Visst är det mysigt, men ibland känner jag mig verkligen motarbetad!

Oavsett hur året kommer utvecklas, ska jag nu sätta print på
de senaste två dagarna, ”svart på vitt” för de har lett till mycket lösningar.

Igår var det dags att komma i rullorna igen. Studiedag i
skolan gav sonen fritids och flickorna till dagis.

Hemma blev det lite småpill. Skopan kopplades av, full av
stolpar att ta hand om – senare. Så det har stått ett par veckor nu. Men
plötsligt blev senare Nu och stolpar lastades in. Säsongens inköp av stolpar
fyller upp förrådet rejält, och ändå har jag en del kvar ute.

Två av de tre nyinköpta foderhäckarna monterades – den
tredje får reklameras. Stortjurarna fick en av dem och den häck som stått i bitar
sen i våras tog med på returen. Lite mindre foderspill nu när de inte kan ligga
i maten, få vi hoppas.

Träningen drog igång för terminen och jag tänkte försöka ge
det en chans. Kroppen behöver nån förstärkning som inte omfattar gårdsslit. ”Känner
du inte av detta i handleden?” frågan träningsgrannen gav mig en stund in i passet.
-Joodå, men ”ont skall med ont fördrivas!” Det är just handleden som
blivit kruxet igen. Armbågarna känner jag endast vid vissa specifika
tillfällen, så det är bara att vara glad för.

Sliten som tusan i kroppen på kvällen, och mm…låren känns
idag, vill jag lova! Drängen fyndade i gödselrännan igår kväll. Hoppas det inte är en omen för kommande kalvningar. Denna, numer, slaktko, har troligen kastat (fått missfall) en gång tidigare i sommar och tagit sig sista chansen med tjur, annars hade kalven varit större.

Idag skulle det vara riktigt slaskväder, sades det. Och har
väl varit så tidvis också. Suttit inne och pillat på burken. Kom igång med
bokföring för sista kvartalet, dock inte så långt som jag trodde, då jag hade
en del annat att stå i. Samtal på många håll och kanter. Jag har ringt och
andra har ringt. Förvisso en stunds ”nöjessamtal” också, och direkt
efter ringde Lantmännen upp; Lite problem där. Skrev foderkontrakt i torkas
augusti. Med noll bete, ”noll” förstaskörd och NOLL regn. Åtgång
räknades ut lite snabbt, men nu med lite regn (ja, fortfarande väldigt lite
regn med tanke på vad som hade behövts) och med facit i hand står jag med en jäkla massa foder utan åtgång. Typ
femtio ton för mycket… Ohps!

Tack och lov var de inte helt hopplösa, tvärt om faktiskt, så fått uppskov och ett hyfsat pris på ett nytt kontrakt. Snacka om många ton som rasade från axlarna! Det var lätta steg till lagården i eftermiddag!Gamla gårdshunden har återupptagit sina rutiner sedan kärran börjat rulla i lagården igen. Stå och passa när kärran står still och sedan springa runt runt runt foderborden i lagården, skälla och nafsa den rullande kärran i hjulet. Kanske inte lika snabbt och smidigt nu vid 12,5 som vid fyra års ålder… Men jag tror att den tjocka grisen mår väl av motionen! Lång hals. Lång tunga. God vilja.

Slog dessutom ihop mina inventeringssiffror och kunde konstatera att som läget är nu ligger jag bra till. Fodermässigt i alla fall. Även om man vet väl hur mycket foderåtgången ökar vid fler grupper, kalvningar och kornas mjölkproduktion, ser det ut som om jag kunde ha ungefär hundra balar att leka med.

Rubriken har jag lånat från Nisse Hellbergs ”Tufft
jobb”. Kom och tänka på den av de lätta stegen. Bulldozern kommer sig från
något jag sa till en vän härom dagen: Vi är nog såna som behöver en knuff av en
bulldozer, efter att ha jagats av en ilsken struts med blåslampa, efter ett
fotogenbad. Då jäklar bör man få upp farten!

Jag tror att någon ville säga något före maten… Kanske inte så stort förfall, men trenden är tydlig;P Konstaterat de senaste dagarna att morgonrutinerna omfattar ca sextusen steg!!
Nu ska jag tända i spisen och göra Selma sällskap. Och kanske sno ihop en kaka till snickarmaken.