En ung bondes vardag

Lagom till frukosten var avdukad igår kom ett sms: ”Din
tjur går på landsvägen.” Skickade in barnen till drängen och lyckades få
tag på mannen som var i skogen på andra gården för assistans. Han hade Kangoon,
så jag tog traktorn ner, och var förutseende nog att hämta med mig en liten
slutbale. (En sådan som inte får räknas som bale, men som man inte vågade pressa i en annan bale i risk för att maskinerna skulle spricka. Men den delen av strängen kan ju inte heller lämnas på åker) Tjuren gick in smidigt, och de stackarna hade ätit totalt slut, så
inte konstigt att återväxten utanför hade lockat. Problemet är just nu att jag
inte får flytta djuren. Alla markägare måste ju ha chansen att ”ta den
store” när bockjakten börjar på tisdag. Och där kor går, går inte
råbockarna. Tänkte att det nog skulle klara sig med bete, men så var inte
fallet. De fick den lilla pluttbalen i alla fall, slutet gott, allting
gott…!?

Blir man inte ko i nästa liv kanske man skulle satsa på katt. Hela min säng ockuperad!

Mannen och svägerskan åkte till föräldragården för att rensa
lite. Bara en liten stund, som mannen sa. Åkte innan elva och kom vid sex. Under
tiden hade jag och sonen skördat lök, och rensat halva grönsakslandet, eller
ska det kallas ogräslandet?

Med pappa borta och lillasyster hos drängen, passade vi på med lite mor/son-tid och gjorde chokladbollar! Med både ström och vatten, tack och lov!

Mitt under middagen kom säkert sex-åtta blixtar, och på den
sista försvann strömmen. Följt av ett par rejäla knallar. Vad glad jag var att
jag inte hunnit sätta bulldegen!

Mannen kom hem med en fotogenlampa från föräldragården, och den kom väl till pass när måltiden skulle avslutas i kolsvart augustiregn.

Det tog 1,5 timme innan strömmen var
tillbaka, lagom tills vi skulle dra igång elverket, så jag blev rätt rejält
sinkad.

När näst sista plåten stod i ugnen var klockan över halv
tio, och det ringde. Tre kor ute på åkern… Mannen stack i förväg medan jag
väntade ut den drygaste bullplåten någonsin. Sen stack jag ner. Redan när
mannen kommit ner hade granngubben på 80-85 fått in djuren och sträckt upp
tråden. Jag hade med mig ett extra aggregat så delade på matningen mellan de
två hagar dessa djur har, och kopplade om för bättre krut. Där vi lagt balen på morgonen
– rensopat. Stack hem efter traktor, och tänkte spara tid med att ta en gammal
bale hemifrån, istället för nyast, finast från andra änden av byn. Misstag! Det
är mörkt i mitten av augusti när klockan närmar sig halv elva, och balen
skymmer allt ljus från traktorn. Arbetsbelysningen lämnar mer att önska, men
som tur är finns ju vägstreck på det mesta av vägen, och det vita reflekterar
rätt bra!

Imorse gick djuren lugnt och stilla i alla fall, mätta och
goa!

Idag har det blivit ostkakebak med en gammal gymnasiekamrat.
Halv elva kom hon, och åkte lite innan halv sex. Då var det dags att starta upp
vasslebaket! Fyra limpor bröd och två plåtar tekakor! Och så kallade vi in ostkakenörden
nummer ett! Han som äter det till frukost, lunch och middag om det bjuds. Han
får plocka ”gamla” ostkakor i frysen så vi kan lägga in de nya. Ett
par varma mackor med kantarellstuvning fick han som kvällsmat också, innan han
och mannen gav sig av med 4WD för ”att titta lite i skogen” på väg
till frysen på föräldragården. Än är de inte tillbaka…

Lillhönan har haft en tuff dag. Jag gick för att hämta mjölk i
lagården och hittade henne gråtandes i köket när jag kom in. ”Tilla lilla
mu!”, var kommentaren, med en bula som en vindruva i pannan, med blodfläckar
runt. Sonens referat senare var att hon trillat baklänges av träkossan de har
ute, och den följt med runt och knockat henne när hon låg ner. Senare kom hon i
full fart runt hörnet i köket och tjongade in i den utdragna skärbrädan. Men
det tog en centimeter från den andra bulan. Känns bra att åka med henne till
BVC imorgon. Högra underarmen är helt uppskrapad sen en vurpa ute i fredags,
och nu två stora bulor i pannan. Tar inte socialen oss för sonens sexfantasier
i hästväg, åker vi väl in för barnmisshandel…

Sluta fota och gå med mig till sängen nu!

