Back on track!?
Måndagen startade med en tur på ca sju kilometer, innan
lillhönan fick för sig att frukosten inte hade plats i magen på våra krokiga
vägar, så det blev till att vända om och sanera bilstol och unge. Därefter
kunde vi starta om vår trip och kom ner till Skånelandet runt middagstid.
Tyvärr råkade jag under kvällen bli varse en kalv på vift
hemma, det var ganska onödigt för man kickar igång på det även om man befinner
sig långt hemifrån! Situationen reddes upp av drängen med fru, samt Jirka som
hade ringts in. Så kunde jag sitta kvar i hammocken.
Tisdagen blev en kringåkning på bygden med mat, fika,
artigt, stelt konverserande, livliga samtal och många skratt. Tillbaka till
kvällsmat hos Mor, vars gästrum utgjorde vår bas.
Onsdagen erbjöd en upplevelse på den vackra lilla ön Ven.
Sonen sattes på en påhängscykel efter pappa, och trampade som en dåre, medan
pappan mest verkade sitta och njuta av utsikten med stilla fötter… Lunch i en
sommarstuga med samtal som tog alla möjliga (och omöjliga) utsvävningar
tillsammans med en gammal bekant och hennes man.
Idag var det så dags att åka hem! Men först efter ännu en
hetsig diskussion med lillflickan rörande nappen, vilket slutade med att hon
slängde den i soptunnan! Hon la sig snällt ner i vagnen för middagsvila, men
hemma i sängen blev det jobbigare. Slutrepliken blev ”hämta tutte momo
Skåne tissda!” I hennes värld händer det mesta på tisdagar!
Vi plockade upp Hans vid bussen så åkte hon med oss upp.
Sömmerskegrannen ska fixa en klänning till henne inför helgens bröllop de är
bjudna på.
Måste säga att jag känner mig besviken! Hur många tröskor
som helst, men INGEN i närheten av Mor. Jag är ännu ett år snuvad på doften av
mogen säd (nåja), det dova, monotona mullret från en tröska, och detta
vidunderligt hemska, fantastiska tröskdamm! Typiskt
Barnen har saknat hemmet. Mannen och sonen gick direkt till
sjön för att meta. När det blev dags för dottern att lägga sig fick hon
uppmaningen att vinka god natt till drängen, men nej, Kram! sa hon och sprang
emot honom!
Svågern med söner kom förbi och la i båten i sjön. Skulle släppa
av mannen på föräldragården för att hämta sin bil.
Tjejsnacket här kom rejält av sig när det plötsligt blinkade
blått utanför fönstret när det kom räddningsbil, brandbil, polisbil. Ännu en
räddningsbil, brandbil med båt på släp och två ambulanser, följt av en tredje
insatsbil. Sanningen att säga så blir man ganska liten. Sannolikheten att någon
man känner är drabbad är hög…
Det har blivit sent. Mannen är hemkommen, men här är fullt
adrenalinpåslag. Bilder kommer en annan dag.
