Jag har nog fått en släng av väggen. Inget är särskilt kul.
Jag längtar hemifrån och jag längtar ut, men det är så j———a långt och
motigt att komma dit.
Visst känns det bra att ha gjort nåt vettigt. Men helst
skulle jag vilja sova. Om bara tillvaron tillät…
Någon blev inspirerad
av elefantungen på Borås Djurpark. I väntan på lacktork och skruvjakt får hon
hålla tillgodo med den tråkiga plaststolen.
Skit samma. Livet pågår: Vi har flyttat in i köket! Väldigt
pluttigt möblemang plötsligt och akustiken ska vi inte tala om. Måste fixa en
matta! Har snart penslat klart fogarna med skydd, imorgon tar mannen hem olja
till bänkarna sen är de igång. Har hittat lite smolk i form av en bucklig vägg
så att det inte går att sätta dit fönsterfoder… (Kanske gipset svällde av
tapetlimmet;)) Snickarna får titta på det nästa vecka när de kommer tillbaka.
Nästa smolk är väl att dörren på vår helt nya kyl håller på att ramla av…
Nytt kommer i veckan, men ändååå!
Elektrikern får vi inte ut förrän på måndag, så till dess
står den gamla fotogenlampan på köksbordet.
Vardagsrummet blev plötsligt väldigt stort! Vad hade vi i
vår matplatshörna tidigare?! Fristen lär inte vara så lång. Nästa vecka lät det
som att dörren mellan vardagsrummet och nya sovrummet ska tas upp. Skönt att
bordet är borta då. Undrar om det är lönt att försöka städa av innan dess…
”Hur får man av
tröjan på en sån här pluttisnutta?!”
Sitter med en, av brodern, nybadad men åter svårnattad
bebis. Ikväll drack hon hela 20ml(!) välling, mot gårdagens fem. Båda dagarna
har hon skrikande hamnat i säng för att få sig en mammahutt en halvtimme senare
och efter det somnat nöjd. Utom den kvällen hon vaknade vid midnatt, lagom
tills jag tassade i säng. Men det blev lite mat och sedan släcktes lampan illa
kvickt och det blev tyst.
Imorgon är det dags att ta itu med livet och skaffa sig
rutiner. Mannens ”semester” är slut. Två dagar har vi spenderat på
bortaplan. Det vill säga tjugosex med mer eller mindre massa arbete. Hur
deprimerande är inte det?!
I gengäld har vi ett stort, fint och efterlängtat kök. Får
försöka smita några helger till hösten på nåt.
Och nästa vecka kommer slaktbilen, så lättar det kanske lite
på kontot. Fick höra att de skulle hämtas vecka 29, men vad jag vet har den
passerat med råge. Fick ifrågasätta det lite idag.
Fick ta ett samtal med
Povel idag. För precis så var det! En Rammel-bale!
Lite större har hon
allt blivit sen premiären. Och tyngre!
Två bebisar. Den ena
frenetiskt sugande på en overall. Den andra på fingrarna.
Imorgon startar livet som sagt upp på nytt med lite ordning
och reda i den mån det går att bringa. Mannen på jobbet, dottern på dagis och
sonen ska börja på fritids!!! OCH inte att förglömma så ska mamman se till att
masa sig ur sängen i rimlig tid för att hinna med allt före lämningarna och
sedan ta en sväng med strängare och press på havreåkern. Får se vad den lilla
får hitta på då. Är det inte alltför varmt får hon väl följa med i traktorn. Sen
blir det stängsel, stängsel och åter stängsel…
Dags för den nybakta muffinsen och teet. Kanske i
ensamheten, kanske kommer maken snart hem från sitt möte. Semestern är slut
även på den fronten.
Ni är välkomna till oss någon dag!
Så kan vi äta gott o rasta barnen i lekparken!
Kramar
Konstigt vore det om du inte fick en släng av väggen lite emellanåt. Sommaren är en stressig tid. Min pappa var distriktsveterinär och han sa att kvinnorna på gårdarna tyckte det var skönt när hösten kom. Det blev ordning o reda.