Igår skulle småtjejerna tillbaka in i hjorthägnet. Packade
ihop mig och drängens fru i bil, medan drängen tog traktor och vattenvagn ner
för att byta hos en annan grupp. Solen sken så fint hemma, men tre kilometer
bort på andra gården blev det kolsvart, sen öppnade himlen sig. Några rejäla
åskknallar och sedan en hagelskur som hette duga. Tillräckligt för att det mer
än ett dygn senare ligger kvar hageldrivor i skuggan…

Tjejerna följde med smidigt när jag väl vågade mig ut ur
bilen för att hämta dem. Nu är de på ”idiotsäkert” ställe. Bakom hägn och bom!

Risken finns väl att sonens förargelseväckande beteende skickar oss till soc för föräldralämpighetsbedömning. Men jag måste ändå le lite åt hans teckning…

Idag hade jag planerat frukost, sedan ett idiotrace för att
få ihop ett rejält lass till second hand-butiken och sedan städa av hemma. Hade
precis kommit hem från dagis och djurkoll, på väg att sätta mig vid bordet, så
ringde mannen. En från grannbyn till föräldragården hade gått sin
morgonpromenad som vanligt, med ringde och frågade mannen något i stil med
”Har ni glömt att stängsla vid återväxten eller syntes det inte?!”

Bara att ta en macka i näven och åka ut. Tre av djuren stod
hemma vid husen i lugn och ro. De andra, sex av nio, gick så fint långt nere på
Odlingen i skogen. När jag klev ur bilen och hälsade på dem, var det nästan som
om ”Hej, vad bra att du kom! Ska vi gå hem nu?” Så det blev följa-John
genom skogen och upp till gården. Supersmidigt, faktiskt. Fick ihop hela
flocken och gick sedan för att börja felsöka, vilket inte var så svårt. En lång
sträcka elstängsel var nerrivet. Och ingen ström. Den hade mannen bommat att
koppla i när han släppte dit djuren, och nu var betet slut, hade tänkt flytta
dem under eftermiddagen.

Sprang ytterrundan på nästa bete, för att dubbelkolla
stängslet, och hade precis tagit mig runt när någon skrek Hallå! Har inte med
mig att göra, tänkte jag med en blick på det till synes tomma grannstället. Tills
jag såg en man komma bakom mig! Shit vad nära det var att behöva byta byxor!
Det ska liksom inte komma någon där ute i skogen, och dessutom inte FRÅN
betesvallen! Vid vägkanten, okej, men inte DÄR. En man, hans dotter och en
hundvalp. Arrendatorn för småviltsjakten. Hade sett bilen och ringt mannen för
att fråga var han var. ”På jobbet! Men frugan är någonstans ovanför huset
och kollar stängsel”. Så där kom årets arrende rakt i fickan. Sen gick nog
en halvtimme till prat. Och strömmen går nu vidare i tråden, och inte rakt ner
i backen/runt trästolpen. Blev rejält mycket bättre krut i det hela också sen!

Utedasset har fått en DeLuxe-stämpel! Toapappershållare!

Jo… Jag försökte få med djuren till sitt nya bete, men de flesta var ju mätta. Dessutom stod ju bilen kvar, och den får man ju inte lämna!

Hemma igen så blev det till att slänga i det som var packat,
åka ner till city och proviantera innan fredagsrusningen började i affären. Och
lyssna på Kenny Chesneys Hemmingway Whiskey!

Förslaget om skåpet föll i god jord. Dock fegade jag ur, vet
att det är stort, otympligt och otroligt tungt! Något som inte brukar bli
bättre när det ska uppför trappor. Så ringde in Jirka. Han och mannen tog
Kangoon med skrivbordet till föräldragården och tog med sig skåpet tillbaka. Plockade
ur lådor, skruvade av dörrarna, och redo för projekt: Trappan. Brant trappa. Smal
trappa. Snedtak. Det blev ett projekt!

Först rök trappräckena, sedan spaljen. Hela tiden stod
mannen fastklämd i hörnet, och jag fast på andravåning, skruvandes på spaljen,
Jirka i botten, skruvandes på det han räckte. Och Jirka bara skrattade
”Tur det inte är hemma, då hade man varit fly förbannad, nu är det ju mest
roligt. Men jag är bortrest när ni ska ha ner det!”

Öppen planlösning?!

När det väl var uppe men några ynkans centimeter i marginal i trappan, fick gubbsen varsin kopp välförtjänt
kaffe. Och jag har ett skåp för förvaring på andravåning! Tjoho!

Lådorna isatta…

Och dörrarna tillbaka! Super!!!

