Fin soluppgång på betesrundan. Djuren ligger mitt i bilden till vänster
Ett år sedan jag, med Jirkas hjälp, startade upp mitt
instagramkonto. Och gav flertalet andra ”hjärtinfarkt”. Imorse
kommenterade jag ettårsjubileet med frågan om det var dags att lägga av (jag sa
aldrig ATT jag skulle lägga av!). Av de som kommenterat har väl ingen jublat åt
att jag skulle stänga ner, och den andra tystnaden får jag tolka som jag vill. Men,
ändå. Startade det för att visa hur en ung bonde kan ha det i Sverige, och nu
har det som sagt gått ett år. Vad mer finns att visa, liksom?! För det livet är
ju väldigt enformigt…!!?:)
Variation förnöjer heter det ju. I helgen har det kommit några millimeter regn, så vägen har blivit där efter. Antisladden jobbar när man svänger ut från parkeringen, och ABS:en jobbar när man ska få in bilen igen…
Bilar, traktorer, ränta, förlossningar, fellägen,
veterinärerfarenhet, kalvplacering, inplastare, rundbalspressar, pengar, barn,
sjukvård, bemötande, operationer, tjurar, återväxt, stängselprojekt, balar, tidningsartiklar,
taklampsbyte. Detta är några av ämnena som hanterades i drängens kök imorse. Undra
på att klockan hann bli ett innan rumpan lyftes upp, en snabb lunch slevades in
och jobbet påbörjades, för att verka rejält upptagen när mannen kom. Eftersom
man inte haft tid att diska upp, dammsuga eller plocka in tvätten… En jobbar
ju på dagarna…!
Skulle riva stängsel någonstans så jag fick loss stolpar
till gårdagens hage. Svängde i T-korset, och kom precis då på att det hade
varit bättre att fortsätta norrut, där jag har satt stänge ”mitt på
vägen” – på båda sidor… Så jag svängde innan jag var framme vid min
tomma hage och körde genom skogen upp. Kom upp till det gamla torpstället innan
byn, där Prästabonden har släppt djur. Alltså! Vad jag ångrar att jag inte hade
filmkameran framme! Han har fyra kvigor där. De var längst bort. Ända tills de
hörde bilen och (tror jag) skymtade biltaket i backen. Vad de såg lyckliga ut!
De kom med öron och svansar rakt upp! Rakt mot ”husbondens vita Kangoo”!
Som de stackarna inte sett på ett par veckor, då han bytt till en helt annan
bil. Lika glada som de blev åt att se mig (bilen), lika snopna såg de ut när den
rullade förbi och fortsatte genom skogen…
Bara att bita ihop och ta sig ner till sjön efter stängslet, bland stenar, rötter, lera och blöta löv. Ömma ryggrumpan, here I come igen!
Sen ska man bara upp…! Med last
Rev stänget och pratade länge med maskinhandlaren som krupit
ut ur byrålådan/ner från hyllan, gjort sin hemläxa och ringde upp. Nu är den
bollen i rullning igen. Gick in med en lapp till drängen senare, för att säkra
att han har något att grunna på i natt om han inte kan sova…!
Fick plötsligt sällskap i jobbet. Trevligt sådant, fick bara hålla koll på att hon inte följde med i bilen.
Flyttfåglar på väg söder ut
Satte klart stolparna vid den nya hagen, rullade ut tråd,
och blev lovad både ström och vatten till djuren. Fick dessutom en spann med
äpplen. Riktigt goda äpplen, sa hon att det var, och jag är fullt beredd att
hålla med, men det tar lång tid att stängsla med ena handen ockuperad av äpple
att gnaga på. Dessutom hann jag alla de tre kilometerna hem innan det började
klia i munnen. Förbannade korsallergier, säger jag bara!
Tur att jag är tjurigare än mina allergier…
En stor affär i hamn, nu kör vi vidare! Både med
förhandlingar och Instagram!
