En ung bondes vardag

Det sista mannen frågade igår var ”Hur många kalvar
imorgon?” En, svarade jag. På ”fel” sida vägen. Av 1665!

Det första jag hörde imorse var: ”Kvigkalv i
ligghallen. Av 1665!” (Dagens enda) Dessutom kom det en decimeter snö i natt (med blåst och elände), och att ta
sig upp med traktorn i uppförsbacke, total lervälling med ett snötäcke var en
utmaning för gubbsen. Sen var det en massa goja på traktorn så att kroken inte låst
ordentligt. Detta resulterade till att kärran blev ståendes tvärs över vägen
medan traktorn fortsatte några meter in i kalvhagen! Tur det är på hemmaplan i
såna lägen. Sonen hängde på kökssoffan och händelsen gjorde hans dag!

Sen var det dags att åka med lillan till BVC. Lillhönan
skulle med till varje pris för att se vad sköterskan skulle göra med
lillasyster. ”Vi ska väga henne!” klargjorde hon för sköterskan så
fort vi blev inkallade. 2600 gram betyder en ökning med 135 gram sen i onsdags,
så alla var nöjda. Födelsevikten spräckt med 45 gram! Rätat ut sig har hon också gjort, +1,4 cm sen födseln för
tolv dagar sedan.

Tolv dagar ja, hög tid för en premiär i lagården också! Grävde
fram lagårdsvagnen från garaget i förrgår för att det värsta dammet skulle regna av när
klädseln hamnade i tvättmaskinen, men nu var hela chassit nersnöat istället. Sittdelen
togs in i (den varma och goa) tvättstugan för att torka och suffletten grävdes
fram ur snödrivan för att hamna i såpavatten i badbaljan.

Så när pappa var på föräldragården och plogade vägen så
klädde vi andra på oss, satte lillasyster i bärselen och tog ett pass i
lagården alla fyra(!). Men det tog på krafterna, sa lillan, som sov sig igenom
hela alltet, med alla invanda ljud och rörelser fast på utsidan. Och fortsatte inne sen…

De stora barnen är nattade, mannen iväg på nåt möte och jag
har lillan jämte mig i soffan. Det blir till att ställa klockan imorgon, sonen
ska åka till skolan och hälsa på.

Säkert positionen i
magen, för det är samma stil oavsett om man sitter eller ligger

Då var det söndag igen! En vecka efter utskrivning och det
känns som om vi aldrig varit utan lillasyster! Mannen har fortsatt att ta
mornarna i lagården, jag får väl snart rycka upp mig ur bingen på morgonkvisten
och bruka allvar. Men de där två tre timmarna extra gör oerhört mycket. Det där
med att vila dagtid får endast ses som en bonus om det blir av/hinns med! Mannen
hittade en kalv imorse som lastade upp och (förhoppningsvis rätt) kossa fick
följa med över vägen. 10 styck på 14 dagar. Skönt att min egen kalvning är
över, det underlättar nu! Men det blev logistikkrock med en unge inne och två i
lagården när vi båda behövdes ute. Bara att vänja sig antar jag!

De stora barnen följde med till lagården på eftermiddagen
och mannen lämnades med lillan inne. Dock blev han utringd när jag tog rundan
ner till ligghallen och hittade en kalv där. Hereford, så en som skulle vägas
också. Bonus på grädden var att två kor till, varav en med rejäl rumpa och flytningar
var i hallen också. Win-win! Ko och kalv låstes in i framdelen av
kreaturskärran och de två andra korna i bakdelen för överflytt. Mycket
smidigare om de kalvar på ”rätt” sida vägen. Nästa projekt innefattar
1665, kom ihåg numret!

Det står i
rasbeskrivningen att Hereford är bra mödrar, måna om sin kalv utan fara för
skötaren. Det stämmer, för hon visade tydlig ovilja mot att släppa andra kor
intill sin kalv, men det var ingen som helst fara för oss. Moderskärleken
kanske jag tycker kunde justeras lite dock…

Efter röjningar i tvättstugan och test av inställningen på
elementet så har lillan fått sin låda till garderob där, en ynklig skara med
kläder som passar. (Säger inte detta heller, men tur för oss att hon varken
verkar vara ett bajs- eller kräkbarn som kräver mängder kläder varje dag. Men
det hinner väl ändras…!) Funkar värmen flyttar skötbädden ut från
vardagrumsgolvet till bänken imorgon.

