Notera de underbart gula pollenbenen mitt i bild!

Vissa dagar blir man mer förvånad än andra! Som att det mitt under ”frukosten” ringer ett nummer som känns vagt bekant, med en röst som känns bekant men oplacerbar med bara ett ”Hej, det är —”. Så visar det sig vara en jag inte hört av på tretton år! Det tog några timmar att prata ikapp! Så roligt. En med gödseltunna, och en med harv. Samma bransch, långa avstånd. Och när jag ändå hade honom på tråden passade jag på att tacka honom för att han räddade mig där, för tretton fjorton år sedan. Har funderat länge (uppenbart) på hur och om, men nu var det ju uppenbart dags.

Frukosten blev sen idag igen. Fick samtal igår från skogsarbetarna att mina tjurar var i vägen för deras arbete, så fick börja dagen med att stängsla bort dem så skördaren skulle kunna rulla relativt obehindrat i hägnet. Sen hivade vi ut ett gäng kor! Tio kor och tio kvigkalvar som ska gå hemma i sommar fick en spark i arslet ut från serviceboendet och med nu överlämnat eget ansvar för sina ungar. Vissa tog det på större allvar än andra och i synnerhet kossa 22 blev rejält rastad när hon kämpade för att hinna ikapp sin kalv 124 som var något smidigare i rörelserna!

Spana in kossans halsband på golvet. Och det är inte hennes kalv!

Så mycket mindre arbete inne för mig nu!

Lite halvknäckande var det dock att nästan hela raden kor släpptes ut, raden på andra sidan tittade knappt upp från sitt morgonhö och flertalet kalvar såg sin chans att dia lite extra. Fattade de ingenting av extasen i att släppas  lösa och ut??? Borde de inte stressat upp sig liiiite i alla fall? Tjurarna surade dock lite när de insåg att det var många kor som passerade deras boxar utan att få tillfälle att umgås.  

Varför jag låser ute kalvarna mellan måltiderna?! De hinner ställa till med en del inne ändå – – –

Ytterligare ett par kalvar har dimpt ner, totalt ovetandes och oförberett, men det gick ju uppenbart bra, så min gissning om att ligga ensiffrigt okalvat till helgen håller sig.

Så söt polisong! Och det är inte lätt med ostadiga ben och ett halkigt golv. Då blir det Bambi av det! Dock hade det gått över när han kom ut, brakat igenom eltrådarna och lagt sig i lektornet till lillskruttans (och vår) förvåning. Lite chockerande dock när han drog rätt ut i sjön – har inte båten på plats för kalvfiske i ”favorit i repris”… Tack och lov var han trött efter språngmarschen, la sig efter en stund och kunde repas.

Vårbruket ligger i bra fart, mellan varven i alla fall. Solen omöjliggör gödsling av vallar (gräs) då kvävet går rakt upp i atmosfären och gödseln själv bränner sönder. Så nu är det gödsling av plöje som står på agendan. En åker kvar och tre som ska till såbädd så hoppas jag att livet tuffar på så att sådd hinns med till helgen innan det blir lite ostadigare (kanske) väder nästa vecka. Nästa by får väl vänta på sin tur.

Mylla flytgödsel och nedan tjänstgjorde fikagästen lite.

Eller vad då förresten? Vänta på sin tur? Alla på en gång! Trööööööka!

Livet är ju lite konstigt för många nu, även för oss. Efter ett samtal till vårdcentralen i måndags blev det smittskyddsenheten för mellanbarnet då hon efter fyra dygn endast fått i sig lite vatten. Eller, hon lyxade till det och slog till med en kvarts isglass i måndags…

Moment 22 nu. Hon äter inte för att hon har ont i magen och mår illa. Hon har ont i magen och mår illa för att hon inte äter. Och äter hon blir kroppen chockad och protesterar med kramp och illamående… Förklara det för en sexåring. Utmaningen nu är att försöka få igång henne försiktigt utan att ångestladda situationen. Usch. Mat och ångest, det är så att jag får tillbaka min matångest trots att det är längesen nu…

I ungefär ett halvår har vi bråkat med avloppet i mjölkrummet. Nu fick jag nog och beställde spolbil.

Konstaterade att jag inte har någon som helst ångest för foderåtgången i vår i alla fall!

Han utan mamma såg lite extra bedrövad ut i eftermiddag när han inte hade nån ko att tjuva extra från, tvärs över gången från fostermor. Däremot passade 7144 på att käka med ”de stora”.

Så kan man också vakna. Med katten på låren och ungen på smalbenen…!

God natt!