Provade på något nytt igår. Är säker på att jag definitivt
inte gillar det! Vi vägde tjurar, drängen och jag. Plockade ut dem en och en ur
box, föste in i vågburen och släppte sedan i ”stor-” eller
”liten – box”. Drog igenom femton stycken. Tretton av dem gick
jättebra och smidigt, två gick inte alls. Alla är dock mer eller mindre redo
för slakt. De äldsta som växt aningens sämre är 22 månader, de yngsta 15
månader. Fyra av dem skulle inte skada att lägga på en tio kilo till, även om
de redan nu borde klara klassificeringskraven på slakteriet. Då det börjar bli
slaktkö och bilen tidigast kan komma nästa vecka, så hinner de växa på sig. I
synnerhet som ”de minsta” inte kommer att gå iväg i denna resa, utan
om ytterligare några veckor när det blir dags för nästa omgång.

Hur som helst. Det jag inte gillade, var att jag plötsligt
fick ett blodtrycks/blodsockerfall. Stod med en extra tjurig tjur för att vänta
ut honom, så att han kunde vända sig om och gå på vågen, när det helvita
huvudet började bli grått, och fyra – fem stycken tjurar framför mig (alla
andra i boxar bakom ryggen) och dessa blev svart- och vitprickiga, sen mörknade
det i kanterna. Bara att ta ett steg tillbaka, öppna en tom box och låta tjuren
gå in där, innan jag gick ut och satte mig.

Även om jag överlag har väldigt lugna och snälla djur, så
vet jag vart en tjur som inte vill vända sig bort från mig tar vägen om jag
skulle flytta mig. Vart jag hamnade när jag flyttade på mig vore mindre
relevant för hans del… Satt ute på slåtterkrossen och kallnade, och landade
tyckte jag, så tog ett djupt andetag och gick in för att väga de sista tre. Allt
gick bra tills jag stått stilla en halv minut. Då var det dags igen. Dags för
en paus med soffläge några minuter följt av lite mat… Skrämde drängen också,
faktiskt… Ska man planera att tuppa av är det väldigt korkat att göra det
bland lösgående djur. Tänk på det!

Så mycket firande blev det inte sen. Tio minuters middag
sittandes vid samma bord innan mannen åkte iväg på nåt möte och kom hem lagom
tills jag slocknade.

Tjohoo! Vi ska få åka på nytt bete!! (?)

Jag vet inte om dagens djur la ribban för säsongen, eller om
vi gjorde misstaget att börja med den bästa gruppen… Åkte långt åt
tjottahejti efter en grupp. Har ett favoritställe att lasta på, så tänkte locka
dit djuren. Men insåg att jag skulle vänta tills jag släppt in drängen med
traktor och kärra.

När djuren hörde traktorljudet genom skogen kom de i sken
över stock och sten nerför en lång backe, för att samlas kring kärran, så det
var problem för oss att sätta ut grindarna.

Lyckades sedan sortera ut djuren så de som blev kvar i brist
på plats var tjuren, en ko och två kalvar. De fick order om att vänta snällt i
grindarna medan vi åkte hem med lasset.

In med dem i en kätte i anslutning till lagården, iväg efter
nästa lass. Lyckades efter ett par försök att hålla tjuren ensam inne i kärran
och låsa in honom i främre delen, för att sedan låta kon och kalvarna gå in. Av
med dem hos de andra hemma. När det var gjort var klockan tio över två. Kvart i
tre skulle jag på massage igen. Tjugo minuter att köra dit. Mat eller
snabbdusch?! Det blev Mat!

Drängen och fru åkte ner med tjuren till en grupp på andra
gården och släppte honom med den storestore killen. Stackarn. Först drabbade
dessa tjurar samma, det bara small, som drängen sa. Tror jag det, en tjur på
1500 kg och en annan på 1200 kg. Det är kraft i det. När de sedan lugnade ner
sig – lite stora kroppar för att ha superb kondis – så stod åtta tjurkalvar på
rad för att rida på honom.

Nästan två timmar senare. Panna mot panna- så kan allting ”hänna”

”Den nye” hittade äntligen vattnet, vilket gav småttingarna ännu fler chanser att hoppa upp…

Hemma efter massagen blev det klädbyte igen, delade kor och
kalvar där de sex kalvarna sorterades in i två boxar efter storlek, och de sex
korna föste jag ut och ner till ligghallen och stängde in dem där. Detta under
tiden drängen åt middag. Fantastiskt orädda och lugna djur. Även dessa kalvar,
som är märkta som precis nyfödda i våras och ivägkörda till bete. Fantastiskt,
säger jag igen.

En grupp är hemma, imorgon ska två grupper hem, så att de
flesta skriker av sig hyfsat samlat. Både för vår och grannarnas skull. Det
kommer ändå bli två grupper till som gapar efter barn/mamma.

Nu när grannarna äntligen blivit av med nio galande tuppar,
blir det åttio gaphalsar i tre omgångar istället! Är det nu man ska be något
undersökningsbolag kontrollera grannsämjan?!

Ska avsluta med sonens kommentar innan jag hoppar i säng:

Mannen frågade sonen vad han hade på knät. Sonen tittade
lite undrande, så jag svarade att det är ärret sen han brakade i backen i
somras, på grusig asfalt i nerförsbacke. ”Nej”, sa sonen. ”Tittar
man på det ser det ju ut som ett I, inte ett R!”