Imorgon blir det även besiktning av lillan på BVC. Får väl
se om det finns nån kvalitet i maten, eller om det bara är kvantitet som finns…

Work in progress

Startade fredagen med att släppa mina fem bundna
herefordtjurar i boxar. Boxarna sägs ha plats för fem djur, men tycker det blir
alldeles för trångt så har alltid fyra djur i varje. Men 4+1? Nej, fick bli 3+2
istället. Var lite orolig att de skulle gruffa loss, men det har varit väldigt
lugnt i lagården sedan dess. Dock blev det en enormt tom och ödslig rad i
lagården. Fyra kvigor och en ko ska få lämna gamla lagårdsdelen där man får ösa
in foder och ta tjurarnas platser, men man kan ju inte ta allt på en gång. Vad
ska man då göra imorgon?!

Sonen tog ett städtag
inför helgen och sopade lilla foderbordet! Sen passade han på att ”fixa” soffan inne också:

Ett barnkalas halvt gemensamt för båda barnen på lördagen,
lillhönan sniffade lite åt feberhållet men hängde på sin kompis, var utomhus
som planerat trots det lite råa vädret, så blandades inte bacillerna så mycket.
Sonen hade dessutom bara två önskningar – grillad hamburgare och skattjakt.
Svårt att få till det inomhus oavsett!

Skitväder i geggan nu. USCH!
Kul med lite rimfrost i en blåsprayad tuppkam

Här grusades upp i
höstas, minns ni det där grova makadammet som utlovades binda geggan?! Syns
mest där det aldrig körs…

Mannen stack till skogen efteråt, jag och barnen satte oss i
soffan med en tjock bok och det tog inte lång stund innan lillhönan snarkade i
soffan. Men med till lagården skulle hon! Trots att både jag och sonen försökte
förmå henne att stanna i soffan. Febrig till tusen och nyvaken var det jobbigt
att gå över vägen. Hon ville inte prata med drängen, utan tryckte sig mot mitt
ben, ville inte släppa handen och det hela slutade med att hon stod mitt i
lagården och tårarna strömmade tyst. När jag dragit fram balen till gamla
lagården sattes hon i en spånback medan jag öste in foder till djuren där. Efter
tre gafflar eller nåt vände jag mig om och hon sov, liggandes (måste varit
oerhört obekvämt) i backen. Drängen tog traversen för att slå upp en ny bale,
jag bad honom utfodra de sju djur som var kvar och tog med mig dottern in. Hon
drog av kläderna, tvättade händerna och kröp upp i soffan och somnade om.

Kom in imorse och sa igen: ”Det är mojjon! Jag e
pigg!” Med 38.7, knappast. Men piggare än när det stack närmre
40-strecket under dagen. Inget dagis imorgon där inte!

En annan överraskning var när drängen släppte en bale i foderhäcken
och kom tillbaka med att ”där står en kalv!” 1663 startade upp i år
också. En kviga för variationens skull. Då det heter att mannen sedan i fredags
tagit tjänstledigt för att vara behjälplig vid kalvningen i år, var det bara
att ringa honom och be honom träda i tjänst! Kalven och kon lastades upp. Kossan
med kalv från uteboxen (precis en månad gammal idag) lastades upp och släpptes
ut till de andra två. Ligghallen skruvades klar, lyftes på plats och halmades
upp. Badkar gräves fram för vattenförsörjning till kossorna, då deras halva
kubiktank står fullastad med täckbark… Lite middagsvila för hela familjen på
mitten, lite saga med sonen.

Bärgade kalven vid
sjön innan jag gick in ikväll och styrde in den i ligghallen. Jobbigt att gå
dubbelvikt från tvärstänget, upp till vägen och sedan ”hem” till
ligghallen. Ibland fick kalven styras, ibland kossan.

Det där dagsplanen med att helsanera andravåning från bråte
och damm gick i stöpet, men vad skulle vi annars ha att göra imorgon?! Tja,
händer inget roligare så blir det foderrådgivning med Greppa Näringen. De har
nog mer att tillföra än kväverådgivningen i höstas, misstänker jag.