Kan hälsa förra inläggets kommentarer att det inte finns
något organiserat kaos på detta ställe, endast Kaos. Sen mår jag rätt bra. Kan
till och med äta skinka på mackan igen. Det som är livsfarligt, hörde jag någon
säga. Fläskkött är det som fördärvar våra kroppar mest. Men att dö är det enda
man säkert kommer uppnå i sitt liv, så varför inte ta en binkeskit till på
mackan, och njuta medan man kan!

Eller, nja, njuta och njuta. Hittade mina skoldagböcker från lågstadiet när jag tömde skrivbordet. De har mannen fastnat med nu. Med konstiga teckningar och felstavningar. Den Nakna Sanningen Om Mig…. Spoooky

Trevlig helg!

Laddade hönshuset med foder igen. Tog de sista säckarna på
pallen, så nu blir det snart en resa efter en ny pall värpfoder. Fyllde på min
tunna med spannmålskross också, det har varit behov i två veckor nu.

Alla tuppar har överlevt natten också! Tjoho!

”Den som gapar efter mycket får mest…?!” Andra omgången svalungar i lagården. Inte tittat i alla bon, men minst sju är bebodda. 7 bon gånger 4 ungar…

Fortsatt röja inne idag. Tömt det gamla skrivbordet som ska
ut. Hittade massa gamla kort som mannen stoppat dit, som säkerligen aldrig
flyttades ur lådorna när skrivbordet flyttade hit…

Skulle försöka kickstarta igång mig. Kände mig sugen på
Nickelback. Något jag sällan lyssnar på, även om de finns med på spellistan i
Mp3:n. (Hans tittade i hyllan för ett antal år sedan, ropade sedan till: Du har
NICKELBACK i skivhyllan! Är du medveten om det?!) Jag gillar att överraska.
Sätt mig inte i nåt fack!

Knatade trappan upp efter min skiva, ja, jag är
bakåtsträvande. Vill ha min stereo och mina fysiska CD:s, inte nåt Spotify! (Men
LP-spelaren står kvar med sina skivor hos Mormor) Funderade på var skivan var.
Nerpackad i klädkammaren i lyssnar-sällan-skivorna-lådan. Nerpackad i lådan i
bokhyllan i det-händer-att-jag-får-lust-att-lyssna-lådan, eller ståendes I
hyllan?! Började söka av facken, och fick syn på Kenny Chesneys Hemmingway
Whiskey. Det var längesen! Den tar jag. Gick ner, startade stereon och skulle
lägga i plattan. Fodralet var tomt… Skivan ligger nog i CD-casen i bilen… Upp
igen och sök efter något annat. Det blev Jill Johnsons Being who you are. Nästan
som Nickelback…!

Man får vara glad att det är ett trasigt lagårdsfönster, jag vill inte putsa det!

Kallt idag. Jösses vad det blåser. Så där genomträngande.Raggsockorna på, och kanske en brasa i spisen ikväll för att bli av med det
råaste. Fönsterna i sovrummen stängda, kan jag lova! Men det är knottfritt!

Köttgrytan stått på verandan hela dagen i kylan, enda tills
det blev middagsdags. Smälte lite när sonen äter och äter och äter, för att
avsluta med: ”Jag vill gärna äta detta imorgon också, mamma, när det har
gottat till sig ännu lite extra!”

Igår tog jag och Jirka en roadtrip. Två timmars bilresa rakt
mot nordväst. Anledningen var att han hade kommit över fem stycken Ölandsgäss,
ännu en gammelsvensk ras för honom att bevara! Långt ut utanför en liten by
gick en väg, nästan som en av våra halvdana skogsvägar, in till höger. Efter
ett par hundra meter öppnade det dock upp sig till en fin landsväg och vid
vägens slut låg en nygammal torpstuga med gäss springandes runt knuten.

Hemresan gick bra, tills det var ca två kilometer kvar. Då
skrek en av gässen högt och tydligt ett KVACK! (Båda lika rädda och vägkanten
kom nära….) Sen var det ett tjäbblade och väsande i A6:an sista biten. Tack
och lov att det inte började två kilometer från torpet….! Visst är de fina, men jag skulle hellre ha kalkoner att äta upp!

Olyckan vid sjön för en dryg vecka sedan måste ha chockat/berört
mig mer än jag trodde. Varenda natt sedan dess har jag drömt om det. Vaknat,
varit orolig, nästan hyperventilerat badandes i svett. I natt har det varit
lugnt, ser det som positivt.

Någon gång mitt i en annan dröm, minns inte vad det var nu,
trängde det in ett ljud som inte passade in. Drömmen tynade bort och jag
försökte lokalisera ljudet. Som när man stormeldar graneved ungefär, det
smällde och ven och knastrade. Vad låter så?

