Ska vi fortsätta hålla snittet får korna sluta nu. Denna
vecka har hittills genererat i sex kalvar. Två om dagen! Fick inte ihop
räkningen igår, förrän maken konstaterade att tjurarna ledde med en, de kvitterade
och gick om igår. Idag var det en kvigkalv i fel hage, från en ko (älg) som vi
försökt få över – jag vet inte hur många gånger – och så var det kvitterat igen. Körde
över samtliga kor till sjösidan från lervällingen, dock nedanför trädgården så
de fortfarande hålls lite i kalv- eller inte-kalvgrupp. Före och efter…Flyttade med en foderhäck och körde balar till dem, tjurarna och kalvgruppen. Medan drängen var
efter ännu en bale gick jag runt och gav mig på att räkna kalvar. Det är
ungefär som att räkna myror, och när jag fick ihop 32 på första (!) försöket,
var jag mer än helnöjd. Tills jag passerade den nedre ligghallen och där låg nummer 33! Fasen, då dubbelräknade jag en i alla fall…

En bra arbetshöjd är
viktigt!

Satte mig på en sten och
njöt av utsikten i fortsatta väntan och hörde ett ynkligt bröl som avbröts av
en hostning. Igen och igen och igen. ”Måste kolla numret på kalven så jag
kan hålla koll på den!” tänkte jag. Reste mig och gick mot kalven
samtidigt som en annan kalv och mitt icke-kalvade fläskberg till herefordko kom
marscherande mot den lille. ”Idiot, sköt du ditt” muttrade jag till
kossan tills jag insåg att kalven inte hade några märken. Jahapp, en tjur till,
så tog de ledningen igen.Tycker jag klarat mig utan
den beryktade”amningshjärnan” de tidigare gångerna, men har nog trillat dit nu. Hur
ska jag kunna hålla ordning på ett ständigt varierande antal tjur- och
kvigkalvar när jag hittade min mobil i skafferiet härom dagen?! Vad gjorde den
där!?!

Hur som – Drängen kom med balen, jag pekade på kalven och vi
beslutade att äta innan vägning och märkning.

När jag kom in i trädgården insåg jag att lillan låg i
vagnen och skrek sig blå. Inte vet jag hur länge det pågått, men när jag kom in
var klockan över elva (och jag som var hungrig halv sju när klockan ringde!) Men
det fick bli en biskvi och ett stort glas vatten samtidigt som den lilla fick
sitt, sedan kunde jag ladda med en rejäl portion gröt och några mackor som
kombinerad frukost/lunch strax innan tolv. Alltid minskar det mjölkproduktionen
något… Eller så får jag acetonemi…!

Nöjd unge, bara morsan
kvar

När drängen är
barnvakt

Igår då. Surmuppen hade inte fört över en enda stödrätt, så
jag saknar massor för den nya marken! 107 hektar sökte jag för i år. Tur jag
har min dräng! Och för att maxa ersättningen skulle jag (drängen) behöva plöja
upp ytterligare minst åtta hektar, totalt femton i år. Så några fler myror i
huvudet! Att göra eller inte göra, det är frågan… Lillan tyckte det gick an
att skriva EU-papper ungefär en och en halv timme, den sista halvtimmen tyckte
hon inte alls det var kul. Det gjorde inte jag heller för den delen, men det är
ett nödvändigt ont.

Drängen körde inte fast, dock är lerjorden så torr och hård att
plogen inte ens gick ner i de styvaste partierna! Och mitt i allt ringde han
och bad mig hämta en ny fläktrem på hemväg då det havererade för honom. En ny
spännrulle är också beställd, något är ju fel om remmen ryker på tio körda
timmar! Mannen åkte ner igår kväll och satte dit remmen i ljusskenet från bilen
så att plogen kunde gå idag i alla fall. (Remmen går ju till allt – kylning,
laddning och olja)

Efter sista passet i lagården för dagen, med lillhönan i
släptåg, där jag också plockade ciderburk från högarna på foderbordet (gör mig fly förbannad och tacksam över att jag inte hackar ensilaget) är barnen på sin Onsdagsträff. Mannen skulle titta på bilsläpet inför
besiktning och jag slopar dansen. Är såå trött!