Jag har två ganska stora ”allvarliga” funderingar
för tillfället. Den första:

– Varför utgås det alltid ifrån att karlen är en toffel? Skulle
en man sitta i ett samtal och få frågor som: ”Finns det någon möjlighet
att frun kan avlasta dig lite med barnen, så du kan få lite tid för dig själv? Var
finns frun i sammanhanget? Tror du frun kunde ta lite hushållsarbete om du ber
henne?!” SHIT vad det retar mig! Nästa:

– Hur lång är ”en stund”? Mycket handlar om just ”en
stund”. Pratar vi minuter, kvartar eller timmar?! Är ”en stund”
jämförbart med en ”strax”?

Maken är lika envis
som jag när han sätter den sidan till. Projektet pågick till tiotiden igår
igen, han umgås mer med sin pannlampa än mig vissa dagar, lika lugnt det
kanske. Men duktig är han och bra blir det! Nu ska bara sista kransen på,
hallen ska lyftas på plats och halmas, sen får det börja kalva! Och till den brain-twistade-icke-bonden – det funkar perfekt som tillhåll när man behöver smita undan! Välkommen!

Jag har sovit illa i natt. Riktigt illa. Vågor av värk har
väckt mig många, många gånger och det har varit svårt att komma till ro igen. Har
därför mått därefter idag. Förkylningsrond 2 ligger och pyr, det blir inget
riktigt av det, men det finns där som störning. Planen idag var lagård, samhället
för bokad tid, lämna in mina däck och handla lite smått. Det gick bra enda
tills jag vaknade och insåg att ”just det, jag skulle satt klockan
tidigare idag så jag hann äta frukost innan barnen väcktes….!” Aja,
fixade frukosten medan barnen klädde sig, så jag snabbt kunde slänga i mig den
efter dagislämningen men före lagården. Ut till djuren där faktiskt ingenting
strulade! Till och med tjurarnas vatten har tinat upp på eget bevåg och funkar
nu klanderfritt! Sen var det balkörning, MEN väl där kom en störtskur regn. Samtidigt
som termometern visade på -3. Nån som är bra på matte?! Snorhalt. Svarthalka!
Och är det blankis på en skrovlig grusväg – hur ser det då ut på asfalt?

In och byta om för att pysa neråt med god marginal. Resan på
vanligtvis ca tolv minuter tog tjugo, och jag är inte säker på att kontrollen
fanns där hela tiden ändå. Fick köra in på verkstaden för att lasta av de två
däcken – innehavaren ville inte gå ut!

Kom i tid till min bokade tid, för att där få huvudbry med
den där ”stunden”, ja och så toffeln till karl jag tydligen har… Ringde hem
till drängen och bad honom blåsa av spånhämtningen i halkan, men på väg hem så
var det bra väglag upp till kyrkbyn! Svängde hemåt och insåg ganska snabbt att
det var lite (?!!) sämre den biten. Strax utanför byn gick en gammal tant på
vägen, eller – hon kom som vanligt i knapp styrfart med sina stavar, och jag
tänkte i mitt stilla sinne att det var modigt att ge sig ut på stora vägen när
bilar inte får stopp på sig… Och en knapp kilometer längre fram stod en bil
snyggt nerbackad i diket. Och av spåren på vägen att döma hade resan dit
inneburit minst två piruetter på vägen. ”Jag skrek på Jesus när det
släppte!” sa hon när jag stannade. Och så kom jag! Vilken besvikelse! Kan
väl uttrycka det milt och säga att hon var ganska skärrad. Befogat, alla
gånger. Men tillräckligt för att jag erbjöd min bärgningshjälp med traktor och
fick den för tillfället briljanta kommentaren ”Men jag känner inte
dig!”. Nähä, sa jag. Jag känner inte dig heller! (Tänkte nästan tillägga
att ”Kom bara med in i min bil så ska den fula gubben visa dig något…”
Men det var inte läge denna gången! Och med tanke på att hon inte alls kände
mig så kände hon till väldigt mycket om mig. Så är det att vara legend!;)) Lokaliserade
bogseröglan på hennes lilla röda Peugeot och insåg under tiden att jag inte kan
lämna henne, så ringde efter drängen med traktor. Han kom och drog upp henne
och hon fortsatte hem till sig, och vi hem till oss. Drägen är inte lika
fjompig som jag, så han riggade för att sticka efter spån. Jag nekade honom
till att köra själv, halt och inget ljus på kärran känns inte som en bra kombo,
med vänstersvängar på länsvägar! In med glassen i frysen, kvickt bre en macka
att ta med på vägen som lunch och körde följebil till mannens jobb där han
väntade i spånsilon. Bara att vända hemåt, plocka upp barnen på vägen,
förbereda middagen då mannen skulle iväg tidigt, och sedan till lagården! Samtidigt som drängen kom hem med mannen som följe.

