Tänk var bekymmersfritt att vara katt! Det ska jag bli i nästa liv. Hoppas dock att det dröjer!
Jag tror att alla någon gång tvivlar på sina val i livet och
om man verkligen valde rätt den eller den gången. Så sent som igår fick jag
bekräftat att jag är på helt rätt plats. Samtidigt som det är en enorm lättnad
kom det också som en ”total” chock. Men om valet är att vara där man
känner sig älskad, accepterad och uppskattad, mot att vara där man inte känner
sig värd ett ruttet piss (ursäkta uttrycket), är valet plötsligt ganska enkelt.
Samtidigt som det blir ännu ett slag i magen då man länge levt på hoppet att
det åtminstone fanns något som band
en till vissa platser och punkter i livet. På något sätt är alltid den grymma
sanningen bättre än ovisshet, men på vissa plan så kan det ännu finnas ett
visst hopp i ovissheten. På detta plan är det nu finito!
Det var inte det jag skulle skriva, men behövde rena
tankarna något för att bli av med bedövningen som pulserar i blodet. Jag är på
rätt plats i mitt liv, kring människor som tycker om mig, det är det bästa!
Igår var det en drällardag. Startade i mataffären via
återvinningen då både hall och tvättstuga började svämma över av plast och tidningar.
Fortsatte hos Jirka med en kalvhämtare för ett par timmars fika och snack, vilket blev
ännu några timmar sedan den andra åkt. Hela tiden med ett halvt öga på det
fina, just därför jätteblöta, regnet utanför och olusten inför att gå ut och
jobba. Detta straffade sig dock på kvällen när drängen gjorde sista skrapningen
för natten i lagården och hörde att det plaskade. Hade precis själv nattat
barnen och var på väg att rasa i soffan när han ringde. Tjurarna hade racklat
loss en vattenkopp med resultat att tätningen kring det ingående röret lossnat.
Var dock rätt lätt åtgärdat med nycklar för att fästa vattenkoppen igen och
rörtång för att skruva ner röret en millimeter så det tätnade. Hoppas det
håller nu, åtminstone över helgen om det krävs rörmokare… Nej, men eventuellt
krävs nytt rör som behöver anskaffas genom rörfirma.
Bra sprut! Tom väggen tvättades!
En stund i soffan efter det, men framåt elva blev det
läggdags. Uppe i sovrummet hörde jag en hysteriskt skrikande ko, men tänkte
inte så mycket på det. När skrikandet inte upphörde var det bara att hoppa i
mysbyxor, morgonrock och stövlar, rustad med en ficklampa och ta sig ut. Och
hittade – en ko. Inget annat. Hon stod och skrek mot lagården, och tjurarna där
inne svarade. Kom på att hon tutat flera gånger under dagen också, men avfärdade
det då som att hon såg mig och ansåg att de ätit det bästa på betet… Såg i
ficklampans sken dock att det var kokvigan med lillkalven på snart två månader.
Såg honom i flocken på morgonen, men det var ju femton timmar sen. Och färskt i
minnet – det lodjursrivna rådjuret som hittats dagen före i grannbyn. Är inte
orolig att katter går på de större kalvarna, men hur är det med de små om det
kniper? Vände in och vevade upp mannen från sin soffsovning, tog
traktornycklarna och körde ut i hagen med fullt ljus. Skickade mannen med
pannlampa att undersöka kogatan upp till lagården om lillkalven möjligen gått
igenom stänget på det hållet.
Han hittade inget och jag såg inte en ko! Körde bortåt
skogen, men tröttnade och stängde av traktorn. Genom den öppna dörren ropade
jag sedan på djuren och Oj, vilket gapande det blev sekunden innan alla kom i
galopp från biten längst bort! Ungefär då kom jag på att mannen var ute i hagen
någonstans, hoppas han hade vett att inte bli nersprungen.
Yes Matmor! Vad ville du?!
Mitt i flocken kom i
alla fall lillkalven, och kossan kom från sitt hörn när jag ropade. De
förenades därmed och sedan dess har jag inte hört ett pip, eller Mu för den delen. Bara att gå in och varva
ner igen klockan halv tolv för att kunna sova.
Tjoff-tjoff Snobbelände. Jag får inte plats! Är tillbaka om en liten stund, måste kolla kossorna, se till att ha flyttat på dig!
...Hmm, det var ju mycket bättre…
Tidigare under eftermiddagen askade sonen ur spisen i
vardagsrummet. Han ville visa sitt verk, men vi tråknissar var upptagna i köket
med samtal och matlagning, så det hummades bara lite till svar. Plötsligt kom
ungen instormandes i köket, högg mannen i byxlinningen och drog honom med sig
mot vardagsrummet med orden: ”Att det ska vara så HIMLA svårt att få in en
gubbe i vardagsrummet!”
Idag var mannen försvunnen på jakt. I nordanvind, tre grader
plus och regn. Idioter alla elva som utsatte sig för detta. De bröt, utan lycka,
strax efter ett för att åka hem och tina upp sig.
Flyttade in min Silverudds-grupp till stora hönshuset igår kväll. Två tuppar blev så paffa att de tuppade av (haha). Matade resten och plockade ägg, sen fick jag snällt lyfta upp dem så de kvicknade till!
Ingen dålig bukett mannen fick inför nästa veckas jobbileum!
Städning på schemat idag. Denna så totalt otacksamma syssla
som alltid är på tapeten, förlåt, golvet… Sonen dammsög vardagsrummet, så det föll på lillastsysters
roll att torka golvet. Med en ny modell! – Moppen mitt på golvet och sedan
sprang hon själv runt, runt med skaftet. Lite i stil med ölhävartävling… Film på detta finns på mitt instagram
@bondeniskarvhult.
