Jag brukar gå i skogarna och leta murstockar, men på betet hittade jag en myrstock!
Maken kopplade strömmen på ett ställe och klagade på dålig rundgång… Jag kunde ju inte annat än att fråga om han drev med mig…
Den senaste veckan har vi gjort ett riktigt ryck med vårbruket. Gödseltunnan hämtades från vinterförvaring, plöjena fick sig en skvätt som harvades igen och såmaskinen kopplades på. Lördagen spenderades med denna och jag fick nästan allt klart. Kom givetvis inte iväg som jag tänkt, och givetvis var det inte så ”bara” att koppla på den. Tänk om det vore enkelt en gång liksom.
Omröraren till brunnen hamnade äntligen på sin nya plats. Det tog ett år, och bra blir det, med den ur vägen!
Fanns lite sten även denna harvning…
Under bråda dagar får man vara extra tacksam för femåringens – nästan – egenbakta och egenpaketerade ”Silverkaka”.
Dessutom skulle jag fylla maskinen med gammalt utsäde, och de tunnorna var tunga. Riktigt tunga. Och eftersom 2,5 tunna fyllde maskinen som rymmer 300kg, så var det inte bara jag som var klen… Kämpade ett tag och lastade det sedan med mig i skopan så jag fick hjälp sen. Blev nästan lycklig när det var dags för årets utsäde och kunde lasta med snabeln!
Maken och barnen var på marknad och köpte kokostoppar. Stora flickan kom sedan på cykel med var sin till mig och drängen. Han var en bra bit bort från mig, så denna leverans bör gett henne närmre milen i benen!
Det må låta löjligt i andras öron, men i detta småbrukslandskap jag verkar i har jag en bra bit över hundra skiften – där det näst största är tre hektar, och det största är detta, på fyra hektar. Och i sammanhanget är fyra hektar…Skitstort! Det tar liksom aldrig slut!
Eftersom det var fullrus på så mycket annat just denna dag, så passade även två kvigor på att kalva. Inte den jag trott på i två veckors tid, men ändå. Skönt att det händer Något!
Natta barn och så några andningshål vid sjön i brist på skog.
Igår satsade vi på att få av såmaskinen och få på konstgödselspridaren.
Eller, det var tanken… Drängen skulle köra undan skopan med sten när det small i en slang, trycket föll och lastaren lika så. Vilken jäkla tur att det hände hemma på lagårdsbacken och inte någon annanstans med saker upplastade… (Typ som när maken körde hem på landsvägen kvällen innan med ringvälten hängandes i pallgafflarna…) Backa undan skiten från körvägen bara och fokus på det vi skulle göra.
Visade sig vara minst lika mycket bök att få av såmaskinseländet som att få på den – hopplöst när den ena maskinen är för stor och den andra för liten… – men till sist så fick jag premiärköra spridaren jag köpte i höstas. Det gick som tåget och vi skulle återvända till föräldragården för att sprida det sista när det plötsligt small till och spridaren stöp i backen. H-vete! Tack och lov – kanske – var oljegruset som legat i knappa tre veckor mjukt att landa i. Bulten som håller uppe hela hydrauliken hade rykt av, rostig inuti, så väldigt skumt alltihop. Fick ringa på maken som kom hemifrån med nån ersättningsbult, och på drängen som kört i förväg med servicevagnen.
Mången tack för alla leder så inget verkar knäckt, och jag tror att det kan varit max 2 dl gödning som flög ur i smällen. Sen tog det ju några meter att få stopp på det hela.
Ska man ha otur är det lika bra med lite tur också. En kilometer senare hade jag stått ute på länsvägen i rusningstrafik, förhoppningsvis inte tvärs över vägen. Och jag fick även påpekat att spridaren lika gärna kunde rasat ner av vikten vid en fyllning, med mig ståendes jämte…
Nåväl, hängsle och livrem så kom vi iväg och körde det sista.
Krävdes en stunds ”uppstanning” igår också.
En högfebrig son har hållit sig i soffan idag, och jag tog drängen med mig för att ringvältra den sista sådden. Och plocka sten i sandstormen. Stora skopan satt ju fast på andra traktorn så fick hålla till godo med den lilla och den blev full två gånger om på det där hektaret.
Hem igen och skickade drängen till tassamarkerna för nya lastarslangar, och mig själv till stängsel. Femtio minuter efter avslutad bultning började det stänka. Vilken lättnad. Ännu ingen mängd att tala om, men sånt där riktigt, riktigt blött regn som mjukar upp den hårda och torra marken. Sådden är undan, gödningen är undan. Nu hoppas vi drängen hinner undan med gödseltunnan innan gräset exploderar och själv ska jag försöka hinna undan med stängsel och börja tömma lagården.