”Man kan mjölka
denna!” konstaterade barnen om sin hoppboll de fick av faster i
födelsedagspresent. ”Men vi får nog ha det som get, för den har bara två
spenar!” Miljöskadade? Definitivt! Men getter har vi inga och inte blir
det heller!

Köket är röjt, några muffins är precis ur ugnen, de där
frallorna jag köpte med hem till lunch får väl sitta som kvällsfika istället,
och strax ska yoggin ympas och in i den avsvalnande ugnen. SEN ska jag slänga
mig i soffan som jag skulle gjort kring halv tolv. Jaja, jag är till viss del
ordinerad vila, men det hinns inte alltid med! Deal with it! Jag känner att jag/vi
gjort en god gärning idag, och spån har vi för några månader framöver, så för
det ska jag nog kunna sova i alla fall!

Vad vore fredagsmys
med maken utan katten mitt i boksikten liksom?!

Helgen löpte iväg med kalas för hela slanten. Eller hela
lördagen i alla fall! En del manfall blev det bland annat på grund av sjukdom,
men det blev en liten lagom skara ändå och barnen var nöjda. Det där med att
komma ”i tid” fick en ny innebörd när halva styrkan trillade in 30-45
minuter FÖRE utsatt tid, då de skulle hjälpa till! Ingick inte i planen då vi
själva blev några minuter sena ner till andra gården, för att möta gästerna vid
vägskälet och sätta dem i arbete… Aja, det gick ändå! Barnen fick smycka sina
tårtor med Momo, så var de tre ur vägen en liten stund! Mor och B följde med
hem på lite egna samtal och kvällsmat efter kalasröjningen.

Söndagen var sen dagen-efter. Massa sitta och stå – inget
för mig, så öm som rackarn i kroppen och sliten till tusen. För egen del
gjordes inte många knop, men mannen tog ett ryck och reglade upp ligghallen så
den nu är redo för plåtarbetet.

Idag har det varit desto värre! Tog tidig frukost – direkt
efter lagården – då drängens fru skulle iväg med bilen på besiktning och jag
och drängen tog oss sedan ut för att köra balar och jaga djur! Samtliga 55 ute
har blivit avlusade! Eller jag tror det i alla fall. Några råkade få nästan
dubbelt, men jag tror inte att jag missade någon. Åtminstone inte sedan det
blev traktorjakt på 1788 då hon drev gäck med mig flera gånger! Rustad med
doseringsspruta, sprayburk (lyckas se det på svarta djur… Såg att jag själv
var prickig överallt sen, även i ansiktet så har nog sprayat i motvind nångång)
och traktorn som lager, då jag hade nära sju liter lusmedel som skulle ut! De
första 30 djuren gick riktigt bra. Sen var det bara de gamla ”medvetna”
korna kvar… Gick hur bra som helst med mig att skutta runt och halvspringa
mellan varven på isfläckar och frusen lera, men inser att det nog lär komma
surt efter.

Färgen syns inte så bra
på bruna kor heller…

När vi var klara, jag inne och tvättat av mig och kommit uppför
halva trappan för att hämta kläder så tog det tvärstopp i nederdelen. Bara att
koppla i tjurigheten och knega på! Hämtade barnen lite tidigare och styrde
norrut till Bokbussen, fika hos Mormor och Morfar och pulkaåkning i Gatebacken
för barnen med min sportlovslediga lillkusin.

Stickmaskins-tanten
frågar alla om de slitit hål på sina sockor än, det är nämligen omöjligt! Nope,
säger jag, efter fyra-fem år. Svaret?! ”Det är inte samma sorts garn som
nu!”:)

Hemma igen och fixat middag, ätit upp tårtresterna, barnen
nattade och snart dags att rasa i soffan, vilken jag nog inte kan ta mig ur
sedan…! Ska-bara först. Sen håller vi på att ladda för rond 2 med
förkylningarna…!