Insikten kom efter flera minuter (sekunder). Det är eternit!
Lagården brinner! Klarvaken flög jag upp och slet bort gardinen. Men lagården
sov så lugnt i kompakt mörker tvärs över vägen. Puh! Vad är det då som brinner?
Helv – stora huset! Se till att få ut gamlingarna! Slet åt mig morgonrocken
från dörren och sprang i slow motion genom vår övre hall (typ fyra normalstora
steg), för att tvärnita åt något i ögonvrån vid takfönstret. Fyrverkeri…
Tassade genom barnens rum och såg stora huset sova i godan ro, medan raket
efter raket smällde av under vissel, blixt och dunder framme i byn. Låter det
vara osagt, men misstänker att det hade något att göra med grannen
cateringfimans bröllopstillställning.

Kom till ro efter det! Kröp ner efter en blick på klockan,
00:04. Hörde även att mannen vaknat från soffan och spökade runt på
bottenvåningen. Om han kom direkt upp eller inte, vet jag inte. Så somnat om måste
jag gjort!

Nöjd kille som tjuvar blåbär! Hoppas inga tandläkare tittar här, men tänderna blir faktiskt bättre efter en borstning

Magen strulat ett tag, så även sömnen. Vad är nästa steg?
Jo, man slarvar bort blodtrycket! Slapp och hängig, yr som attan. Så när man
varit igång ett tag och känner sig nästan pigg, så lånar man grannens
blodtrycksmätare. Och får fram ett snitt på 90/50! Satan vad lång man är när
blodet ska ända upp till skallen! Skönt att allt rullar igång imorgon. Dagis,
jobb och rutiner, rutiner, rutiner. Ordning på livet vill säga!

Idag har också den årliga entreprenadkörningen ägt rum.
Pressat åt Jirka. Tio balar färre i år än förra året fick han, så det blir väl
en bra vinter… Men – turns out – inte mina problem. Säger jag, som ännu inte
vågat räkna ut hur min totalskörd ser ut…

Ett äppelträd lär få dras med sju års olycka efter att ha krossat min backspegel! Onödigt, tycker jag!

Precis hemkommen från uppdraget stannade granngubben till
och frågade om honung. Satte sedan igång att tjafsa (på exakt Dunnar-vis. Skränar
mycket, men bara ”välment” för en reaktion) om att han har rätt till
honung i fri tillgång, då våra bin flyger på hans blommor mm mm. Dock har han
aldrig haft så mycket äpplen som nu, men det beror på att han har andra
insekter som pollinerar, så det var inte våra bins förtjänst bla bla bla. När
jag tröttnade på att lyssna öppnade jag hans bildörr, böjde mig in och gav
honom en puss på kinden och en kram.

Frugan hans, som satt jämte, började nästan jubla. Gubben
blev röd om kinderna, och tyst, det blev han!

Jag är lite tyst nu, och ja, det är bara att erkänna; Jag är
lite låg också. Full fräs med skörden, stress iväg på ”semester”,
vilket innebär att träffa så många som möjligt på så kort tid som möjligt, och
sedan komma hem till helgens onödighet.

Det har plockat ner mig lite. Inte heller är jag känd för
att ha stenmage – så fort något bryter rutinen rasar den. Det hjälper inte upp
riktigt. Sen utan att gnälla alldeles för mycket kanske jag ska erkänna att det
har varit lite för lite ”måsten” och lite, lite för bra bok! Så vad
att skriva? ”Låg på golvet i vardagsrummet och läste sida 17-116 på
förmiddagen? Fortsatte i soffan under eftermiddagen till sida 270”. Inte
så spännande att läsa om kanske! Istället:

Tog ju med Hans upp, hennes sambo kom upp under
fredagskvällen. Tanken var att vi skulle få en långfrukost ihop på lördagen
innan de fortsatte längre norrut på bröllop. Lagom tills vi satt oss vid bordet
kom drängen och meddelade att mjölkeskon höll på att kalva. Nyfikna som vi var
så gick vi ut allihop. En födsel är ju en födsel oavsett hur många man
bevittnat.

Efter en stund gjorde vi bedömningen att lägga rep om
kalvens fötter och hjälpa till att dra ut den. Inget hände. Mannen gick in för
att hjälpa drängen och fru, men inte ens med hjälp av hans styrka rubbades
kalven.

