Det blev inte så farligt busväder i våra krokar. Ungefär en
decimeter snö om man slog ut det, under dagen har det halvt om halvt regnat
ihop till nåt ynkans heltäckande vitt. 
Selma passar på att ”hemla” sig in i det sista!
Såg även i min dagbok att det en dag nu var busväder för
några år sedan. Då våra långväga gäster vände hem längs västkusten i väldans
snöbus och vi plötsligt stod med väldigt mycket mat. Vårt väder var inte så farligt, så
efter lite rundringningar kom en brokig skara till middagsbordet;
En flitig skogshuggare dök in, direkt från arbetet (för
övrig samma man som för några veckor sedan var på jobb i närheten. Tittade in
på hemvägen och konstaterade att han var genomblöt, så drog av sina byxor och
gick runt hos oss i raggsockar och boxerkallingar.) Jag själv kom direkt från
lagården och satt i understället (underställ is da shit!) och en blodig jägare kom direkt från eftersök! Precis så otvungen som det ska vara! Livet på landet.
Från det ena till det sjunde:
Jag har fått ett arv! Ett som varit i släkten sedan förra
sekelskiftet. ”När det regnar manna från himlen har den fattige ingen
sked”. För att undkomma denna hemska situation, är det ju bra om man har
en sked. (Men jag måste erkänna att jag inte är helt hundra på vad ordspråket
innebär! Kan någon förklara så en dum bonde fattar?!) Den kom i min ägo nu. Snidad
av horn.
Har försökt att inte överanalysera varför just jag fick den,
vi är ju flera om budet. Varför den hoppat över en generation och varför den kom
just nu.
Har rätt och slätt försökt intala mig att jag fick den då
givaren anser mig mest lämpad och kanske mest säker på att den faktiskt inte
kastas bort som ett gammalt värdelöst ting. Det är givarens beslut, inget jag
varken kan stå för eller skyllas för. Men visst är den fin!?
Hade tänkt elda upp granen ikväll, den har börjat barra, men
det tar jag imorgon. Ikväll ska jag försöka komma i säng och maken åkte nyss
till föräldragården för att plocka fram ribbor.
Jag måste bara delge en sista sak: Igår när vi åkte
”fel” väg till Bokbussen, pga halka, kom vi ifatt drängen med
balvagn. Eländiga bönder till att ligga som sniglar på vägen, konstaterade vi. –
Är drängen BONDE?! frågade lillhönan och fortsatte snabbt: Han är väl gubbe!
Smaka på den!