Och jag har fått ännu en KBT-utmaning; Jag har vissa fobier:

– Krullhåriga småbarn (tror det kommer sig från en docka jag fick
tidigt. Önskade mig bara en bebis, och så fick jag ett småbarn med blont
afro-fluff som inte ens fick plats i dockvagnen).

– Glugg mellan framtänderna –
vilket jag snällt fått vänja mig vid då dottern har ett klassiskt Tore
Skogman-mellanrum och nu kom nästa projekt:

– Barn med tänder i olika stadier, eller
ickebefintliga tänder (återigen glugg). Sonens första tand gick hädan idag! En
(snygg!??) glugg mitt i nederdelen av munnen, med tre små piggar precis uppkomna.
Heja morsan, du ska se att även det kan bli charmigt till slut!

Lite firande av sonen ja. Det bästa sonen fick tror jag var frontredskap till sin Brüder-traktor, med en vinsch, så nu går det för fullt med stockar över golvet och sedan upp i skogskärran. Det var vi, grannarna på gården
uppvaktade, och min moster och man fick middag och sonens egendekorerade tårta
då den ingifta morbrodern hjälpte mannen att resa stommen till min ligghall – börjar
ju snart vara läge att få upp den inför kalvningen, och jag känner min
begränsning där!

Lika nyfikna bägge

En tidigare hämtning på dagis inför dotterns treårskontroll
med läkare på bvc genomfördes. Trodde aldrig det skulle gå, då hon på sin
2,5-årskontroll vägrade både att mätas och vägas. Direkt in då vi blivit några
minuter sena, börja med att läxa upp läkaren som bad henne ta av stövlarna
(”Det är gympakängor!”) Och sedan direkt in under måttstocken (96,5cm)
och på vågen (15,7kg). Inga bekymmer med att läkaren lyssnade på hjärta och
lungor, och det var så kul att bli klämd/kittlad på magen att hon bad om en
gång till. Lite märkligt, kan jag tycka, att det inte kom någon ”sak”
efteråt, vilket det alltid annars verkar göra. Och mycket riktigt sa hon sen i
bilen: ”Jag fick ingen tandborste!” En rallyrunda genom affären då
det beställts ”godistårta” av födelsedagsgrisen, men han kunde inte
bestämma sig för vad, utan fick följa med och välja själv.

Det där som brände i gommen häromkvällen har självklart
utvecklats till en sån där underbar förkylning med varierande dropp och täthet
i nosen, ret och slem i halsen. Perfekt! Låt det gå alla turer nu då, så är det
undan i nästa månad! Då hinner vi inte! Det bästa är väl att även maken börjar
svullna kring ögon och hals. The man cold is here! Men barnen är pigga, och det
hoppas vi andra vara till helgens kalas också!

Tog foderprover igår, inför ett foderrådgivningsbesök om ett
par veckor. Ska det göras om vill jag att någon vänlig själ påminner mig om att
göra det under skörd när gräset ligger i sträng! Det var inte smidigt att borra
i balarna, särskilt inte som jag inte har något att trycka på med längre! Lägg
då till, en igår, icke-fungerade kropp där det var en kamp bara att gå uppför
trappan för värken i mellangärdet och en mer eller mindre kronisk, strålande
kramp i bägge benen med vänster i fokus. Shit, vad trött jag börjar bli på det
nu! Men men, jag försöker se ljuset inför en behändigare framtid, där min
strulande kropp är ett minne blott! Det räcker snart liksom! Det måste vända!

Eurofins är bra! Dit
skickar man allt från ensilage till jord till döda djur. Är det samma som
eurofin-ans tro’s?!

En sväng till verkstaden med bilen idag för lite småfix.
Tanken var att jag skulle invänta den, men de var försenade på verkstan, så det
beräknades ta en timme… Fick låna en bil och stack då iväg för att storhandla
inför helgen, det jag tänkte göra efter besöket. (Och jag som brukar ha problem
med att hitta min egen bil på en parkering…) Tillbaka ett par minuter efter
tolv, fick skriva på ett par papper och sedan byta till egen bil och åka hem. Till
sängen!

Vilken fnuttig liten automatspak i Aurisen!

En sån där ljuvlig dag där det är kallt och blåser ännu
kallare. (Den vinden i en söndersnuten näsa, de ni) Eldat hela dagen i båda spisar med båda
fläktar på och ändå precis lyckats hålla det på 20 grader nere. Uppe har det
stigit enda till 13! Det kyler fortare än det värmer… Perfekt när man är
frusen sedan tidigare. Not!

