Jag ska säga det utan skrympler! Jag gillar inte minusgrader
och vind!! Inte alls!!
Kallt som attan igår, halv storm kändes det som. Från norr –
dvs hela långsidan på huset tog emot… Hade inte tänkt något utejobb sedan jag
tittat på prognosen, så glad i hågen bokade jag in en fika med ett par stycken
i samhället när jag ändå skulle neråt.
Medan Selmakatten låg i min säng med svansen lindad kring öronen, undrade kossorna varför de skulle gå in i ligghallen för lite snö!? Fiskbensfläta har jag hört talas om, även svinrygg, men herefordsnörygg?!:
Mannen hade hört på rykten att det skulle styckas älgkalv i
jaktlaget, men absolut inget som berörde honom, då han låg för långt ner på
deras köttlista. Tills han öppnade sin mail och insåg att han visst var en av
de berörda… Samling halv två. Jag hade ju bokat in fika strax efter halv två. Barnen fick följa
med mig!
Idag var det också kallt. Tillräckligt kallt för att den
stora traktorn inte ville starta. När drängen väl satte i motorvärmaren så hade
han kört slut på batteriet. Men den lilla startade! Så vi fick in en ny bale
till lagården, då ingen av oss hade lust med det igår kväll! Ännu en bale
sattes in, vi gjorde klart och gick ut för balkörningen. Drängen greppade en
bale, lyfte och traktorn hostade till för att stendö. Jippie! Ispropp! Körde
några gånger med elpumpen och elvärmen bara för att, men traktorn bara hostade lite. Insåg att det inte var lönt, så satte batteriladdaren på den store
och gick in för frukost.
Freeze! And say Cheese!
Mannen kom hem från jobbet och jag och drängen gick ut för
att köra balarna. Lillhönan ville med, så det tog en stund extra och drängen
hann få igång traktorn och hämta en bale. Och råkade komma åt nån knapp som
stänger hela hydrauliken till frontlastaren! Han tryckte på den, och den och de
knapparna, men inget hände. Där stod vi med en död traktor med bale i klon,
och den andra traktorn på tomgång, med bale i stendöd lastare. Det var då vi
tittade på varandra och började asgarva – ”Det går bra nu…!”
Rätt kombination startade upp oljetrycket igen och vi kunde
köra foder till utedjuren. Tog hjälp av startkablarna för lite extra ström till
den lille traktorn i plasthögen, då solen lyst ett tag på motorn (och kanske tinat?!). Den startade
inte. Drog den baklänges (det tränar många muskler att försöka styra en avstängd
traktor, med en till marken nersänkt bale i frontlastaren…) Drängen försökte dra
loss balen ur dödtraktorns klo, men drog istället hela traktorn med sig.
Äh, tänkte jag, nu har det väl skvalpat runt i dieseltanken
ordentligt. Och traktorn startade! Kvickt fram med den på lagårdsbacken!
Däcket kom hem från stan igårkväll! Drängen fraktade det frän mjölkrum till balvagn och mannen la på det. Sen kom hans utmaning – att få loss den fastfrusna domkraften från backen…!
Sen var det dags att tina vattenkoppen till mina femtiotvå
djur som stod utan vatten. – 12 grader och nordanvind tenderar till att frysa
vinkeln i utmatningen! (På de nyare kopparna går värmen ända fram till den svarta nippeln, den slutar inte där röret kröker, jag förstår varför!) Varmluftspistol och bara vara rädd om plasten, med
tjugotalet törstiga djur i ryggen. Det hände nada! Så tjurigt brukar det inte
vara! Efter många om och men med strömletande för att se så inte värmeslingan i
slangen gett sig, insåg vi efter demontering att vattenkoppen var snustorr
inuti. Tinat i koppen och tinat i lagården – bara vägen ut som finns kvar att
frysa i… Vanlig vattenslang och sommarbalja fram till djuren. Mannen ställde
sig och vakta den galna hjorden, då jag var så genomfrusen att varken händer
eller fötter lydde längre.
Pinka i kors har jag hört talas om. Men dricka i kors…!?? Det är till att göra det smidigt för sig!
In och tina mig, ut och utfodra i lagården. Djuren ute hade lugnat sig, men
några lågrankade smög sig framåt för vatten. Inväntade de sista innan jag gick
in, men de blev aldrig färdiga. Gick ut och tittade – fruset i slangen! Jahapp. Släpa in
slangen genom hela lagården till mjölkrummet för att koppla i varmvatten och
tina den… Så gick ytterligare en kvart, jag som lovat barnen att rallyfodra
då de varit ensamma många och långa stunder idag…! Dåligt samvete? Nää´rå…
Ner med slangen igen när proppen var löst och de sista sex
fick dricka sig otörstiga, medan jag pendlade mellan baljan och lagården för
att hålla värmen. Sen dra in slangen, tömma baljan och dra in den. Sen frös
vanten fast i handtaget när jag skulle stänga lagårdsdörren…
Totalt genomfrusen satte jag mig på en köksstol vid vedspisen
med en stor kopp te. Sen drog vi igång med raggmunkar och bacon (i brist på
saltat fläsk), jag med två pannor på vedspisen och mannen vid elspisen. Jag
fick upp värmen då! Oj, vad skönt!
Mitt under kvällssagan med sonen, ringde drängen –
”Du… Vattnet har frusit i lagården…!” Men bara i
”undantaget” som står utan djur, vilket resulterar i att drängen inte
har vatten i sitt hönshus. Det är inte första gången, säkert inte den sista,
men man får ju alltid hoppas att det tinar fint, så inte rören spricker…
Fortsätter kylan och vinden (vilket jag absolut inte tror),
så ser vi fram emot fruset vatten på vår andravåning inom kort!
Visst är det kul med vatten och is! Imorgon fortsätter
showen!