De andra kände klockan gå, så de tog med sig barnen in och
åt frukost, jag gick till garaget och hämtade spännband. Kossan fastbunden vid väggen och drog bandet från kalvrepen, tvärs över lagården för att spänna upp i
”rätt” vinkel och sedan pumpa fram kalven decimeter för decimeter. Spännrulle
för spännrulle. En mycket absurd syn, måste jag säga, med risk för att anmälas
för djurplågeri – kalven kom ut med framben och huvud. Klistrat mot kossans
vulva spretade öronen rakt ut och han råmade. Extremt obehagligt och
skrattretande på samma gång. Kalven måste ut oavsett! Gick in och kände, vi var
alla överens om att han hade en stor bål som hade hängt upp sig i bäckenet. Dock
stod jag med hela armen inkörd, och kunde dra med handleden hela varvet runt,
mellan bäckenbenet och kalvens kropp. Varför satt han fast inåt? En tvilling
som hade trasslat ihop sig med honom? Pressade mig ännu lite längre in, men
kunde inget känna. Ringa veterinär? ”Bara dra”, brukar de flesta
säga. Plötsligt gled han ut några centimeter, lite till och sen plaskade det
bara till på golvet. Det kom MÄNGDER med blod, inte fostervatten, och en massa
små skumgummiliknande klumpar.

Kalven dog någonstans på vägen. Till sist handlade det om
att rädda kon. Kalven hade vi inte klarat ändå. Han var missbildad. Bäckenet
var snedvridet, pungen stor som en melon och framför den ett stort öppet hål
rakt in i buken på honom. Inte vet jag, men troligen har väl detta hål varit
ihopväxt med fosterhinnan, och det var det som vi har dragit loss när han
slutligen kom ut. Efterbörden har inte släppt helt än på kossan, men hon
mjölkar och äter som skam och visar inga tecken på sjukdom än så länge.

Det var bara för mig och mannen att tvätta av armar och
händer, krama gästerna hejdå, slänga kläderna i tvätten och äta frukost halv
tolv efter drygt 1,5 timmes kalvningsslit. Nu vet jag också att det går att
förlösa kalvar i träskor och pyjamasbyxor. Inte optimalt, men det går!

En av barnens storkusiner spenderade fredagen på sjön (MED flytväst) tillsammans med ett par kompisar och fick en rätt rejäl abborre!

Man SKA INTE odla potatis på samma ställe år efter år! Men om potatisen odlar sig själv då? Och överlever en plöjning och tre omgångar jordfräs?! Detta är ett av stånden jag grävde upp från mitt jordgubbsland!

Bläddrade i en veckotidning hos Mormor. Denna är ju klockren, eller hur Jirka<3

Högre medelålder och friskare gamlingar har inte bara fördelar… Också från en veckotidning!

Medan vi var på kvällsmat hos Mormor och Morfar, Mor o B,
hade frun och sonen till den förolyckade mannen sökt mig. Körde upp till dem på
förmiddagen idag. De erbjöd mig hans mark. De visste att jag blivit lovat
återväxt, och såg gärna att jag har den fortsättningsvis, så att den tas omhand. Vad säger
man?! Är väldigt tacksam att de tänkt på mig i detta nu, men ändå så konstigt
att planera för framtiden när det är som det blev… Frun var dock lite
bekymrad, då hennes man lovat att slå och stränga andraskörden till mig, men
jag försäkrade om att jag klarar ut det på egen hand! Körde genom skogen ner för att
titta på återväxten i fråga, och när jag kom ut till sjön där mannen arrenderat
några plättar, såg jag ägaren stå på gårdsplan. Stannade till och pratade med
honom. Sa att jag absolut inte propsar på att ta marken, men lägger en
intresseanmälan på det, så får han själv välja. Han var glad om jag åtar mig
det, och efter ca en timmes prat öppnade himlen sig, så vi flydde till våra
respektive bilar och åkte hem. Konstig känsla som sagt. Mycket konstig…

Ett gäng som slipper fundera! Man kanske skulle vara ko i nästa liv!

Senare har jag tvingat ut mig själv. Inte har jag mått sämre
för det heller! Tre grupper djur är flyttade. Det första lastades upp och kördes
tvärs över stora vägen mellan grannarna i byn igen. Visserligen bara 500 m
bort, men 25 minuter från att vi kopplade kärran tills den var parkerad igen.

Vid en inspektion på andra gården flyttades två grupper. Den
första smärtfritt, den andra kom dit jag tittade, och blev ståendes där. Fick
snällt knata iväg efter dem, och locka med dem för att få ut alla på
”rätt” sida, så att ingen kom på fel ställe när de skulle vika
90-gradersvinkel. Så typiskt att en eller ett par skulle springa parallellt med
tråden i den gamla hagen och sedan fastna i hörnet när de andra gick in i ny hage. En kalv var så
glad i hågen att han kom i full kareta, och missade hålet! Och hamnade på –
åkern! Stängde ute resten av gänget och la ner eltrådarna på marken en lång
bit, men på in-hållet är ju tråden totalt livsfarlig. Drängen kom med traktor
för att flytta gruppens vattenvagn så fick vinka in honom och fösa in kalven med
hans hjälp. Sen var det nemas problemas att flytta!