Idag drog jag det sista plåstret också! Jag har inte längre
en enda Saint Paulia i huset! Min kärlek och stolthet som fick ohyra i somras
och jag kämpat mot sedan dess. Varit på väg några gånger att ge upp men tänkt
att fan heller! Har jag bråkat så länge kan jag inte ge mig nu! Men Mormor erbjöd mitt ett gäng nya när hon planterar om sina,
så lika bra att sanera fönster och hus innan dess. Nu orkar jag inte mer! Sen
får jag väl svälja stoltheten i att jag korsat fram/tagit sticklingar av alla
färger själv, sedan jag fått den enda, mörklila innan tonåren. Men det har rykt
iväg tjugofyra krukor från fönsterna, så de gapar tomma ett tag framöver. Imorgon
hoppas jag på lite mer energi så jag kan skura ur karmarna, och krukorna (som
stått ute i -10 ett par dagar, så tror inget lever i dem längre) såpabehandla
alla växter jag har kvar för säkerhetsskull och få nånting gjort. Efter
sovtimmarna i eftermiddag känns det som att förkylningen har vänt i kroppen,
måtte den funka imorgon.

Självklart vattenstrul
i vindkylan. Tack och lov bara hos pojkarna

Gårdagen var faktiskt inte så illa som jag trodde. Eller så
var det för att jag ställt in mig ”på det värsta”. Visst, lite öm
både här och där och på mitten, men inte värre än som en rejäl träningsvärk,
och det ska alla veta att med mitt nuvarande latmansliv riktigt känner man hur
kroppen förtvinar! Men, snart vår, då vänder vi blad och börjar på ny kula!

Under gårdagskvällen bestämdes en förmiddagsfika med några
av tjejerna från samhället. De skulle komma upp lagom till frukost.

Vaknade vid fyra i natt av en konstig dröm, och där med en
konstig känsla i kroppen. Hade svårt att komma till ro efter det, vilket också
förstärktes av sms:et som kom tjugo över fyra, då Prästabonnen kommit på det
han skulle skicka direkt när han kom hem kvällen innan. Gick direkt i spinn då
jag fick för mig att jag hade djur ute, tills jag kom på att alla mina djur är
hemma, det är inte sommar än (och nej, jag är inte övertygad om stressen det
blev i somras när en del fick för sig att sms:a om förrymda djur. Vågade ju
aldrig lägga ifrån mig telefonen. Men de diskussionerna får vi ta till
sommaren).

Flyttade på katterna och kröp intill mannen när jag hade
samvete nog att väcka honom ett par minuter innan hans klocka ringde. Inget han
bör vänja sig vid dock, även om jag tror han uppskattade en morgonpuss och ett
God morgon! istället för det där sura mumlandet och min telefon slängd i
ansiktet när han snoozat sin för länge… Runt sex kanske jag somnade om, och
när min klocka ringde en timme senare sov jag självklart som en död. Har
således räknat med att bli rejält trött idag, men ju längre dagen gått har
istället nosen droppat mer och mer, ena örat och samma sida av halsen känns
tjockt… Och jo, jag har blivit tröttare!

Efter dagis och lagård blev det som vanligt läge för
balkörningen och lagom tills jag stod där mitt i skocken och nätade av en bale
så ringde ett okänt nummer. DHL. Han kom en kvart senare med lusmedel till
utekorna. En kille i min egen ålder, kanske till och med något yngre, med
kopparröd skepparkrans och stora mörka glasögon, och ett bemötande som om jag
var den mest efterlängtade i hela världen! (Tja varför inte?!)

Brukar säga att det finns två sorters folk som kör lastbil
eller skogsmaskin – antingen är de så enormt buttra att det är lika bra att de
sitter utom folkhåll i en hytt hela dagarna, eller så är de så extremt trevliga
och sällskapstörstande! Jag föredrar den senare sorten, och killen idag var
inget undantag!

Precis inkommen ringde jag foderrådgivaren för att få hjälp
med vilka analyser som ska göras på fodret, nästan klar så trillade tjejerna
in.

