Den står där, på ett torg. Ett tomt skal. Men hur många vet VAD den faktiskt symboliserar?
Det är lugnt i lagården när man väcker dem tre timmar tidigare än vanligt! Allt för att stå till reds när slaktbilen kom. Fyra tjurar iväg, och sen snabbt pipa in och kolla så ungarna kommit upp och ätit frukost – vilket de givetvis hade skött!
En standardväckning om Kissen är hemma. Näääära ska han ligga!
En ovanlig morgon när det fanns tid för några minuters gos. (Hur fick vi samma hårfärg på bilden??) Och nedan det samma på eftermiddagen.
— och nedan igen en kväll. Maken har det bra där på sin sida. Hur han har det vet inte jag, men Jag fryser inte!
Drygt halva februari har gått. Just nu är det sportlov. Jag hade trott/önskat att barnen ville vara hemma. Det är ännu lugnt på gården och lite tid med tre barn och några utflykter tyckte jag kunde passa. Men nix! De får minsann aldrig vara på fritids och där är det så kul, så de ska ha sitt lovfritids!! Och så var det med det…
Då får jag väl umgås med korna istället. Och pappersarbete. Föredrar korna för det mesta, även om det är väldigt skönt att ha lämnat in bokföringen till revisorn.
Andra gården har gäster också, så inga fönster på gång. Men två är klara och tillbaka, och får jag säga det själv så är det jäkligt bra!
Åtta månader tidigare mellan bilderna. Än är det lång väg och många timmar kvar!
Selma krupit intill en sen kväll. Jag kan ju önska att de värmer upp sängen åt mig men de verkar föredra att värma sig mot mig istället. Ohyfsade är vad de är! Och nedan vaknade jag en morgon – med katt på magen och unge på knät! Det gör inte saken lättare att komma ur sängen!
Är det bara jag som undrar varför i hela fridens namn de inte stoppade det i ett vadderat kuvert istället?????
Februari innebär som bekant födelsedagar så det sprutar om det! Först ut var tioårningen, tätt följt av sjuåringen. Alla barnen firades i helgen av de mina, och i helgen som kommer ska de firas av makens familj. Allt för att sedan avsluta på måndag med en fyraåring. Det duggar tätt här!
Äntligen fick även den minsta ett dockhus. Som hon har längtat. Ännu en gång briljerade Mors B med denna helt unika tingest!
Nu när vi (jag) äntligen vet var ättestupan ligger, tog vi oss en besök dit för att spana in om där fanns några istappar. Det gjorde det!
Hade en tanke på att gå dit, men när vi mätte upp sträckan visade det sig vara nästan fyra kilometer, och det fram och tillbaka – med kalasgäster på ingång till kvällen… Nä, det blev bilen en bra bit och en promenad sen. För egen del gick jag hem runt sjön för en lugn stund.
Man behöver aldrig tro att sällskap är så långt borta. För att inte tala om blåmes och talgoxe som kvittrade glatt mot den knallblå himlen.
I söndags hamnade vi hos goda vänner, vid en pulkabacke som tog abrupt slut i björket, närhet till en grill och en skogspromenad plumsande över skartäckta hygge och genom djupa skogar.
Jodå – det gick åt skogen 😛 (Och att det låg torp i skogen var inte mitt fel!)
En putsad grund med ”kattgluggar”!
”Mamma, du kan ju köpa såna här kläder om du ska på bröllop!” Nja… Bottna med högklackat och döskallestrumpor och toppa med en rosa slöja… In your dreams babe!