Inte led den där uslingen av stress heller! Och när han väl kom in så hade han ju varit utan mamma i nästan tio minuter (!), så då måååste det ju dövas med en hutt!

Släppte av sonen hos en kompis när jag började på rundan,
tog med honom när jag var klar. Precis hemma när Mor o B trillade in.

De har åkt, barnen är lagda, jag duschad och mannen åkt iväg
för att hjälpa mig slå i en rejäl stängselstolpe (som saknades, hängde den
gamla avbrutna i tråden och höll tummarna att djuren inte skulle kolla
hållfastheten på en gång…), där inte traktorn kommer in. Jag har för långa
stolpar eller så är jag för kort! Men att tro att jag lyckas träffa med ett
spett eller klubba tio cm över huvudet så att det förslår… Ok, jag är bara
lat!

Vet någon vad detta är för larver? Nässelfjärilar? Varenda nässla på gården är invaderad av dem!

Skrivit av mig en del igen. Ber om ursäkt för min långrandighet om någon orkat hänga med ända hit! För att få en framgångsrik blogg ska man skriva kortfattat och sakligt, läste jag någonstans. Jag är körd på det med!

Dags att ta itu med disken och
sedan krypa ner. Imorgon bär det av till guldbutiken Reftele Lantmän för inköp
av foder, handskar, färg till dieseltankarna och ett elaggregat att plugga i
väggen – ligger ett kort sedan ett åskväder.

Igår var en sån där lagom strulig dag. Mycket nätstrul med
pressen och småkrabb. Barnen var med en vän som hade med sig middag till oss. Och
när vi väl landade på kvällen stod en sockerkaka på bänken! Såna är guld värda.
Efter middagen åkte hon hem, Jirka kallades in och han, jag och drängen drog
iväg för ännu ett frest. Det gick väl hyfsat så där på kvällen, det började bli
läge att runda av för att hinna ikapp med plastaren, när den ”lille”
traktorn slog ut elen till tredjefunktionen. Så där satt drängen, med en bale
hårt klämd i klon, och fick inte loss den! Då kände vi att det var dags att
inse att klockan blivit halv elva! Tjuvkopplade över hydraulslangarna till min
traktor (som är drängens) och utnyttjade den tredjefunktionen för att få loss
baleländet! ”Tur” man har två balklor! Och tre traktorer med lastare!

Minns ni att jag ”välsignade” traktor med stängd hytt efter Volvo-upplevelsen? Detta är orsaken!

Söndagar är heliga för drängen, så Jirka kallades in igen
och sattes med strängaren. Jag flyttade en grupp djur till nytt bete och mannen
gjorde klart för att flytta djuren på föräldragården. Sen drog vi igång igen.
Hela 25 balar grönfoder på 5 hektar! Det ni! Sicket skit!

Vilken rolig syn att möta på morgonen! Not! Klättra upp och bryta loss pinnen, som visade sig vara knappt en decimeter, och tejpa igen.

En från grannbyn till föräldragården ringde för ett par
dagar sedan. Han behövde inte mer, men hade slagit för att låta det växa ner. Så
hade hans fru sprungit på frun till mannen i vår grannby, som jag fick gräs av
tidigare, som hade berättat att de gett mig skörden! Ville jag ha mer att
pressa? Ja tack, 21 balar kruttorrt hö! Så – 16:13 släppte jag ut den sista
balen för nu! All förstaskörd och allt grönfoder är färdigkört! Och faktiskt,
trots vädret, bara 1,5 vecka senare än förra året! Sen väldigt mycket mindre
också! Har inte vågat räkna efter hur mycket mindre… Men mannen i grannbyn
kom och frågade mig om jag ville ha andraskörd, så det finns hopp om ett rejält
race om ett par månader igen!

De stackarna som inte fick plats på balvagnen fick vänta på nästa resa!

Lagom till jag svängde upp på stora vägen kom åskskuren…!

Hemma för dagens första ”riktiga” mål mat, kl 20.
Det var gott! Vilket dock inte magen tyckte efter att gått på en lätt mackdiet
med mängder av vätska under dagen, i kombination med
yes-skörden-är-klar-stressen-släpper och stressen-stiger-över-att-åka-bort-är-allt-fixat?

Barnens väska är packad, vagn och badkläder ligger i bilen.
Vi hade tänkt åka idag, men det blir inte alltid som man tänkt sig, så klockan
ringer tidigt imorgon. Och så hoppas vi att det där mannen känner i kroppen går över
med lite vila. Eller så rasar vi allihop av lugnet!

