Med nytt bete får man gå på träden först! Duktiga kossor och fantastiskt fint gör de på detta gammelgräs som stått orört fram tills nu. Även perfekt att släppa dit nyss avvanda kor – det gamla torra gräset ger inte på långa vägar lika mycket energi som det späda omväxta. Och mindre energi ger mindre mjölk i redan spända juver!
Nånstans under spindelväven är slåtterkrossen! (Är det inte oerhört mycket spindelväv i år?)
Ett av förra veckans möten var slutbesiktning av betesrestaurering, där vi gjort så många fel vi kan, enligt byråkratin. (Högg för mycket på ett bräde, sparade för mycket träd och har låtit djuren gå ut och in som de vill – istället för att tvinga dem att käka gråsten…) Verkar gått bra ändå, trots allt, för mycket sly får vi inte skyllas för!
Hinkfika fick utgöra paus med familjen i pressningen. Son och lillflicka gick över vägen för att mata hans kossa med gräs från vägkanten.
Samarbetet gick vidare på grannens tramporgel
I söndags flydde jag fältet för att gå till skogen. Tystnad. Lugn. Hade en ungefärlig rutt, men då jag mitt ute fick sms från Mor som frågade om träff, gjorde jag om rutten och tog en annan helt enkelt.
Gick bet på torpgrund, men hittade källare. Misstänker att grunden precis på åkerskanten har gått hädan någon gång under brukandet. Eller så ligger den där, lagom dold. Det är ju ändå nästan 40 år sedan de inventerades, och det ska gudarna veta att skogarna hinner ändra sig på den tiden!
Kan ovanstående månne vara backstugan på Saras? Knappast, men det var vad jag hittade:) Där stugan torde legat var bräken högre än mig, så det får bli ett besök utom växtsäsong!
Av en ren slump snubblade jag över denna ”färdväg”. Låt fantasin flöda. Vandra vägen fram och snällt stiga åt sidan för en frustande häst eller en stånkande oxskjuts med säd på väg till kvarnen nedströms. Nickar åt barnen som klapprar fram i träskor i udda storlekar. Dit måste jag igen! Snart
Hopps, det var inte bara stengärdesgårdar kring vägen!
Nån råkade vända på ritningen för trappan! De va ena bääääjia trakte!
Sjön fanns där i alla fall. Så långt stämde det. Sen tittade jag på kartan och skulle svänga av åt skogen vid vändplanen. Jag kom aldrig till den dock – det var en ”ny” väg som fortsatte. Och den gick uuuuppåt! När jag väl fick mottagning nog att kolla min position var jag lite för långt, och väldigt för högt. Fikadags med andra ord!
Passerade torpet till sist. Begrundade Morfars fars skolväg på tidiga 1900 – talet. Inga curlingföräldrar där inte!
Lite blött över en mosse men där fanns den mötande skogsvägen. En bit på den och sedan en genväg tvärsöver och in på Morfars skogsväg. Efter ännu en bit öppnade det upp sig. En ny rote, en ny backstuga som blev torp som blev gård, och helt klart bäst skick av dagens torpbesök.
Slutdestination blev ännu en ny socken, en ny rote, en ny härad och en ny kommun, smedernas bostad kring det lilla bruket en gång i tiden. Mor blev snopen när jag kom själv, ännu mer snopen och över att jag inte körde upp bilen, och definitivt snopen när jag meddelade var bilen stod parkerad! ”Går du själv?!” Japp! Tystnad, egna tankar och ingen som gnäller på jobbigt, för fort eller för sakta! ”Hittar du?” Nix, morsan, totalt vilse i storskogen, därför jag fick knacka på i Häxans hus sen mina brödsmulor tagit slut. Blev insläppt men vågar inte rymma då det var väldigt skönt att få sitta i det varma vattnet här vid spisen. (Familjen anlände och vi fikade tillsammans innan vi tog bilen runt om och letade reda på min egen där ute i tassamarkerna)
”God morgon, var gick du igår mamma?”
Det var ingen regelrätt mus som låg för uppvisning. Vessla eller hermelin, därom tvistar di lärde. Nedan följer en serie bilder från Underbara höst:
Dags för veckans gympass. Tur det inte är för ofta, för vägen ligger lite illa till.
Och så blev det fiskedags då… Till sist…
”Skörden är inte klar förrän sista balen är hemma!” Därmed avslutades både första- och andraskörden idag. Med 1042 balar förstaskörd, 182 andraskörd och 156 balar grönfoder, PLUS de nästan 400 kvar sen förra året, så har jag foder hemma för närmre två år. Det hade jag aldrig trott om någon sagt det 2018 då betydligt mer areal gav ca 650 balar totalt.
”Äh, målade av lite sen jag tittat på iPaden” – Vad gör han om tio år?!
Haft fint flyt i veckan och jobbat undan bra. Imorgon stämplar jag ut en sväng för Skåne och begravning, så trevlig helg redan nu!
