Jaha… Så har det gått en månad till då…
För att sammanfatta det hela så har merparten av djuren kommit ut på bete, årets sista kalv föddes igår, vårbruket ligger stilla pga mycket regnande och blöta marker. Lillasyster har lärt sig cykla, katterna har fyllt tonåringar och vi har firat bröllopsdag.
Typ så.
Här snackar vi morotsspenar!!
Det är inte varmt i vattnet… Men stängsling har ingen lag!
Liiiite oro i magen över de stora upplagen talltimmer längs vägen. Man är inte sugen på att möta en timmerbil…
Nån hade visst ställt ett mjölkrum i vägen…
Mopperally på Kristi Flax. Det var kul så länge det varade – tills daten för dagen fick haveri, och åskan drog in med piskande regn och hagel…
Fick visst sällskap i fotbadet under lördagsmyset <3
En middag för två avslutades med en tur på bygden och solnedgång vid ett fågeltorn.
Vi hade några väldigt fina sommardagar, då barnen passade på att premiärbada i sjön – för det var ju sommarvarmt! (Inte samma sak som vattentemp, fick de erfara!)
Skogen fortsätter ge mig chansen att kliva ur ekorrhjulet och stanna upp. När jag är ute kan jag släppa allt annat. 84 torp och backstugor i socknen är besökta/hittade. Några har fått ett besök, andra både fyra och fem. (Till er som börjar vara oroliga – det finns många kvar ännu! Man kan lägga till alla industrier i våra bäckar så drygas det ut med mängder av ställen – och vi har nära till grannsocknen för mer att leta efter om det skulle ta slut;)) Fick mig en snilleblixt härförleden så har beslutat mig för att sammanställa alla mina fynd och bilder i en fotobok. Sen om det blir till sommaren eller om tio år kvittar mig. Jag finner ingen prestige i det, tvärt om. Det är för min egen skull jag går ut. (Sen är det självklart kul att få så mycket positivt för ATT, det ska jag inte sticka under stol med.) Jag har ett mål när jag går och jag börjar vara grym på att både se och hitta, om jag får säga det själv! Ju mer man ser ju mer hittar man – ju mer man hittar ju mer letar man – ju mer man letar ju mer ser man. Så är ett annat ekorrhjul igång.
Tjädrar tycker jag mig se titt som tätt. Nästan varje gång jag är ute stöter jag på nån. Några orrar har det blivit också. Och några ormar…
Nedan kommer en släng av torpnörderi, så klicka bort ni som inte vill se… Har bara drygt 1100 bilder från torp i socknen nu, så jag delar långt ifrån allt:)
Halva överliggaren från en skorsten
En väldigt tydlig husgrund (tycker jag!) Det är väldigt olika på ställen vad man hittar eller inte. Ganska fascinerande ändå vad som finns kvar med tanke på att man fick härja som man ville i cirka hundra år innan nån kom på att man skulle vara försiktig med lämningarna… Många ställen övergavs kring sekelskiftet, plusminus tjugo år. De skärpta reglerna kom 2005, i samband med att Gudrun rivit ner en sjuhelsikes massa skog över allt…
En flitig torpare som byggt en stenlagård. Rejäla doningar, men notera nedan att det är den lilla stenen som håller det!
Skor på!!!!
”Det finns ingenting kvar!” sa byborna. Länsstyrelsens GPS:punkt var låångt borta och jag konstaterade att en sån rak linje finns inte naturligt. Så jag klev upp på den, såg en lika onaturlig metallbit nerväxt. Kan meddela att Sjölund-skylten åter står på plats! (Den stod i alla fall när vi gick därifrån!)
En skäggig björk och nedan en kolarkoja, skick: sämre.
En strävsam torpare la upp sten och platåer för att komma ifrån slänten att odla på.
Jag ångrar att jag inte gick fram och kollade om stenen är spräckt för hand. Det får nog bli ett återbesök!
Hittade till och med Käringas Stuga. I kyrkböckerna sägs den vara omnämd som Stenklämman. Kanske fanns måånga käringar i stugorna annars:P
Det ena rangliga älgtornet efter det andra var slutligen ersatt av ett stabilt stenblock! Fast stolen står nedanför till höger. Kanske för att minimera fallrisken.
Respekten för torparna växer ytterligare sen jag rustade mig med flåhacka och hackade upp den stenhårda grusvägen för att lägga ner en ny matarkabel till elstängslet… Det var så de bröt upp all mark de odlade. Och stenrika var de…
Det drängen sparade på min fysik försvann med mitt psyke… Han älskar lite utmaning, och om det skärrar upp mig är det en bonus. Blubbblubbblubb sa det (inte) i sjön… Stängsel åter på plats efter en aggressiv istid i vinter, och så jäkla grant de gör, kreaturen!
