Sonen hämtades och hälsade på i skolan. Det första han
berättade: ”Vet du mamma, i skolan måste man räcka upp handen om man vill
fråga något!” – Jaså du, är det så att man också ska sitta tyst och vänta
på sin tur? ”HUR visste du DET?!”
Här ligger hon och kan
inget annat…
Inte många knop gjorda idag. Eller, inte för min del i alla
fall. Mannen har halmat ligghallarna igen och svetsat en trasig båsavskiljare i
lagården bland annat.
Småflickorna följde med till lagården. Gick och gjorde mitt
med lillan på magen när vi plötsligt hörde lillhönan hojta till: ”Jag
sklapaj idag!” Så gick hon med gödselskrapan mellan benen på kvigorna! Puh,
sa jag! Skitgulligt men inget att rekommendera… Hon fick snällt skaka galler
en stund i buren sen. Då hon förvandlats till en bisonoxetjur (det lättaste
ordet för en treåring att komma på…)
Lillhönan släpptes ut och skickades iväg till mjölkrummet
med drängens fru. Drängen, mannen och jag tog itu med att flytta de fem
kvigorna/kossan från gamla lagårdsdelen till platserna där herefordtjurarna
stod. Nu när mellangrinden var svetsad (igen) och allt. Fyra bruna och en
svart. Vi kunde nog flytta de bruna fem sex gånger för att det skulle ta lika
lång tid som att flytta den svarta… Nu får de foder samtidigt som spaltboxarna, så ett ösa/häva-tempo borta.
Lillasyster tog sin första utvändiga
djurkarusell med ro, sovandes i selen (och Ja, jag var försiktigt. Som vanligt)
Vill bara visa att hon
har några vakna minuter per dag
Vi napptränar för
fullt. Allt för att slippa ha henne hängandes konstant nu när suget kommit
igång. Dessutom visar hon vissa tendenser till att ta tummen… Hemska tanke,
hur slänger man bort den?! Men det går, som synes, lite bättre för varje dag!