Står där med luren i örat, faktiskt snott om håret som inte
borstats på en vecka, hoppat i ett par halvskitiga jeans och det första jag får
höra: ”Du ser strålande ut!” (Du glömde verkligen glasögonen hemma,
bruden! Jag är bara speedad på adrenalin. Vänta tills jag fått frukost och
suttit en stund…)

Mannen iväg på nåt möte. Barnen nattade. Jag pyjamiserad.
Teet i kannan.

Imorgon ska vi fira sexåringen med en treårskontroll (inte
på honom, alltså, utan lillan) och tårtbotten står nu i ugnen.

Ska tänka mig tillbaka till den där helgen för just sex år
sedan, där tjurigheten ännu en gång fanns med. Mer om det imorgon! Natti!

Jodå, jag jobbar på det. Har dock inte hunnit dit riktigt än…

Med två tomma boxar i lagården ska ännu ett försök göras för
att fixa till alla provisorium. Redan i torsdags förmiddag kontaktade jag
således DeLaval för ompackning av kolven som drar den delen av utgödslingen,
och han lovade att komma redan dagen därpå, i fredags. Påpekade att om han kom
till ett var maken hemma och kunde hjälpa honom att lyfta upp betongspalten (så
slapp jag). Dessa är tre meter långa, massiv betong och tror inte att det
räcker med femtio kilo stycket, lägg då till lite gödselarmering både i, mellan
och under också! Det handlar ju inte om att lyfta bort en heller… Det går, javisst,
jag och drängen har lyft såna ensamma ett antal gånger, men just nu är jag bara
tacksam om jag slipper sånt för kropp och bäckens skull. Mannen var lyckligt
ovetandes om vad som väntade, men DeLaval-nissen verkade tacksam för hjälp!

När de ändå satt i skiten kontrollerades bultarna till
dragoket, den ena farligt glappig, så den byttes nu är det var tillfälle,
servicekillen ute och inga djur ivägen!

Skickade iväg ett meddelande till elektrikern också för att
påminna honom om lysrörsarmaturen som han dömde ut, kopplade ifrån och skulle
beställa nytt innan jul. Läge att sätta dit dem också! Och så ska halsbandet
som håller en grind mellan två boxar ersättas med genomgående gängstav, det där som skulle gjorts när det gick sönder i april…
Och några vattenkoppar måste justeras. Lite småpill i veckan med andra ord!

Barnen kidnappades igår av min moster, de åkte på
After-förskola i samhället och denna gång underhöll en trollkarl. Sonen
förundrades hela kvällen över hur en röd näsduk kunde dras genom handen och bli
vit, för att sedan dras ännu en gång genom handen och försvinna…! Lillhönan
var nog lite för liten för att ha utbyte av det hela. Efter lagård för mig och
en sväng i skogen för mannen blev det dusch och iväg till just moster för
kvällsmat och barnhämtning.

Taggtråd:)

Idag har varit en slödag. Bakat lite med barnen, de fick
välja varsitt recept ur boken med hårda kakor – har inte en tendens till plats
i frysen för att frysa in något mjukt. Blev hallongrottor (ännu en gång totalt
misslyckade, bakar aldrig såna på eget bevåg av en anledning) och kolakakor. Kanske
bra att förbereda lite inför kalas och alla fikagäster till våren, men risken
är nog att ”pappa-råttan” går hårt åt innehållet i burkarna. Kanske
lika bra det!

Barnen med just pappa-råttan i skogen för hopsamling av
veden han huggit. Jag gick en våning upp med katten, som efter att ha räknat
samtliga revben på mig med tassar, armbågar eller hasor hamnade som en boll
mellan mina ben och rumpa, varvid jag vaggades av hennes dova vibrationer och brummande.
Grannens katt på fötterna sedan och det var nog tur att jag behövde masa mig
upp för lagården efter en stund (1,5 timme), men då också lagom fastgjuten i en
konstig position.

Funderade på att fråga om någon ville nattsudda med mig när
jag sovit så sent, men det resulterar nog mest i att jag inte deckar halvvägs
uppför trappan förrän tiotiden denna lördag…!

Fick också ett konstaterade (små bannor) för att jag är
kryptisk och medvetet otydlig i bloggen. Ja, men då är det väl medvetet! Fråga
om ni vill veta nåt, det finns både kommentarsfält (vilket ingen verkar
kunna/vilja använda – lite tråkigt) och kontaktformulär!Trevlig kväll!