänkte kanske inte det skulle bli så här. Vet någon – plockas trappan från pirens brygga bort, eller har den följt med virket in på land? Eller är det ett virkesupplag som flyter?! Intressant också att det står en kanot bland minigolfbanorna. Kan ju inte låta bli att undra om någon plojat, eller om den följt med vattnet dit…

Men, som sagt. Hur illa en själv har det finns det alltid någon annan som har det värre, så vi styrde nosen sydväst över, nedströms, mot bygdens ”slätt”. Och de har det värre! (Vill inte tänka på hur det ser ut neråt Halland och västkusten!!)

Någon/några tröttnade efter en stund. Lite komiskt, som Holländaren sa – En köpman som just nu flyttade upp sina pallar med extra pallar under, och jagade budbilar för att kunna flytta värdesakerna från kallagret som stod i 10 cm vatten och ökande fors in under portarna; ”När jag bodde i Holland, två meter under havet, hände inte sånt här. Nu bor jag här, 160 meter över havet, och allt står i vatten!”

Efter regn kommer sol, och med solen kommer Krokus på stjälk!

Har en skvätt grädde över sen tårtbaket, så tror vi frångår rutiner och satsar på fruktsallad till kvällsfika, och det snart. Jag ska i säng med mitt pulserande huvud, dunkande bihålor. Forsande nos och ögon, och fryser så jag skakar. Ändå sitter jag vid öppna spisen, på en pläd, har underställ och raggsockor på och ännu en tjock pläd över mig och datorn i knät. Prosit och god natt.