Fixat ännu en matarledning med illaluktande elkablar, donterade från Mors B och vår gamla vattenledning från brunnen som ytterskal. Det finns ju tillfällen man undrar varför byxorna är slitna i rumpan. Kan det vara för att en 0-18-hög används som rutschkana?!

Idag låg tankarna på en relativt lugn dag med umgänge. Tanke
vs verklighet? – Umgänge blev det. Mellan varven, typ.

Maken skulle åka på Skogs-Elmia imorgon. Detta blev plötsligt
idag då det passade kamratens liv bättre denna gång.

Istället skulle det själv bli försäljning av tjur,
rängvältring och stenplock av det sista sådda och sedan massor med tid över
till Mor och B.

Nåväl. Det började ju bra med avklarad lagård i god tid och
sedan årets första långfrukost ute. Däremot kom tjurhämtaren för tidigt.
(”Tog bara tre kvart att köra ju!”), så han fick kaffe medan vi
andra avslutade frukosten. Sen var det bara att lasta då. Bara. Inga större
problem att få på tjuren ett halsband, sen kom vi ju till den lilla detaljen
som innebär att lyfta fötterna. Jag hoppas tjurplutt är lika stadig när han kommer ut på nästa ställe.

Telefonen ringde och jag ignorerade. Telefonen ringde igen
och jag kände mig nödgad att svara;

Släppte fem kvigor långt bort i fredags. I söndags hade en
av dessa gått ut och i måndags var hon puts väck. Nu roade hon sig tydligen med
att locka ut grannens djur, tyvärr med lyckat resultat…

Drängen ryckte in och lastade tjur – band repet i frontlastaren
och släpade ut tjuren. Traktorn vägde tyngre än vi! Och sedan upp med fler
grindar på vår kärra och iväg.

Gick väl relativt smidigt att lasta upp den där hoppetossan
till älg, för hemfärd och intag. Väl hemma gick hon också relativt smidigt in i
vågburen. Vad jag sen inte räknade med var att hon skulle ta ett jämfotaskutt
och försöka vrida sig runt, när jag stod och höll på att ta på henne ett
halsband. Med andra ord kom min handled flygandes (med tillhörande arm och hand
förstås!) tills det tog tvärstopp i burens galler, och kossans huvud i andra
delen av leden. Gick bra, men för första gången på tio månader vet jag precis
varför jag har ont i handleden. Skön vetskap bara det, ironiskt nog;
Har gått med allt möjligt från skenor, sjukgymnast och arbetsterapi till tjurighet under månader, och det som hjälpt bäst är tipset jag fick för en månad sedan om att tejpa handlederna. Efter några veckor med det försvann i stort sett alla symptom på tennis/golfarmbåge också. Vänsterhanden har inte varit go. Utan tejp har det gått några timmar innan det börjat pulsera. Kruxet har varit att nu när det blivit varmt har klistret typ smält vilket gett upphov till väldig klåda och narighet. Igår var första gången på veckor jag klarat att lossa tejpen (med några dagars intervall) utan att lipa efter en stund, men det kostade att bära fångstgrindar idag… Men tillbaka till lagården: Allt höll i mig och kvigan står nu bunden i väntan på bättre tider. Tror jag ska skriva en
skylt och sätta upp över henne ”Här växer framtidens köttfärs”, för
det är banne mig dit hon siktar. Om inte annat börjar köttlagret i frysen lämpligt nog krympa… Flyktvägen relativt strypt när kärrans dörrar öppnas.

Oavsett blev det dags för lunch där, och ungefär samtidigt
som maken kom hem dök även Mor och B upp.

En liten stunds prat innan det blev fika och sedan bort med
B, maken och sonen för att ta itu med den där välten och stenen. Fyra rågade
skopor samlade de ihop, gubbsen. Och Mor fick snällt fixa den där kvällsmaten
jag antar hon hoppats bli bjuden på, påhejad av två småflickor.

Kvällsmat i magen och barnen i säng så rullade de iväg mot
di gamle och ”pensionatet” och vi andra insåg att ingen av oss gjort
undan lagården i eftermiddags. Jaja, fem timmar hit eller dit… Och nu lagom
tills nattfikan var klar kom ett larm om tre djur på vift på andra gården, så
bara att åka och samla ihop dem. Och koppla i strömmen i tråden även på
sjösidan…

Man är bonde om man någon gång jagat
kvigor i pyjamas, heter det ju som bekant. Pyjamasbyxor och pösig tröja får
duga. Skulle jag jaga kvigor i min pyjamas skulle folk nog prata minst lika
mycket som när jag övervägt burka mot toppless-jobb för att undvika
bonnabrännan. (Fast det går ett rykte på bygden om en man som jagade får spritt
naken i gummistövlar en morgon… Hur sant det är har jag aldrig analyserat.) Tog en tur i det brandhärjade området en dag då jag hade vägarna förbi. Målet var ju att hålla det på ”rätt” sida vägen. Det är inte många meters marginal kan jag meddela. Där och då var det bara full action och adrenalin. Nu är det stort, skrämmande, märkligt rent och vackert på något sätt.

God natt till ugglornas hoanden, jisses vad vi verkar ha
ugglor här nu för tiden!