Att åka bort innebär också att sanera sig. Hårborttagningskräm
funkar faktiskt på olje/gräsfläckiga ben. Jag trodde inte det! En erfarenhet
rikare. Sen rök även scrub-vantarna på. Men när ben och armar nästan börjat bli
blodiga, insåg jag att det kanske är blåmärken… Skyller på det om någon stör
sig på dem! Den där randen runt öronen, som blir av svett, damm och
Peltorlurar, tror jag är borta. Precis som märkena efter linnet – eller var det
solbrännan?!

Några chips, en bit choklad och ett glas Resorb är mitt
sällskap på altanen. Dags att lägga fram kläder tills imorgon, och då ska även
den ständigt uppkopplade jourtelefonen stängas av. Jag kan inget göra, någon
annan får fixa. Jag har fixat backup till drängen i alla fall! Om i fall att…

Dags att bli mamma, fru och dotter. Bonderollen får stanna
hemma!

Tystnaden här beror inte på att jag befunnit mig på sluten
avdelning iförd en vit tröja med extralånga armar, om ni tror det! Vet inte
egentligen hur jag formulerade mitt förra inlägg, men det tog många timmar
innan det slutade rassla i mobilen! Jag lever och mår bra! Men tack för omtanken! Hade jag fått hälften av responsen i ”vanliga” fall hade det varit en ren fröjd att skriva här!

I torsdags ringde vi in en kollega som köpte en kombipress
för ett par veckor sedan. Det som slogs i lördags hade börjat ligga lite länge,
och vi insåg att vi inte skulle komma ikapp. Så det har strängats som en dåre!
76 balar körde de ihop, rätt ok med tanke på sommaren, men förra året hade vi
85 på den ena av bitarna…

De ville gärna mjölka av mig mer pengar, men jag drog i
bromsen; betalar inte dyrt för att få min press iordning för att betala för att
någon annan ska komma och pressa! Men hade dem som backup, då det var osäkert
om min press skulle bli klar i veckan. Nästa vecka ska vi ha semester, och då
SKA gräset vara undan!

Efter en lång kväll med samtal och mycket känslor blev
klockan en bra bit in på detta dygnet innan lampan släcktes, och när jag
vaknade lite innan halv åtta, var prio 1 att kontakta verkstaden. Drog iväg ett
sms och fick snart svar. En halvtimme senare kom ett nytt sms; Press redo att
hämtas! Yes. Iväg till stan och hämta traktor och press! Och att premiära med
att tanka på mack! Håller på på utgårdarna nu, bla föräldragården, och att köra
två mil extra för att tanka hemma innan vi skulle komma igång lockade inte. Vet
inte om det är nån säkerhetsgrej, eller om det helt enkelt tog slut i pumpen,
för mer än 94 liter fick jag inte! Och då hade jag en kvarts tank kvar att
fylla! Snåla St1!

Nä’rå, man blir inte alls uttittad när man kuskar runt i stan…

Drängens fru har haft barnen, samt fixat middag. Jirka
skulle sluta upp med strängare, men blev så pass sen att han fick köra hem om
oss och ha barnen en stund medan frun utfodrade djuren i lagården.

87 balar är ihopkörda! YES!!! Fan vad gött! Ett pass till
efter middag, då Jirka strängade, drängen slog grönfodret, jag pressade och
mannen plastade.

Dagens enda episod var väl när Jirka väl skulle igång att stränga,
och kort därefter kom ett sms – Haveri. Snacka om lättnad när jag insåg att
det var en axel till ena hydraularmen på HANS traktor, och inte min strängare! Förlåt, jag tycker om dig! MEN –
vad gott att det INTE VAR MINA GREJOR! Till saken hör dock dessutom att hans
nyckel skurrat ut tändningslåset… Någonstans på milen från oss till
föräldragården. Så om någon råkar ha en extranyckel till en MF135:a, så
vänligen kontakta oss! Föreslog att han kunde ta en av mannens traktorer, som
står på gården. Dock saknar den ena fungerande hydraulik, den andra saknar
axeltapp till kraftöverföringen. Det slutade med att han fick låna
grannställets BM2200 att koppla strängaren på. Nu verkar han vara hemkörd i
mörkret. Hörde mannens bil (eller rasslande släp) över sjön!

Dags för en sen fika på den tysta (nåja, ackompanjerade av lommen) altanen, sen är det dags
för sängen, himmel vad gott det ska bli!

Trevlig helg! Imorgon kör vi klart vår skörd, om allt
håller!

