Startade upp morgongymnastiken med att halma upp ligghallen
igen. Det varar ingenting och går hårt åt mitt halmlager! Efter frukost och en
stund på soffan med boken så tog jag och drängen oss ut och fixade till de där
stolparna jag har pratat om sedan i höstas – att stänga igen med ett permanent
stänge mot sjön, från kalvningshagen, så man slipper paniken om sjön
ligger/lägger sig med is när det är dags att släppa djur där. Plockade med ett
fåtal stolpar i skopan – skulle tjälen vara för hård är det onödigt att behöva
plocka ur mängder. Det gick dock väldigt smidigt att få ner stolparna. Men vad
tungt det var att spetta och slå ner dem i halvfrusen backe!! Skoja bara! De
trycktes givetvis ner med skopa och frontlastare! Och alla höll! Sega ekstolpar
från Skånelandet som mors B sågat till och följde med Navaran upp och legat där
i sedan dess.
Fina ekstolpar i det som blivit ekkant mot sjön!
Fick en liter vassle av drängens fru, så drog igång ett
brödbak på mitten. Mannen förbarmade sig över mina hönor och gödslade ut hos
dem när han satte i ventilation i hönshuset (drygt ett år efter byggnation), så
förhoppningsvis blir det inte lika fuktigt där framöver. Men jag kan lova att
min ömma vänstersida grät av tacksamhet när han decimeter för decimeter hackade
sig genom den armerade, fuktiga höneskiten! Rent och snyggt där! Check! Men jag
lovade honom att nästa gång han låser ute hönorna i läggdags, får han själv
trassla upp högen sovande hönor i slussen ut/in! De verkar ha ett
ickebefintligt mörkerseende också, för det var yrare höns än vanligt som inte
hittade, och sedan inte vågade gå in i den nya kutterspånen… Hönshjärnor!
En två tre elva… Hur många kammar är där?!!
Jag brukar hävda att få saker gör mig förvånad, ännu färre
får mig stum. Idag hände bådadera.
Satt och fikade med familjen efter dagis när ett okänt
nummer ringde. Svarade, och när det klassiska började: Hej! Jag heter blablabla
och ringer från blablabla… slog jag dövörat till för att invänta tystnaden
och sedan tacka nej och slänga på luren. Men när hon kom till ”…och
arbetar som produktionsansvarig(?!) för TV4:s ’Bonde söker fru’…”
tappade jag fattningen. Är du kvar? frågade hon och jag fick snällt försöka få
ordning på tankarna (Har någon anmält mig och varför? Har någon skickat brev i
mitt namn? Nej, fel tid på året…). Hon fortsatte glatt med infon: Hittade dig
via Instagram, ser att du driver gård och blogg och har två barn, är du singel?
(LÄS bloggen då människa!!) Annars kanske du känner någon bonde som är det som
du kan tipsa om, antingen till mig eller tipsa dem OM mig och lämna detta
nummer så de kan höra av sig!
Öh, näää… Bönderna jag känner till i krokarna är ganska
stadgade…
MEN! Känner någon sig manad att prova lyckan med Bonde söker fru i
sommar så har jag nummer till produktionsansvarig på TV4, bara säg till…!