Sprang runt stänget hemma igår kväll, familjen var försvunnen sen. Hittade dem…

Ännu en gång känner jag mig sviken. Sviken av en närstående
som jag trodde jag kände, vilket jag tydligen inte gör. Och ännu en gång tar
jag upp min inre diskussion – om man ska fortsätta umgås med människor och ta
risken… Tacksam för ensamjobb och ljudbok – slipper fundera på att vara
trevlig!

Töreboda Golfklubb. God mat och fin utsikt!

Igår tog jag, Jirka och Prästabondens fru en roadtrip till
Västergötland och Töreboda för att handla bigrejor. Ingen av oss skulle
”handla så mycket”, men det visade sig att tre pers, som handlar till
fem pers, gör att man får stuva ganska bra i en VW Tiguan! Fruktansvärt tur att
Prästabonden inte fick tag på den bonde som sålde en kreaturskärra i Töreboda,
så han följde med och tittade på den. Och väldig tur att den andra mannen hade
råkat få ett läkarbesök denna dag! Annars hade vi inte fått med oss allt hem! Och
tre pers i en bil under fem timmar på en dag hinner ventilera många
världsproblem! Stora som små!

Vänstra bakdörren fick säkras upp inifrån för att undvika ras om den öppnades!:)

Sockerkakan kändes smått möglig, men sonen bedyyyyrade att så inte var fallet!

Drängen slog i lördags, och även igår för att det ska bli
FINT väder under flera dagar! Då måste vi ha att jobba med! Med ca 12 hektar
liggandes, startade mannen med krossen, jag med pressen och drängen började
köra ihop balar till plastaren. Glad i hågen att allt rullade på så bra – bara
två omnätningar på 24 balar – så måste det givetvis bli smolk i bägaren… Man
får ju inte vara glad för länge…

Hade precis startat på den 26:e balen när något hände. Pressen
ändrade ljud. Det tog väl en 15-20 sekunder innan jag var säker på det, vände
mig om och såg ett stort, svart moln lyfta från pressen! Och det var ingen
dammoln denna gång. Stannar maskineriet illa kvick, men traktorn igång för en
eventuell flykt, öppnar dörren och känner pustarna av brandrök. Vad gör man?
Tömmer pulversläckaren för säkerhets skull? Rycker sprinten och sticker med traktorn,
med kraftöverföringsaxel och slangar kopplade, om pressen skulle explodera? (Det
är dumt att offra traktorn då! Slangarna blir billigare…) Eller avvaktar man och börjar felsöka? Jag
gjorde det sista. Ringde på drängen och vi lokaliserade felet till, självklart,
ett lager! Ringde verkstan som var lagom road. Det visade sig självklart inte
bara vara lagret, utan det har ju förstås spruckit, ramlat ner, förstört en axel och
några andra småsaker. Det får ju inte vara för enkelt liksom. Varför i H-vete kunde
den inte bara brunnit upp så jag hade sluppit tänka mer! Då hade det varit
försäkringsstrul och pappersarbete och jag hade stått utan press. Punkt Slut!

Men tja, den är ju redan renoverad för mer än den är värd i
sommar… Jag har ju inte råd att skrota den och efter detta är det väl ”bara”
mattan som kan ryka, sen är allt inre utbytt… Så fruktansvärt träligt – för
att förfina mina tankar till läsligt språk…

Drängen hade frun i stan, så hon fick invänta honom medan
han körde in maskineriet. Jag körde ut och löste av mannen vid slåtterkrossen
så han fick fixa stängsel på föräldragården. Allt resterande gräs och grönfoder
ska ner nu! Imorgon ska det fortsätta slås, strängläggaren som vi nästan aldrig
använder ska kopplas. Om jag nu inte får hem press-eländet på fredag, vilket
var mitt tidigaste bud, om inte under sker, så ska jag bara ta ut maskinstation en gång. Sen får vi
se hur vi löser den årliga entreprenadkörningen.

Man sitter i skiten och vet inte om/när/hur man får pressat, så vad gör man? Skruvar uppljudboken några hack och drar på med slåtterkrossen…

Barnen kom hem från min moster, drängens fru bjöd på middag.
Mannen är på föräldragården igen och drängen åkte med för att dra igång krossen
några timmar till. Barnen är lagda och jag ska fundera på om jag ska sätta mig i ett hörn
och lipa, vilket känns väldigt lockande just nu, eller om jag ska ta vara på
vännens erbjudande om terapi och/eller takstol (vilket bara är ett internt
skämt och inget annat!)

Man kan sova på många sätt, vissa kanske mer bekväma än andra…

Mitt ben har dessutom blivit en vacker palett! 50 shades av rödbrunt på en blå/grön/gul/lila botten!